Krönika Bison Hur får de tag i adressen? De perfekta helgerna. Den vackra kvinnan och jag. Det var ju min tur!

Allt ska dom veta. Vad jag tänker, hur jag röstar, vad jag äter, vad jag handlar, var jag semestrar... Ja, allt.

Jag vet inte hur dessa opinionsföretag får tag i min mejladress, för jag har aldrig tidigare varit i kontakt med dem. Fast jag får nog skylla mig själv, eftersom jag gärna ställer upp och svarar när de frågar. Jag tycker det är oartigt att bara tiga, och radera bort deras frågor från min dataskärm. Sedan säljer eller byter nog företagen lämpliga adresser med varandra. ”Nilsson Bernt Åke Erland i Burgsvik, han ställer alltid upp!”

Jag beställde en bok på nätet och samma dag som den hamnade i brevlådan ville bokföretaget veta vad jag tyckte om den. Och jag svarade pliktskyldigt:

”Jag fick den just och har ännu inte börjat läsa den. Kanske läser jag den inte före midsommar. Återkom då!”

Och i helgen satsade jag 54 kronor på ett V 75-system. Hästarna i sista loppet hade knappt kommit i mål innan ATG mejlade och frågade var jag tyckte om spelföretaget.

Fyra rätt, ingen vinst. Så den här gången svarade jag ingenting.

Helgerna är över och ska jag summera får det bli kort.

Skönt!

Så skulle jag aldrig skriva när jag fortfarande varit i produktiv ålder. Jag menar med fast jobb, arbetsschema och lagstadgad semester. På den tiden kunde helgerna aldrig bli för många. Den just passerade jul- och nyårshelgen var rena drömhelgen för ”knegarna”. Julafton en måndag, helgdag tisdag och onsdag. Nyårsafton måndag, nyårsdag tisdag. Enda ”plumpen” var trettondagen på en söndag. Två veckor ledigt och bara fyra hela semesterdagar att ta ut.

Jag kan inte låta bli, jag måste berätta.

Fredagen före julafton körde jag in för att hämta min sambos dotter vid flyget. En vacker kvinna i fyrtioårsåldern. När jag stod och väntade kom en man, som jag av flera skäl tycker intensivt illa om (och han troligen om mig), fram till mig.

– Jaha, vad skriver du nu för skit i din pisskrönika på måndag då?

– Det vanliga skitet som du nog inte gillar, svarade jag.

– Jaha du...Och du ska hämta någon förstår jag?

Här kände jag att jag måste svara något... ja, något.

– Jag ska hämta en dam, svarade jag med hemlighetsfull röst och ett menande leende.

– Jaså du, på det viset, jo jo!

Jag böjde mig fram och halvviskade hemlighetsfullt:

– Vi ska fira jul tillsammans!

Just då kom sambons dotter. Vi kramades och jag höll henne kvar extra länge i famnen, för jag såg min oväns spanande blick och anade hans tankar:

– Hur i h-e kan en så ung snygg tjej falla för den där idioten? Han skulle ju kunna vara hennes farfar.

Om livet var rättvist, då skulle vi dö i tur och ordning. I släkten Godman, med rötter från Grodda-spelmännen i Fleringe, har jag en tid varit den äldste (tror jag). Nu i slutet av december dog min kusin Anders i Rute, elva år yngre än jag.

Det var ju egentligen min tur.

bison.gotland@telia.com