Martyna Lisowska har vid flera tillfällen de senaste åren arbetat tillsammans med Länsteatern, bland annat i uppsättningen som ”Svenskbyborna”, ”Jorden vi ärvde” och ”Floden”.

Med start i Östergarn i kväll, torsdag, är detta dock det första hon gör tillsammans med enbart Gotlandsmusiken.

– Jag är en ensemblemänniska som gillar att jobba i grupp, brasset är precis lika viktigt som min roll. Vi gör det här ihop, säger hon.

Artikelbild

| Tv-serien Solstollarna, och dess föregångare Toffelhjältarna, sändes under några säsonger på 1980-talet. Här Martyna Lisowska (till höger) tillsammans med Ola Dunsö och Britt Dahlén i augusti 1987.

Martyna växte upp med de stora musikalerna när de gick på tv, nu har hon med sig låtar från bland annat Chess, Cabaret, A Chorus Line och Sweet Charity.

Låtar som hon gillar, helt enkelt.

– Jag har gjort samma program med John Bauer Brass i Jönköping. Det kom till Gotlandsmusikens kännedom och så tog de hit mig, förklarar hon.

Sång, dans och agerande är lika stora delar i hennes artisteri, så även om det blivit en hel del renordlad teater på sistone ser hon sig själv som i första hand just musikalartist.

– Att ha möjlighet att göra allt, det är det bästa i mitt yrke, säger hon.

Grunden till hennes artisteri lades tidigt. Som elev på Adolf Fredriks musikskola i Stockholm fångades hon upp av Ola Ström och Per Dunsö och kom att medverka i flera säsonger av tv-klassikern ”Toffelhjältarna” och efterföljande ”Solstollarna”.

Martyna var bara tio hon första gången spelade spökflickan Cecilia som bodde på Hotell Gyllene Toffelns vind och i slutet av varje avsnitt sjöng låten ”En väv av legender”, vilken också blev en mindre radiohit.

I efterföljande ”Solstollarna” var det pastellfärgat 80-tal, kända gäster som Lena Philipsson, Lili&Susie, Style och Samantha Fox och väldigt mycket hud, vilket i dag inte ses som särskilt politiskt korrekt.

Men det var bevars en helt annan tid då, och det hon gjorde var att sjunga (finns på youtube), precis som exempelvis Anna Book.

Nu, drygt 30 år senare, minns hon de där längesedan-åren med glädje.

– Det var fantastiska sommarlov, som att vara på kollo men samtidigt arbeta. Tänk vilken utbildning jag fick där.

Baksidan var kändisskapet. Det fanns två kanaler och programmen fick oerhört genomslag. Att i yngre tonåren bli igenkänd överallt var inte alltid roligt.

– Men som helhet är det oerhört kul att ha varit med om allt det där, säger hon.

Men nu väntar alltså en sväng runt ön med hennes musikalfavoriter.

Senare i vår blir det än mer Gotland då Länsteaterns ”Floden” åter sätts upp som kyrkokonserter.