Visby Ladies måste bygga långsiktigt

Visby Ladies missade på onsdagen SM-slutspelet för andra gången på 35 år.
Detta trots att man avslutar säsongen med fem utlandsproffs att tillgå.
Det är under all kritik.

- Jag vill att gotlänningarna ska kunna vara stolta över Visby Ladies.
Orden är den grekiske coachen Paschalis Leras och åtta månader senare hade han tagit Visby Ladies till den första semifinalen på elva säsonger.
För första gången på mycket länge vädrade den lilla men trogna basketpubliken på ön morgonluft.
Här hade klubben ett utmärkt läge att bygga något för framtiden, men Paschalis Leras ansågs inte vara rätt person att leda klubben in i framtiden.

En nysatsning utropades och klubben knöt klubben till sig svensk baskets nestor Eivind Möstl. Ett namn starkare än något annat inom svensk dambasket.
Nu skulle Visby åter bli ett lag för toppen, men i vilken gång i ordningen man startade om vet jag inte.
Istället blev det precis som vanligt, spelarna spreds över världen och totalt tappade klubben tio av tretton spelare.
Jag låter kanske som en repig skiva, men bristen på kontinuitet är slående i Visby Ladies. 
På de fem senaste säsongerna har Visby Ladies bytt ut 36 spelare av totalt 99 spelare (se lista längre ner) och då vet vi fortfarande inte summan av årets spelarbortfall.
Dessutom är Eivind Möstl den fjärde coachen på fem år.

Med en sådan omsättning byggs inga topplag och det är klart att klubben identifierat sina brister.
Ett långsiktigt tänk och agerande är också en förutsättning för framgång, menade Eivind Möstl när jag pratade med honom efter förlusten mot Högsbo.
Klubben har också kommunicerat ut att så ska bli fallet odch därför blir det en spännande silly season att följa.

Spelarna som lämnat de fem senaste säsongerna:
  1. Senait Ghebremeskel
  2. Viktoria Lopez 
  3. Elin  Sjöberg
  4. Regina Palusna
  5. Rashida Timbilla
  6. Annie Kjellberg
  7. Tova Ihse
  8. Johanna Petersson
  9. Nici Gilday
  10. Brandy Montgomery
  11. Jazzmin Parker
  12. Moa Fredriksson
  13. Jose-Ann Johnson
  14. Johanna Persson
  15. Marlene Wallin
  16. Elsa Ericsson
  17. Tea Buzov
  18. Taylor Gault
  19. Nicole Bauman
  20. Danielle McCray
  21. Mante Kvederaviciute
  22. Embla Andersson
  23. Inesa Visgaudaite
  24. Andriana Minic
  25. Karla Vres
  26. Kajsa Carlsson
  27. Patricia Oakes
  28. Samarie Walker
  29. Caroline Danielsson
  30. Hanna Munthe-Gottberg
  31. Marie Söderberg
  32. Stephanie Rogers
  33. Linnea Nyman
  34. Tea Buzov
  35. Milana Kerkez
  36. Emma Gustafsson
  • Coacherna de fem senaste säsongerna: 
  • Eivind Möstl (18-19)
  • Paschalis Leras (17-18)
  • David Leman 15-17
  • Tamara Ruzic 13-15

SHL-debut och äntligen JVM

ishockey En av årets stora höjdpunkter är här.
Jag tycker att SHL är en trist liga och Hockey-VM liksom alla andra B-landslagsturneringar är rätt ointressanta så länge världens bästa spelare lyser med sin frånvaro.
Junior-VM älskar jag däremot. Det är här du får chansen att se framtidens NHL-stjärnor för första gången.
Långt ifrån alla går hela vägen.
Hade jag inte haft tre ungar som pockar på ständig uppmärksamhet så hade jag troligen sett alla matcher.
Nu gäller det att välja ut guldkornen.
Sveriges fajter är förstås givna och i rimliga tider förutom den väntade gruppfinalen mot Ryssland (1/1) kl 02.00.
Efter Sverige prioriterar jag landslag med spelare draftade av Edmonton Oilers som är det lag jag följer hårdast i NHL och det finns ett par intressanta som ryske backen Dmitri Samorukov och USA:s kvicke Kailer Yamamoto som jag följde under en handfull NHL-matcher i år innan han skickades tillbaka till juniorhockeyn. Jag gillade det jag såg och vågar lova att han kommer att tillhöra toppspelarna i det här mästerskapet.
Som namnet skvallrar om har han japanskt ursprung och är bara tre äpplen hög, men tro mig, han kompenserar det med annat.

