KRÖNIKA MATS PETTERSSON Popcornhjärna.

Ordet, eller uttrycket, har funnits i flera år märkte jag när jag googlade det, men för mig var det nytt tills för bara någon dag sedan. Det är ingen förolämpning, vilket man skulle kunna tro, utan närmare ett slags sjukdomstillstånd.

Med våra telefoner, läsplattor, smarta klockor och alla andra tekniska hjälpmedel är vi uppkopplade, överallt, hela tiden. Vi peppras med intryck och till slut klarar hjärnan inte av att sortera. Det blir överbelastning. Popcornhjärna, helt enkelt.

LÄS MER: Som kokain för hjärnan

Jag är en av de som kämpar med att försöka vara mindre tillgänglig online. Jag gör aktiva val att lämna telefonen på en bänk en bit bort från soffan. Det är inte längre tillåtet att läsa ut internet i sängen.

Jag kunde, och kan fortfarande om sanningen ska fram, bli sittande i timmar och bara glo in i telefonen. Facebook, Instagram, länkar hit och dit, kvällstidningarna, tillbaka till Facebook, skriva lite på Messenger, bara kolla mejlen…

Det är en drog på sätt och vis. Det fungerar likadant i hjärnan, belöning och kickar som ger bekräftelse och skapar ett sug efter mer.

Jag tycker att det här är svårt. Svårare än jag trodde. Det blir som en slags stress som byggs upp inom mig. Har det hänt nåt? Har någon hört av sig? Har någon gillat det jag skrivit och lagt ut?

Det sistnämnda är nästan det värsta. När jag postar något på Facebook och sedan omedelbart måste gå in för att se om någon gillat det, eller kommenterat. Och vilka som gillat. Och om de till och med delat mitt inlägg. Knark för en kicksökande.

Nu lägger jag ut betydligt färre saker på Facebook och Insta än tidigare, just för att jag nästan mår fysiskt dåligt av det här behovet av att hålla koll på vad som händer.

Samtidigt är dessa sociala medier svårslagna när det gäller just kommunikation. Jag kommer definitivt att dela den här krönikan i digital form. Häromdagen var jag lobbyist åt Visbygymnasterna i min roll som idrottsförälder, och använde Facebook för att uppmärksamma makthavare på vår ohållbara situation med redskap och säkerhet.

Dessutom är Facebook och Messenger oundvikliga arbetsredskap för journalister, men utmaningen är att försöka hålla det till arbetet. Jag tror många av er känner igen er i detta, och inte minst ni som har barn och även kämpar med att försöka begränsa deras skärmtid.

Jag har inte receptet på hur man ska lyckas med det här. Vare sig för min egen del eller för barnens. Jag tror inte på förbud, men samtidigt känns de oansvarigt att släppa något fritt som uppenbarligen är så beroendeframkallande.

Ni får gärna skriva era bästa tips på hur man detoxar sociala medier! Antingen mejlar ni mig (mats.pettersson@helagotland.se) eller så kommenterar ni på Facebook.

Om jag skulle svara er eller gilla er kommentar efter arbetstid får ni gärna säga till mig att lägga av…

Så här års gör man förvisso bäst i att hålla sig borta från sociala medier helt, om man som jag är kvar i det här blåsiga, beckmörka och dertimerande landet. Att döma av antalet fötter fotograferade vid diverse hotellpooler eller stränder tycks varenda en av er befinna er på solresor i paradiset…

Nästa vecka: Hur uppför vi oss på sociala medier egentligen? Bristen på internethyfs är om något en anledning att logga ut.

I dag presenterar vi den sista kandidaten till Årets gotlänning, ishockeyspelaren Johan Larsson!

Nu är det ni som avgör vem av de fem som får det här fina och ärofyllda priset. I slutet av januari kommer vi att offentliggöra vem det blir!