Hösten 1934 ledde arkeologen Erik B. Lundberg en utgrävning av en kämpgrav från äldre järnålder i Hellvi. Tvåårige Nils-Torsten Falk bodde då, och så även i dag, på släktgården Kännungs några hundra meter bort. En dag följde han med mor Ebba till utgrävningsplatsen för att förse arkeologerna med kaffe.

– Min far ville odla upp marken där fornlämningen låg, berättar i dag 86-årige Nils-Torsten Falk.

Väl på plats fick tvååringen tag i en spade och började gräva. På bara några minuter lyckades han hitta något som arkeologerna sökt efter i en vecka. En halv meter från den gamla husgrundens ena långmur och ett spadtag ner i jorden gömde sig nämligen en tre kilo tung silverskatt med smycken och mynt från vikingatiden.

Artikelbild

| Arkeologen Per Widerström tittar nyfiket igenom Nils-Torsten Falks fars myntsamling.

– Alla blev helt ifrån sig, säger Nils-Torsten Falk.

Fyndet blev omskrivet i både lokal- och rikspress. Den 2 oktober 1934 skrev Dagens Nyheter: ”Ett par intressanta fornfynd ha på senaste tiden gjorts på Gotland. Sålunda har i Kännungs i Hellvi gjorts silverfynd som höra till de rikaste som gjorts på länge i Gotlands jord”. Samtliga artiklar utelämnade dock en viktig detalj: Vem som egentligen hittade skatten. Inte någonstans nämndes Nils-Torsten Falks namn, istället fick Erik B. Lundberg ta åt sig äran. Men nu, 84 år senare, får Nils-Torsten sin upprättelse.

– Det känns skönt, säger han och ler.

Sedan barnsben har skatten funnits med i Nils-Torstens tankar och längtan efter att få återse den har varit stor.

Artikelbild

| Den tre kilo tunga silverskatten bestod av nära 1500 mynt och flera silversmycken.

– Efter att skatten hittades låstes den direkt in här i Hellvi. Sedan försvann den till Visby och till sist hamnade den på Historiska museet i Stockholm, säger han.

När Per Widerström, som är arkeolog vid Gotlands museum, fick höra om Nils-Torsten kände han att han ville hjälpa till.

Artikelbild

| Den tre kilo tunga silverskatten bestod av nära 1500 mynt och flera silversmycken.

– Jag tyckte att det var en så fantastisk historia, så jag kontaktade Historiska museet och de svarade snabbt att det nog skulle kunna gå att ordna ett besök, säger Per Widerström.

Sagt och gjort. För en vecka sedan, efter över åtta decennier av längtan, tog Per Widerström med Nils-Torsten Falk och hans barnbarn Anna-Karin Gustafsson till skatten i Stockholm.

Artikelbild

| Riksmedia skrev flitigt om skatten i Hellvi – dock utelämnade de vem som egentligen hittade skatten.

– Det var roligt, en upplevelse. Jag har bara sett den på bild tidigare, säger en tacksam Nils-Torsten.

Hur skatten först hamnade där i jorden i Hellvi kommer vi antagligen aldrig helt säkert få veta, men troligtvis grävdes den ner i början av 1000-talet.

Artikelbild

| På 1940-talet hittade Nils-Torstens far Percy ett armsmycke när han gallrade betor.

– Eftersom mynten kommer från flera olika delar av världen har personen som grävde ner skatten förmodligen hållit på med omfattande handel, säger Per Widerström.

Skatten bestod av 1 395 hela mynt och 131 halva. Majoriteten var anglosaxiska, men det fanns även arabiska och bysantinska. Dessutom återfanns sex hela och två halva svenska mynt.

Artikelbild

| Silversmycket har sannolikt vikts ihop för att lättare kunna användas som betalmedel.

– Det var de första svenska mynten. De tillverkades i Sigtuna under Olof Skötkonungs tid, berättar Per Widerström.

Dessutom hittade de flera silversmycken i form av halsringar, hängen och spännen. Förmodningen användes de som betalmedel.

Artikelbild

| Nils-Torsten Falk fick en personlig visning med Kent Andersson på Historiska Museet.

– Silver var vikingatidens stabila valuta, säger Per Widerström.

Efter 84 år har Nils Torsten Falks nyfikenhet äntligen stillats. Men än kan han dock inte sätta punkt för den här historien. På 40-talet hittade nämligen hans far Percy ett armsmycke när han gallrade betor på en annan åker. Så vem vet, kanske gömmer det sig ännu mer silver i myllan i Hellvi...