”Berätt någ gammelt!” är inte bara namnet på Sara Franssons debutbok. Det var också något hon brukade säga till sin pappa som barn.

– Jag tyckte att det var hemskt spännande att lyssna när vuxna pratade. Särskilt när pappa och farfar satt vid köksbordet hemma i Näs och diskuterade gamla traditioner och hur det var förr i tiden, säger hon.

Dessa samtal tedde sig extra fantasieggande i barnets öron eftersom de fördes på gutamål. Där och då föddes en livslång fascination för den gåtfulla gotländska dialekten. Fast fullärd, det blir man nog aldrig.

Artikelbild

| Sara Franssons debutbok kan beskrivas som en illustrerad ordbok.

– Jag har alltid förstått gutamålet, men visst har man sina blinda fläckar. Det märker man, för de som behärskar gutamålet ska ju alltid slänga in vissa ord för att testa en. Även jag, som haft alla förutsättningar i världen, tycker att det är svårt när jag pratar gutamål med min son. Det blir som med ett nytt språk – man får ta ett ord i taget, säger Sara Fransson.

Någonstans där, i försöken att föra vidare gutamålet till nästa generation, insåg hon att ämnet förtjänade en bok.

– Intresset har jag ju haft hela tiden, men det var först när jag fick min son för drygt fyra år sedan som jag började känna ett ansvar för bevarandet av gutamålet. Jag hade aldrig reflekterat över att det är ganska tunnsått med gutamålsböcker för barn. Jag såg därför att det fanns ett behov av en bok som ”Berätt någ gammelt”.

Boken, som gavs ut i dagarna, fungerar som en ordbok. Här får man reda på vad ord som ”ladisdingnu”, ”omor”, ”staräur” och ”spursnåi” betyder. Sara Fransson har dessutom försett ordförklaringarna med egna illustrationer i akvarell.

Hon betonar dock ”Berätt någ gammelt” knappast är någon renodlad barnbok.

– Jag vill bygga broar över generationerna med den. Det här ska vara boken som kommer fram när barnbarnet kryper upp farfars knä för att höra om hur det var förr.

Hur har det gått med din egen son då? Är han lika gutamålsfrälst?

– Om man har ett starkt intresse så går det nästan i arv av sig själv. Så jo, ”är det så moffa brukar säga?” utbrister han vanligtvis så fort han hör ett ord på gutamål.

Och boken? Har den gått hem hos honom?

– Ha ha. Han är nog ganska trött på den vid det här laget. Men han tror förmodligen att alla morsor gör böcker. Han tycker mest att det är konstigt att vi har så många exemplar av just den här boken.