Stålhammars hockeyblogg

Inspiration, glädje och stolthet.

Visby Jag är nyligen hemkommen från en fantastisk inspirationsresa med mina kollegor, som är få förunnat och som överträffade alla förväntningar. Finns det något roligare än att få se, uppleva och ta intryck av andra kulturer? Det slår mig gång på gång hur mycket man har kvar att lära – men samtidigt ser jag glädjen i det. Att utvecklas, inspireras och lära sig nya saker är en viktig del av livet.

Det som främst slog mig var den stolthet som fanns på destinationen. Från taxichauffören på flygplatsen, till receptionisten på hotellet till butiks/restaurang-personalen i butikerna. Alla älskade verkligen ”sin” stad, oavsett varifrån de kom i världen. Jag tror aldrig jag hört så många ”det här är världens bästa stad” någon annanstans. Och det slog mig att samma inställning borde vara möjlig i Visby och på Gotland. Vi är en unik och helt fantastisk destination i Sverige, i norden, i Europa – ja i hela världen.

Visby och Gotland är något att vara stolt över! Det slår mig varje gång jag åker båten med Destination Gotland och ser deras skylt i trappen från bildäck: ”Du är en del av någon annans upplevelese”. En helt fantastisk mening i mina ögon. För det är ju precis vad vi är. Det spelar ingen roll om en aktör här på ön levererar en bra upplevelse - om andra steg i kedjan inte levererar på samma nivå. Det är här stoltheten kommer in. Vi borde vara stolta. Jäkligt stolta till och med. Världsarv i form av ringmuren, en unik stadskärna, närheten och tillgängligheten till havet, det fantastiska restaurang och kroglivet, kullerstensgränderna och närheten till naturen - helt unikt och helt fantastiskt enkelt. Tänk att krydda detta med världens bästa bemötande!

Tänk om vi alla kunde beskriva Visby och Gotland ”som världens bästa stad och ö”. Från taxichauffören, till receptionisten och butiks/restaurang-personalen. Vilket fantastiskt intryck folk skulle få. I mångt och mycket är det så redan idag. Men bra kan bli bättre! Och vi är ju alla en del av någon annans upplevelse!

Trevlig helg!

Ledarskap. Regionen. Signaler.

Visby Jag vet. Jag är sent ute. Riktigt sent ute till och med. Men "Saurons" influensa från "Mordor" tog mig i fredags. För er som inte är så bevandrade i Tolkiens "Sagan om Ringen" kan vi väl förenkla saken och säga att Sauron är jätte-jättedum och Mordor typ är mörkare än Putins garderob. Jag har med andra ord varit totalt sänkt och riktigt sjuk. Och när man ligger där och är sjuk och inte orkar göra något annat än att fundera, så kommer dom. Dom där tankarna om gott och ont. Och om ledarskap. Och Åke. Hur påverkar en bra ledare sina medarbetare i en organisation? Vilka signaler sänder en bra ledare via sina handlingar och hur kan det påverka ett företagskultur? Och Åkes avtackning - vad var det?

En organisation här på ön som har lite att jobba både vad det gäller ledarskap och företagskultur borde vara Region Gotland. Hur i hela friden tänkte Region Gotland när man har en avtackning för Åke Svensson!? Alltså på riktigt. Jag vet nu var det inte Region Gotland som höll i själva avtackningen, utan partiet, men flertalet av Regionens chefer var där.

Jag gillar Åke Svensson som person, han är en trevlig prick som oftast är glad och som är lätt att prata med.

Men hur kan man ha avtackning för en person som har fått sluta för att uppenbarligen gjort grova fel, som majoriteten av Gotlands invånare totalt tappat förtroende för? Jag förstår det inte. Vad sänder det egentligen för signaler!? Är det okej att göra hur många fel som helst som anställd inom Region Gotland nu?

För det var ju faktiskt inte bara en sak som blev lite knasig för Åke. Först var det ju härvan med Snäcks Camping. Jag har långt ifrån alla detaljer där, men av det jag har läst och hört har det ju inte hanterats direkt klockrent. Sen var det historian med Jan Björinge. Åke anställde en Region Direktör som fick högre månadslön än vår finansminister Anders Borg. Rimligt!? Jag vet inte det jag. Men i varje fall bra löneförhandlat av Björinge. Att sedan samma Björinge fick gå efter mindre än fyra månader på jobbet, utan någon än idag vettig anledning, var ju inte heller det direkt så man blev imponerad.

Sen kom ju den här soppan med fastighetsförsäljningen som fick bägaren att rinna över. Åke var antagligen inte ensam bov i dramat, men han som ledare fick bära ansvaret. Åkes eget parti tappade förtroendet - och hade man gjort en förtroende enkät på stan är jag övertygad om att en majoritet av Gotlands invånare inte hade röstat till Åkes fördel heller. Men ändå har man alltså en avtackning, som om ingenting har hänt. En avtackning för vadå undrar jag!?

Lång och trogen tjänst säger säkert någon. Visst, må så vara. Men ändå, vad sänder det för signaler?