Hur går det då?
Jag tror på en final mellan USA och Sverige.
Och jag tror att USA tar hem det. Fegt tips kanske, men USA har en fin årgång, är regerande mästare och spelar på hemmaplan.
Det och det faktum att "min" tvåa Sverige har en förmåga att allt som oftast torska finaler.
Sverige är en seriös utmanare.  Juniorkronorna har ett av de mer intressanta landslagen på länge och chansen finns. Sverige har bara vunnit JVM-guld vid två tillfällen tidigare (1981 och 2012 med Johan Larsson som lagkapten) och det skvallrar om vilken kapacitet det här laget besitter.
I förra sommarens NHL-draft gick fyra av Juniorkronorna i första rundan. Lägg därtill Alexander Nylander som gick som nummer åtta redan 2016.
Och då är den störste talangen fortfarande inte draftad.
Ja, alla pratar förstås om Rasmus Dahlin (Frölunda). Han är nästa stora namn från den svenska hockeyfabriken som levererar toppbackar på löpande band.
Dahlin är  17 år och har skridskoåkningen som sina främsta kvalitéer och har redan jämförts med herrar som Paul Coffey och Brian Leetch. Dahlin kommer att vara en av NHL:s främsta backar inom fem år.
Dahlin väntas gå som nummer ett i sommarens NHL-draft och det har bara en svensk gjort tidigare (Mats Sundin, 1989).

Några andra spelare att hålla ett öga på är:

  • Elias Pettersson, Växjö (SHL).
    Pettersson har SHL slagit igenom med dunder och brak. 19-åringen har en remarkabel utvecklingskurva under de två senaste säsongerna och draftades som nummer fem av Vancouver Canucks i somras.
    Under sin rookiesäsong i SHL är han en pinne efter Skellefteås Jocke Lindström som leder SHL:s poängliga. Men samtidigt har Pettersson spelat två matcher färre. Så här långt har han gjort 35 poäng (11+24) på 26 matcher och är elva plus. Vansinniga siffror för en nykomling.
  • Lias Andersson, Frölunda (SHL).
    19 år ung och inne på sin tredje säsong i SHL. Genombrottet kom i fjol med HV71 där han vann SM-guld. Centerlöftet gjorde 19 poäng och plus 26 på 42 matcher. I år är det Frölunda som gäller och Andersson har 14 pinnar på 22 matcher.
    Draftades i somras av New York Rangers som nummer åtta totalt.
    Lias Andersson skrev i somras på ett treårskontrakt med Rangers och med sin oömma spelstil talar det mesta för att han spelar NHL nästa säsong.
  • Alexander Nylander, Rochester Americans (AHL)
    Som alla andra Nylanders har även Alex de känsliga handlederna som adelsmärke. En trollgubbe precis som farsan (Michael) och brorsan (William). Har öst in poäng i juniorlandslagen, men har fortfarande inte tagit en plats i Buffalo Sabres vilket kan tyckas märkligt eftersom vi pratar NHL:s sämsta lag. Bra poäng i AHL, men imponerar desto mindre i defensiven.
  • Tim Söderlund, Skellefteå (SHL)
    Han är född i Skellefteå, men farsan (Ted) är från Gotland och stack till Skellefteå som tonåring för att gå hockeygymnasiet och blev kvar (finns det inga gotlänningar så greppar vi ju efter halmstråna). Tim är en kvick forward med bra målsinne som nu gör sitt andra J20-VM.
    Har tre säsonger bakom sig i Skellefteå  och är draftad i fjärde rundan av Chicago Blackhawks.

Ikväll åker vi: Vitryssland kl 20.00. Let's do this!

******
UPPDATERAD 20.12

Banden är starka mellan Gotland och Färjestads BK.
Det började ju med att Karlstadklubben hämtade bröderna Peter och Håkan Loob från Karlskrona. De herrarna behöver ingen närmare presentation.
1996 fångade man upp Peter Jakobsson (numer sportchef i klubb) och sedan Peters son Carl Jakobsson.
På annandagen gjorde han sin första SHL-match på bortais mot Brynäs.
I ett Färjestad i knackig form fick han sparsamt med istid (7:52) i fjärdelinan. Det blev inga poäng, Carl avlossade ett skott men utanför och minus 1 i plus-minus-statistiken. Carl var på isen när Brynäs gjorde 3-1.

