Ett årligt anslag till Bergmancenter på Fårö var verkligen en finfin del av den höstbudget som i går äntligen landade på riksdagens bord.
I veckor har innehållet valsat runt och alla de olika kockarna har presenterat sina ingredienser och kanske är det min filterbubbla men har inte statsministern och hans parti varit extremt anonyma i detta spel?
Det mest utmärkande för Socialdemokraterna och den budget deras regering lägger fram är att de är synnerligen missnöjda med delar av innehållet. Statsministern var dock i sin regeringsförklaring hedrande lojal med det avtal som gett honom regeringsmakten.
Finansminister Magdalena Andersson har svårare att dölja eftersmaken av de bittra piller man tvingats svälja.
Slopandet av värnskatten är en omtalad del i budgeten och den beskrivs som att man sänker skatten för de allra rikaste och ökar klyftorna mellan fattiga och rika.
Den som har svårt för konspirationer och som inte tror att politiker gör saker för att straffa människor söker efter svar på vad det egentliga syftet är. Grunden i reformen skiljer sig helt från grunden i kritikernas tolkning.
Att slopa den innebär att fler jobbar mer och att vi därmed får in mer pengar i skatt utan värnskatten.
Kritikerna ser det som ett direkt och konkret minus i statskassan när man räknar ut hur mycket värnskatt som i dag betalas in. Värnskatt infördes av regeringen Persson som en tillfällig insats under krisåren 1995 och är en extra statlig inkomstskatt på 5 procent som man börjar betala vid en månadslön på 58 600 kronor. Tjänar man mer än det betalar man alltså kommunal skatt (snitt 32 procent) plus statlig inkomstskatt (20 procent) plus värnskatt (5 procent). Totalt 57 procent skatt på det man tjänar.
Att ta bort den skapar alltså mer dynamiska effekter på hela arbetsmarknaden än att det är en reform som ska ge individer mer pengar.
Och dessutom kompenseras eventuellt bortfall av skatteintäkter med den nya bankskatten, även den ifrågasatt men som sannolikt också har folkligt stöd med tanke på bankernas vinster ökar i takt med att deras service till kunderna minskar.
Det är så klart enklare att beskriva en budget i termer av vinnare och förlorare genom att räkna plus och minus på det dagsaktuella kontot. Men om "sänkt skatt för de rikaste" leder till mer skattepengar till välfärden, så som ju förhoppningen är, så är vinnarna fler än de som inte längre behöver betala 57 procent i skatt.
Vi behöver bli bättre på att beskriva helheter och samband. Både från politiskt håll och från mediernas sida.