Nu skulle ju detta inlägg inte handla om Åke Svensson - utom om ledarskap. Men jag kände ändå att jag var tvungen att i varje lyfta frågan.

Jag tror mycket på ett ledarskap, där man leder som man lär. Om det är okej för chefen att göra fel stup i kvarten - kommer också medarbetarna göra det.

Om chefen jobbar lite hårdare, är ödmjuk och är delaktig i det vardagliga arbetet, där ingen uppgift är för liten, kommer också medarbetaren göra det lilla extra och bidra till organisationens utveckling.

Men om chefen ska vara lite för mer, är otydlig och negligerar medarbetaren kommer också motsatt effekt - medarbetaren känner sig inte sedd, vet inte vad organisationen vill och känner lite att det kvittar vad man bidrar med. Jag är därför allergisk mot chefer som säger "Jag och min personal". I en organisation finns inga "jag". Det är vi.

Och hur tydligt ledarskap har det egentligen varit inom Region Gotland de senaste åren!? Finns det tydliga mål och förväntningar för alla anställda inom Region Gotland? Blir de sedda? Här tror jag personligen nyckeln finns för att Region Gotland ska få ordning på skutan. Ett tydligt, men ödmjukt ledarskap. Där medarbetaren blir sedda - men också har tydliga krav på vad som förväntas. Ställer vår tillfälliga Region Direktör krav? Har han mandat att göra det? Är en tillfällig Region Direktör tydlig i sitt ledarskap? Genomsyrar den tillfällige Region Direktörens ledarskap hela Region Gotland. Jag är inte så säker på det. Jag tror det behövs en tydlig men ödmjuk ledare. Och när får Peter Lindvall tjänsten som Region Direktör? Där har vi en ledare som är bra på ledarskap.

Till sist tror jag vi i näringslivet och kommun/landsting har mycket att lära av ledarskapet inom idrotten. Där är man grym på "vi". Man sätter upp tydliga krav och förväntningar på spelare och ledare. Alla har en tydlig roll och alla spelare vet om sina styrkor och svagheter. Men ledarna "coachar" sina spelare efter deras styrkor. Hur många organisationer har det tänket? För inget lag, företag eller organisation är starkare än sina svagaste länk. Det är den vi ska stärka.

"Slutet gott - allting gott" eller "Tack och hej!"

Århundradets blåsning!

Jag hade bilen på service i förra veckan. Inte för att jag tyckte att det behövdes eller för att det var något fel på bilen, utan för att den jävla lampan med ”Dags för service” lyst lite för länge.

Bränslefilter, luftfilter och lite smågrejer skulle justeras.  Ingen stor grej i mina ögon. Men när jag sedan skulle hämta ut bilen och fick en faktura på nästan 15.000kr, svartnade det lite för ögonen på mig. Snacka om blåst. Dessutom hade killen bakom disken mage att säga att mitt ”signalhorn” var trasigt (vem säger signalhorn om tuta?) och att det skulle kosta ytterligare en tusenlapp att felsöka problemet. Inte aktuellt kan jag säga. Så ser ni någon med nervevad ruta som skriker och hötter med näven istället för att använda tutan, så är det jag.

Men denna blåsning är ingenting - mot den blåsning vi människor blivit utsatta för nu i tiotals år.

Mineralvattnet.

Detta kolsyrade vatten som finns på var mans bord. Gott? Absolut. Men kan någon förklara för mig hur det kan vara dyrare än mjölk och bensin!?

För att få mjölk måste en bonde föda upp kor. Korna ska sedan mjölkas. Mjölken ska pastoriseras (?), transporteras, förpackas och sedan ställas ut i butikerna. Mjölken kostar runt 8kr för en liter. För att få bensin måste vi först leta upp en plats där det finns olja, som lagrats från dinosauriernas tid. Vilket inte är det lättaste och dessutom väldigt kostsamt. Sen ska olja borras upp med hjälp av dyra, dyra maskiner. Den ska behandlas, läggas på fat och transporteras runt halva jordklotet. En liter bensin kostar runt 13kr per liter.

Kan någon då förklara för mig hur vi utan att blinka kan betala 15-20 kronor för kolsyrat mineralvatten!? Vanligt kranvatten som kolsyras och hälls i en flaska. Till en kostnad av vad? 50 öre!? Helt sinnesjukt. Ändå gör vi det! Snacka om att vi blivit blåsta!

Hur är det med omvärldsanalysen egentligen?

Per Viberg och kompani i Visby IBK med flera, har gjort ett fantastiskt jobb med att få igenom bygget av den nya sporthallen ute på P18. En ny sporthall behövs – det råder det ingen tvekan om. Hallen kommer bli en av de bästa i Sverige. Men också den absolut dyraste i sitt slag. Men absolut något det kommer pratas om och bli en upplevelse för besökaren. Postivt för såväl Visby som Gotland!

Men det jag frågar mig är - hur står det till med omvärldsanalysen bland våra politiker och kommuntjänstemän? Hur mycket har man egentligen tittat på hur man gjort i övriga Sverige när man fattade alla beslut kring bygget av den nya sporthallen?

