28 september är det 25 år sedan M/S Estonia sjönk under sin färd mellan Tallinn och Stockholm. Av 989 personer ombord förolyckades 852, av dem var 501 svenskar.

Olyckan är den största fartygskatastrofen i nordiska farvatten i fredstid och få är de som var med på den tiden som inte minns vad de gjorde när de fick höra nyheten.

 

Artikelbild

| 1994 var Patrik Nilsson en 19-årig ytbärgare förlagd till F17 i Visby. Han var första på plats där Estonia sjönk.

Patrik Nilsson från Karlshamn, i dag ytbärgare vid Sjöfartsverket stationerad i Göteborg, minns det definitivt. Han var 19 år, värnpliktig ytbärgare och förlagd vid F17 i Visby.

Han kom också att bli den förste som firades ner till nödställda i det rytande havet där det rådde storm, 20-25 sekundmeter.

– Det svåraste av allt var att avgöra vilka som skulle räddas, vilka som faktiskt var vid liv, det är de minnen som jagat mig mest genom åren, säger han.

 

Artikelbild

| Patrik Nilsson har fortsatt inom yrket och är i dag ytbärgare stationerad vid Sjöfartsverket i Göteborg.

Larmet nådde Visby-basen klockan 01.05, natten mot onsdagen, då med knapphändiga uppgifter. Ett fartyg med slagsida, det var allt, därför dröjde också avfärden närmare en timme.

­– När vi väl kom i väg visste vi desto mer, att det var en passagerarfärja som dessutom försvunnit, vilket i klartext betydde att den gått under, berättar Patrik Nilsson.

 

Räddningshelikoptern från Visby med fem personer i besättningen var den allra första enheten på platsen för haveriet. Under sig såg ytbärgaren Patrik Nilsson flytvästar och räddningsflottar i den svarta vattnet.

19 år, tämligen oerfaren, minns du dina tankar i den stunden?

– Oavsett ålder känner man sig otillräcklig vid sådana katastrofer, men jag kan inte säga att det påverkade mitt jobb där och då. Så länge man höll igång var det ingen fara.

 

Den natten har satt dock sina spår, mest i den mening att den hjälpt honom att formas till den person han blivit.

– Det som gjorde att det tog ganska långa tid att processa upplevelsen var att det på den tiden inte var så modernt med krisstöd, säger han.

För så var det, två månader efter Estona-insatsen muckade han och stod då ensam med det han gått igenom.

 

Under natten räddade Patrik totalt 15 personer, en och en vinschades de upp i helikoptern, som i omgångar flög de nedkylda och skakade människorna till finska Utö.

17 timmar pågick operationen, varav 12 i luften, från larmet tills de var tillbaka på Visbybasen.

På minnesdagen för katastrofen är Patrik Nilsson inbjuden till Helsingfors för att föreläsa om Estonia-natten. I samband med detta hålls workshops för helikopterbesättningar från hela världen.