Carl Jakobsson, 17, har ett JVM-guld (World U17 Challenge) på meritlistan och har en fin utvecklingskurva sedan han lämnade Visby Roma Ungdom 2014 för att satsa helhjärtat på att bli hockeyproffs.
I Färjestad har han öst i poäng för U16 och J18. Nu gör han sin första hela säsong i FBK:s J20-lag med 18 poäng (7+11) på 27 matcher.
Nyligen var han på U18-camp tillsammans med bland andra Visby Romas Jonathan Granström och bör vara högaktuell att bli en av spelarna som får spela U18-VM i ryska Magnitogorsk-Chelyabinsk i slutet av april.
Den frågan äger dock förbundskapten Torgny Bendelin.

Viktig januari väntar Visby

Visby IBK fick med sig en pinne från bortamötet med FBC Kalmarsund.
Och var ett stolpskott från Ville Hirvisuo från tre poäng.
Trots att man saknade framför allt Kasper Broby och Kalle Bending.
Med tanke på den uppförsbacke man skaffade sig med 0-3 redan efter fyra minuter i första perioden tror jag att Visby IBK är rätt okej med att blev poäng.
Inledningen på matchen var genomusel från bortalaget. Försvarsspelet var - milt uttryckt - huvudlöst.
För Kalmarsund som efter att klubbledningen sopat undan hela lagledningen för att ersätta med sportchefen Adam Kallenberg som tränare i stället för Emil Stille var det bara att tacka och ta emot.
Jag kan tänka mig att det både en och en annan viskade om "Kallenbergeffekten" på läktaren i Kalmar sporthall.
Mja. Den kom av sig rätt fort.

Ville Hirvisuo klev som så många gånger fram även i den här matchen.
1-3 kom efter 9.25 och var direkt avgörande för att matchen inte skulle punkteras och sedan passade han fram till Wilmer Viinamäkis 3-3-kasse.
Markus Jovics 2-3-mål med 14 sekunder kvar av andra perioden var ett perfekt sätt att gå till pausvila samtidigt som FBC-spelarnas fick brottas med sina inre demoner i pausen.
Poängräddare blir IBK:s unikum - Wilmer Viinamäki - som kvitterar till både 3-3 och 4-4. Därmed har han gjort poäng i 19 raka matcher.

Måste även nämna målvakten Martin Stolt som ersatte Bending och klev fram både en och fem gånger. Flera fina räddningar och inte minst i tredje perioden.
Han visar att han vill fortsätta vakta kassen.

Kim Nilsson är med Kim Nilsson-mått fortsatt sval. Går mållös från planen, men gjorde en assist. Klart mindre än vad som kan förväntas av någon med närmare 90-Alandskamper. Nilsson har 24 poäng på 12 matcher - det borde vara det dubbla.
Bara när han kommer upp i nivå blir Kalmarsund ett lag för SSL-kval.

Förlängningen blev mållös och slaget om östersjön slutar 4-4.

Visby IBK tar tre poäng av Kalmarsund i år - i fjol blev det noll.
Lördagens upphämtning var en styrkedemonstration och borde fungera som en riktig moralhöjare även om matchen knappst tillhörde någon av de mest sevärda eller välspelade.
Men det bådar gott och krysset gör att avståndet ner till just Kalmarsund fortsatt är fyra poäng.
Varje poäng kommer att behövas eftersom IBK har alla toppkonkurrenter på bortaplan i år.  
Januari blir som alltid extremt viktig:

  • 6/1 Fagerhult/Habo hemma.
  • 13/1 Lindås borta.
  • 21/1 Karlstad borta.

Visby ligger när tolfte omgången summeras på en fjärde plats med 23 poäng.
Lindås som suddenslog Karlstad är ny tvåa i allsvenskan södra.
En liten tillbakablick till samma tidpunkt i fjol: Visby IBK låg då sexa med 18 poäng.

Bilden som får Endre att jubla


Spana in fotot. En glad Stina Ander ser slutet på skadehelvetet.
Ikväll torsdag gjorde hon sin första träning med matchspel sedan oktober 2016: det är 14 månader.
I rosa väst (ej tacklingsbar) förvisso men ändå ett stort steg i rätt riktning.
Det har inte varit någon lätt resa den hårdskjutande backen.
I GA sade Stina Ander för en tid sedan:
"Innebandy är i och för sig bara en världslig sak, men för mig har innebandy alltid varit en stor del av mitt liv, det har varit skitjobbigt många stunder".