Det räcker med att ta båten över till Oskarshamn för att få lite perspektiv. Jag kan ha fel, men mig veterligen har alla städer som byggt nya idrottsanläggningar de senaste fem åren – byggt samman flera hallar för att få stordriftsfördelar. För lika mycket som vi är i behov av en ny sporthall – lika mycket behöver vi en ny ishall och en ny simhall i Visby. Ishallen är byggd för 40 år sedan och simhallen måste vara den sista lämningen från DDR i norra Europa.

I såväl Oskarshamn, Kalmar och Halmstad har man byggt ny sporthall, simhall och ishall tillsammans. Fördelarna med det är många  - man kan ha en gemensam infrastruktur med vägar och parkering. Man kan ha en restaurang eller ett café som faktiskt bär sig, då alla skjutsande föräldrar oavsett idrott kan ta en fika eller äta. Ur miljösynpunkt blir det mindre utsläpp om man kan skjutsa ungarna till en och samma arena – oavsett om de ska spela handboll, innebandy, basket, simma eller spela hockey – istället för att köra runt halva Visby för att lämna av barnen på sina respektive aktiviteter.

Men framförallt har man gigantiska drifts och energifördelar. Använder man sig av den teknik som är välutvecklad idag kan du växla värme och kyla mellan simhall och ishall på ett mycket smart och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Bland annat Kalmar har lyckats sänka energiförbrukningen med nästan 60% på ishall och simhall genom att bygga dem intill varandra och använda sig av detta växelsystem.

Visst engångskostnaden kanske hade blivit något dyrare för en multihall än enbart en sporthall. Men driftskostnaderna över tid hade blivit lägre. Dessutom kvarstår faktum– en ny simhall och ishall behövs. Och att bygga tre olika arenor på tre olika platser blir avsevärt dyrare. Varför hamnade den nya sporthallen i ingenstans bortom P18? Varför inte på Rävhagen där det redan idag finns infrastruktur klar, konstgräsplan för fotbollen, ridhus och travet inte allt för långt bort? Har man ens tagit med dessa tankar i sin utvärdering och planering? Och hur mycket jobb har man lagt ner på att gör en omvärldsanalys?

Nu är jag bara en lekman inom ämnet och jag är övertygad om att det finns mer bevandrade människor inom ämnet på Region Gotland. Det finns därför säkerligen också bra svar - på samtliga frågeställningar ovan. Eller?

Kräksjukan och Melodifestivalen!

Det är februari. Vädret kan inte riktigt bestämma sig för om det är höst, vinter eller vår. Men lika osäkert som vädret är lika säkert är det att kräksjukan kommer. Och Melodifestivalen. Båda två kommer vare sig man vill eller inte och förföljer oss under våren - då de båda åker på turné runt om i landet.  (Övriga liknelser lämnar jag till läsaren).

Några andra som turnérar värre än Cirkus Scott under våren är Gotland. Och då syftar jag inte på att vår vackra ö glider runt i Östersjön - utan på den Mässgrupp vi har.

Det hela började för fyra år sedan på en av alla dessa turist- och konferens mässor som finns runt om i vårt avlånga land. I den ena montern stod jag – och i montern mitt emot stod Destination Gotland och Daniel Bengtsson. Båda två med samma mål. Att locka besökare till Gotland. Vi skakade båda på huvudet åt hur korkat det var att betala för två montrar – när vi istället kunde stå tillsammans i en och samma.

Det ena ledde till det andra – och idag är vi 22 företag från det Gotländska näringslivet som har gått samman i en gemensam mässgrupp. Inte nog med att vi alla företag i gruppen nu kan ställa ut på 14 mässor per år till samma kostnad som en – vi kommunicerar dessutom ut en bild om ett enat Gotland där vi samarbetar. Något som uppskattats av mässbesökarna – men framförallt fått våra konkurrenter att höja på ögonbrynen. "Vilket fantastiskt samarbete de har på den där ön!"

Faktum är att samarbetet fungerat så bra att vi inte bara lyckats få flera konferensgäster till ön under lågsäsong (som gynnar båt, flyg, hotell, restauranger och butiker) och fler privatturister till sommaren - utan att vi även lyckats få priser som bästa monter och blivit omnända i flera rese- och turisttidskrifter i både Norge och Danmark. 

http://www.turismoresor.com/nyhet/647

Ensam är inte alltid stark. Jag tror stenhårt på att ett utökat samarbete inom det gotländska näringslivet skulle göra oss ännu mer slagkraftiga. Ska vi prova?

Bloggare: Carl-Johan Stålhammar
Den här bloggen handlar om: Min stora passion i livet - hockey.
Aktiv inom hockey: Sitter i styrelsen för Visby Roma hockey och i styrelsen för Gotlands hockeyförbund. Spelar veteranhockey och tränar Visby Romas knattelag.
Bor: Vibble
Familj: Fru Cecilia och barnen Axel och Signe
Intressen: Riktig musik (dvs rock), hockey, fotboll, golf och film.
Yrke: VD på Wisby Strand Congress & Event

Bloggar