Gotländskt ull som värmer i höstkylan

Recension

Allmänna sången

Samma ull

Spelas på länsteatern 11-13 oktober

Det är en till synes enkel historia som 175-årsjubilerande Allmänna sången sätter upp på länsteaterns scen den här helgen. Folkmusikdramat "Samma ull" utspelar sig 1824 – alltså 20 år efter körens födelse. I handlingens mitt står en rad driftiga kvinnor –  eller "tröjkällingar" som de kallas genomgående i föreställningen – som åker till huvudstaden för att kränga tröjor. Men båtturen över Östersjön blir en stormig irrfärd, och källingarna (samt några gubbar) tvingas gå i land på Dagö. 

Allmänna sången och regissören Karin Kickan Holmberg förmedlar skickligt klaustrofobin under däck; scenen som ska föreställa fartyg är försvinnande liten i förhållande till ensemblens storlek. Ändå fruktar vi aldrig på allvar för resenärernas liv. "Samma ull" är en godmodig berättelse utan alltför mörka stråk – därtill med ett budskap, "vi är alla av samma ull", som inte skulle kännas främmande i en Disneyfilm. 

Efter några veckor med tunga gästspel av Stravinskij och Ibsen i samma scenhus kan det hela förefalla en smula lättviktigt. Men det är förstås att bland äpplen med päron – eller frackvästar med islandströjor. "Samma ull" är ett folkmusikdrama, och som sådant träffar den mitt i prick. 

Bäst i de talade avsnitten är regissören Karin Kickan Holmberg, som alltså för omväxlings skull också syns på scenen. Gotländskan kan ligga ovant i en göteborgares mun, men Kickan klarar sig bra i rollen som mustig kraftkvinna från Sudret. 

Till syvende och sist står och faller den här typen av scenverk med musiken. På den punkten är de onekligen pålitliga, Jan Ekedahl och Mats Hallberg. Vid några enstaka tillfällen kan jag tycka att arrangemangen är för komplicerade för sitt eget bästa, och då blir det svårt att hänga med i Eva Sjöstrands text. Men på det stora hela är det här en föreställning fylld med minnesvärda och vackra körpartier. 

Vad jag vet har Allmänna sången inga ytterligare framföranden inbokade. Jag tar dock för givet att "Samma ull" kommer att dammas av då och då, liksom körens tidigare produktioner "Volund" och "Utlottningen". Sjödramat i föreställningen kulminerar på julafton, så kanske har vi att göra med en framtida julklassiker?

Mest av allt påminner faktiskt "Samma ull" om de där tröjorna som plockas fram varje jul för att skydda mot den råa decemberkylan; stickade men inte stickiga.