För Endre vore en hel Stina Ander en dröm. Det vore hon för vilken klubb som helst. I sina bästa stunder håller hon landslagsklass och att få in den bössan i powerplay-spelet.
Sista säsongen i Jönköping IK gjorde hon 20 mål på 24 matcher och när Sverige vann VM-guld i U19 2014 var hon lagkapten.

Nu är siktet inställt på Dalen hemma den 5 januari och Endre ser förstås en kvalitetshöjning till slutspelet. Som en sen värvning och klass rakt igenom.

*****
Apropå skador ett annat orosmoment. Formstarka Alva Olofsson som gjort poäng i alla matcher saknades på torsdagens träning och det är ytterst tveksamt om hon spelar mot Pixbo på lördag.

****
Alexander Brinkmann, tränare i Endre var på plats i Bratislava för VM. På uppdrag av Svenska Innebandyförbundet var han med och tog fram VM-analysen.
Jag passade på att be honom ta ut sin allstarfemma men där Endrespelarna ej var valbara.

Här är den, målvakt: Sara Hjorting, Sverige.
Backar: Stephanie Boberg, Sverige och Flurina Marti, Schweiz. 
Center: Denisa Ferencikova, Slovakien.
Ytterforwards: Amanda Delgado Johansson, Sverige och Vera Kauppi, Finland.

Den duger bra den.

***
Elvira Ekelund är klar för Endre IF. Egen produkt som varit på vift. Intervju här.

**
Visby IBK spelade traditonellt en plojmatch i ishockey i helgen. Den blev kostsam.
Kasper Broby stukade foten och missar Kalmarsund på lördag. Det gör också Kalle Bending (bäst på plan i premiären), Oskar Spetsare och Jonathan Harald. Onödigt att köra en sån match en vecka före en så pass viktig match som Kalmarsund är. Broby var dessutom en av IBK:s formstarkaste spelare.

Inte heller Wilmer Viinamäki deltog på torsdagens träning.

****
Jag tackar alla som visat sin uppskattning för mitt dokument om Bysarna supersäsong 1988.
För er som inte läst finns reportaget här.
Del 2 kommer den 27 december och handlar om 1980 när VIF Gute Handboll nådde högsta serien.

Bysarnas magiska guldsäsong först ut

Jag har sedan en tid tillbaka ägnat timmar i tidningsarkiven och med start i dag och varannan onsdag framöver kommer ni att se resultatet.
Det handlar om en serie av retrodokument från några av de mest klassiska idrottssäsongerna och händelserna.
Jag har sökt information och plöjt tidningsartiklarna från när det begav sig.
Det handlar inte om ett klassiskt "Vad hände sen och vad gör dom idag"-reportage. Dokumenten är snarare en återblick om vad som hände och sades där och då.

Gotlands Tidningar sitter på ett fantastiskt bildarkiv utan vilket det här hade varit omöjligt att genomföra.
För en 1980-tals junkie som jag var första delen given.
Vi kickar igång med det gotländska speedwayundret.
Jag pratar förstås om guldsäsongen 1988.
Bysarna ägde svensk speedway det året och jag är tveksam till att någon annan speedwayförening haft en mer fulländad säsong.
Och man gjorde det med ett lag till största del bestående av egna produkter; Tony Olsson, Dennis Löfkvist, Kenneth Lindby, Micke Löfqvist, Kitte Hultgren och Niklas Johansson.
Och sen kryddat med ett par vassa värvningar som Per Jonsson, det danska framtidshoppet Brian Karger och pålitlige Lars Andersson.
Hoppas att ni minns tillbaka och jag hoppas också att ni som inte var födda eller kunde vara på plats finner det intressant.

HÄR HITTAR NI DEL 1: När Bysarna vann rubbet

***
Jag avslöjade i förra veckan att "Gutedödaren" Jens Hägg sannolikt blir FC Gutes nästa nyförvärv. I går presenterades Hägg tillsammans med Viktor Segerlund (Dalhem) samt Samuel Johansson som flyttas upp från de egna leden.
Det börjar ordna upp sig. Till slut.
Jag skulle gärna se en yttermittfältare av klass.
Chika Ezeh hade kunnat vara den spelaren, men det spåret har som jag tidigare skrivit svalnat efter att intresse från sydeuropa.

