Recension
Miss Gotland
Spelas i bygdegårdarna året ut
Voilá! Här kommer hon. Landsortsbruden i lyxförpackning. Hon som utgör själva elden och den brännande lågan. Så länge vi tar hennes egna ord på allvar förstås. Miss Gotland. Dotter till mannen, myten och legenden. Mr Gotland. Mer eller mindre självutnämnd i Lennart Bäcks förklädnad. Hanna Göland är hennes namn bakom denna dialog som skrivits av Marie Nilsson Lind. Där far och dotter brottas inför sina egna respektive tillkortakommanden men frejdigt också griper över betydligt större frågor. Landsbygden förstås. Den klassiska konflikten mellan arbetstillfällen och naturvård. Och långt ut i världen. Till Afghanistan. Vilket skapar det djupaste allvar i denna annars lättsmälta föreställning.
Fyndigt. Kvickt. Och känslomättat.
Men den andra akten som innehåller just denna Miss Gotland är bara en liten del av premiären i Väskindes proppfulla bygdegård. Där oktobermörkret lagt sig som en enda stor kolgruva över nejden. Och jag på långt håll inifrån änget ett par gånger hör en kattugglas gälla ” klä-vitt, klä-vitt ” som för att påminna om tidens gång. Under kafferasten.
I första akten prövar teatern ett nytt grepp. Man presenterar helt enkelt en gissningstävlan med musikaliska förtecken. Fina priser utlovas och vi är många i salen som hoppas vinna de eftertraktade biljetterna till framtida uppträdanden. Själv blir jag dessvärre utan.
Och musikerna är fantastiska. Ja. Här har vi på scenen inte mindre än åtta stycken virtuoser. Samspelta in i kaklet. Gotlandsmusikens blåsarkvintett består av fem personer. Varav två för året nya – Alice Quayle på fagott och Jacob Maczynski på horn. Den andra delen utgörs av Gotlands Jazztrio. En erfaren samling som så väl kompletterar sina blåsande kollegor.
Thomas Sundström står för regi och för resten av text och musik under kvällen. Vilket han gör med den äran. Och med en fingertoppskänsla för våra villkor på ön. Det är, i mina ögon, faktiskt en alldeles underbar föreställning som teatern nu presenterar. Jag njuter av att lyssna och se hur musikerna leklystet tar ut svängarna. Och uppleva hur de båda skådespelarna samverkar mer eller mindre sömlöst. Veteranen Lennart Bäck. Som bara blir bättre och bättre med åren och nu utan så stora åthävor kan uttrycka också allvar som från sin egen horisont. Och det unga stjärnskottet förstås. Hanna.