**
Snubblar över en artikel från november om att tidigare Gute- och Levidespelaren Robert Mambo Mumba efter att ha avslutat säsongen i Ekerö tränar med division 3-klubben Sala FF.
Vi får se om han hamnar där eller någon annanstans. Kanske på Gotland. Det är silly season så man vet aldrig.

VM-debut med guldglans

Någon ville att jag skulle lägga ut min krönika om Sara Steens VM-debut.

Sara Steen
har mentalt spelat många VM-finaler genom åren.”Tänk att det är en VM-final”, brukade mamma Annelie säga till dottern på flicklagsmatcherna och kanske var det vad som formade den vinnarskalle hon har i dag.

I lördags var det inte bara en tankelek utan inför ögonen på 3 660 personer i O Nepelu Arena i den slovakiska huvudstaden Bratislava.
Nu stod hon där – på riktigt. Det var ”Time to shine” (som det står på väggen i Endres omklädningsrum).

Vägen dit har inte varit spikrak. Det är den sällan.
Sara Steen hade förvisso utmärkt sig tidigt som en bolltalang oavsett om det handlade om fotboll eller innebandy.
Första tidningsartikeln om innebandyspelaren Sara Steen är daterad till 1 april 2005 i GA. Sara var 10 år då och spelade i klasslagsturneringen Påskcupen med Väskinde skola och GA:s Lasseman Larsson skrev: ”Vi tippar inte alldeles galet om vi tror att Sara Steen om sådär 6–7 år spelar i Endres A-lag, som då, förhoppningsvis, är kvar i elitserien och har SM-guld i sikte”.
Han var rätt ute, den gamle sportmurveln, men det tog bara fyra år innan hon nådde SSL.

Första gången jag såg Sara Steen var när hon som 13-åring dominerade division 2 Gotland. Det bör ha varit tidigt 2009 och Sara Steen vann den totala skytte­ligan i division 2.
Jag hade hört herrar som Harald Hoffman och Göran Nährström tala varmt om den här supertalangen och jag är nyfiken och ville se vad de pratade om med egna ögon. Jag minns inte vem Endre B mötte eller hur många mål Sara gjorde, men jag minns att jag förvånades över att den yngste spelare på planen hade en speluppfattning som ingen annan. På hösten samma år lyfte Endre upp sitt framtidslöfte och sedan dess varit bofast i SSL.
Däremot skulle det dröja innan hon tog steget från råämne till firad juniorstjärna (VM-guld U19 2014) och vidare till SSL-stjärna.
Under många år var hon en stabil tvåvägsspelare men ­inför säsongen 2014–2015 bestämde hon sig för att steppa upp satsningen. Hårdare träning och kosthållning infördes och i fjol såg vi resultatet när Sara Steen exploderade i SSL och nominerades till årets spelare.

Time to shine var det ja. Inledningen på VM blev knappast vad Steens femma hade hoppats på. Visst gjorde ­formationen en del poäng, men det fanns mer att hämta. Det visste alla.
I finalen lossnade det. Sara Steen glimrade och kom till betydligt fler avslutningslägen än tidigare. Sara Steen volleysköt 2–1, spelade fram till 4–1 och var plus 2 i matchen. Hon kom också till betydligt fler avslutningslägen än i tidigare matcher och kunde lika gärna ha blivit tremålsskytt.
I svenska laget var det ett fåtal som överglänste Steen. Sara Hjorting så klart, Amanda Delgado Johansson ­likaså, men i deras kölvatten följde bland annat nummer 27 från Endre IF.
Jag har skrivit många krönikor om Sara Steen det ­senaste åren och det blir garanterat fler kapitel i den sagan.
Hon är fortfarande bara 22 år och en av de som ska bära landslaget i många år.

Välkommen till min hörna. Här skriver jag av mig när tidningarna gått i tryck eller sidorna inte räcker till. Fokus ligger naturligtvis på gotländsk idrott.

Namn: Mattias Karlsson

Yrke: Sportchef på Gotlands Media.

Bor: Visby.

Familj: Sambo och tre barn.

Nyhetstips eller kritik mejlas till: mattias.karlsson@gotlandsmedia.se

Bloggar