Vem ska bli Årets gotlänning?

Slutet på året innebär alltid summeringar av olika slag. Så inte minst för oss i mediabranschen.

Ni kommer att få se årets månader summeras när det lackar mot jul, och ni kommer att få se diverse olika årskrönikor i alla tänbara format.

Men ni kommer också att få se vilka kandidater ni kan rösta på till det fina priset Årets gotlänning som GT delar ut!

Men innan dess behöver vi er hjälp, för inga vet bättre än ni vilka personer som borde lyftas fram.

Vem tycker du har gjort sig förtjänt av att kallas Årets gotlänning? Vem har gjort något extraordinärt under året som gått? Kanske en prestation, eller något som lyft Gotland på ett oväntat eller fint sätt? Någon som tillfört ett värde, eller något som inte tidigare funnits?

Årets gotlänning 2018 blev ishockeyspelaren Johan Larsson, och han fick sitt pris vid landshövdingens sommarfest i juli.

I år är det dessutom nya spännande namn i juryn sedan Cecilia Schelin Seidegård och Paul Dino Larsson lämnat. Malena Bendelin och Mats Ladebäck kommer att fylla deras skor.

Så ta chansen nu! Till och med onsdag 27 november kan ni mejla era bidrag till juryns ordförande Ulrica Fransson, redaktionschef på Gotlands Media, ulrica.fransson@gotlandsmedia.se.

 

Stora nyheter på Helagotland.se!

Tisdagen den 24 november är en viktig dag för Helagotland.se, och för alla våra användare.

Vi presenterar många nyheter som kommer göra vår sajt ännu bättre och mer innehållsrik.

I dag publicerar vi inga artiklar i sin helhet ur Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar, bortsett från ledare och krönikörer. Men nu börjar vi med det i vår nya plusmodell.

Det innebär att du som prenumerant kan läsa exempelvis GT:s Magnus Ihreskogs populära intervjuer under vinjetten 2sidor, och Gotlands Allehandas långa fördjupande söndagsreportage. Det blir fler artiklar om sport och kultur.

För de som redan prenumenerar på någon av tidningarna är allt plusmaterial gratis, eller det ingår så att säga i det pris man betalar för prenumerationen.

Den som inte har någon tidning kan ändå lösa ett digitalt abonnemang och läsa materialet. Vi kommer att ha olika nivåer, så du kan välja vad som passar bäst för dig.

Ett dygn kostar 29 kronor och en månad 79 kronor. Vill du dessutom ha fri tillgång till hela e-tidningen kostar det 149 kronor för en månad som pluskund. För 207 kronor i månaden från du allt på Helagotland.se, inklusive tidningen hem i brevlådan!

Det är viktigt att poängtera här att det material som finns i dag på Helagotland.se även fortsättningsvis kommer att vara gratis, det är bara det vi tillför som kommer att hamna bakom en betalvägg.

Enda skillnaden mot i dag är att du som vill läsa våra nyheter gratis måste logga in på sajten, och registrera ett konto. Ett antal artiklar varje månad är helt upplåsta, sedan ber vi dig att registrera dig.

Allt det här kommer vi att hjälpa dig med. Dels kommer vi att ha en chatt öppen vardagar 8-17, vi har stora annonser i tidningarna och på sajten, och vår kundservice står redo att hjälpa dig på telefon 0498 20 25 15.

Dessutom kommer marknadsavdelningen att bege sig ut på turné över Gotland för att hjälpa till på plats.

Du träffar dem här:

Onsdag 2 december

10-12 Fårösund, ICA

13-14 Lärbro, Coop

15-17 Slite, ICA

Torsdag 3 december

9-11 Klintehamn, Coop

12-14 Hemse Ica

Fredag 4 december

10-12 Burgsvik Ica

Måndag 7 december

10-11 Roma, Gårdsservice

12-13 Ljugarn, Coop

14-15 Katthammarsvik, Tempo

Tisdag 8 december

10-12 Visby, ICA Maxi

13-15 Visby, Gallerian

15.30-17.30 Visby, Willys

 

Här hittar du några enkla och raka frågor och svar! Tveka inte att höra av dig till oss om det är något annat du undrar!

1. Fråga: Varför måste man logga in på sajten?

För att vi vill ha en starkare och mer kvalitativ relation med våra användare. Du som användare är viktig för oss och vi vill leverera innehåll som passar dig. Över tid vill vi kunna erbjuda en bättre personifierad digital upplevelse till våra användare. Surfkonto på sajten kostar ingenting och innebär inga åtaganden för dig som kund. Du skapar ett surfkonto vid ett tillfälle och använder samma inloggning på alla våra nyhetssajter inom NTM.

2. Fråga: Varför är vissa artiklar PLUS-märkta?

Det PLUS-märkta innehållet är exklusivt för våra betalande prenumeranter. Tjänsten ingår som en extra bonus för våra tidningsprenumeranter och digitala prenumeranter. Vi anstränger oss för att skapa unikt lokalt innehåll i PLUS-paketet som inte finns någon annanstans. En ny möjlighet är att läsaren endast kan prenumerera på PLUS om man vill.

3. Fråga: Vad gör ni med mina personuppgifter?

Om du bara vill ha skapa ett konto hos oss behöver du inte lämna särskilt mycket personuppgifter, det räcker med namn, e-post, födelsedatum, kön och postnummer. Dessa uppgifter kommer vi inte att sälja vidare till någon annan. Som betalande får du lämna några ytterligare uppgifter eftersom vi behöver kunna garantera leverans och att du får rätt paket till rätt pris. Dessa uppgifter kommer vi inte heller att sälja vidare till någon annan.

4. Fråga: Kommer ni att börja ta betalt för att ha ett konto på sajten?

Nej.

5. Fråga: Vart vänder jag mig om jag får tekniska problem eller har ytterligare frågor?

På våra kundservicesidor får du många svar. Här finner du också frågor och svar på många av våra produkter och tjänster.

På sidan där du ombeds logga in har vi en chatt. Den är öppen varje vardag klockan 08.00 – 17.00. Där tar vi gärna emot dina frågor. När chatten inte är bemannad kan du använda chatten för att skicka mail till vår kundtjänst som hjälper dig med svaren.

 

En uppvisning i medmänsklighet

Migrationsverket öser beröm över gotlänningarna efter den första flyktingvågen.

Jag förstår det. För det jag ser är en uppvisning i medmänsklighet.

Människor som oombedda anstränger sig för att ta emot de som flytt från krig och våld, som samlar in kläder och förnödenheter, som finns där som stöd och hjälp.

Det här är naturligtvis avgörande på fler än ett sätt. Det är avgörande för de som kommer att någon bryr sig om dem. Att bara sätta dem i en förläggning någonstans bortom bergen bakom skogen och tycka att det är klart är knappast någon hjälp.

Avgörande för Gotland på lång sikt, att vi kan få några av dessa människor att stanna kvar, bosätta sig här och på så vis hjälpa vårt samhälle till en bättre morgondag.

Avgörande för oss som gotlänningar att vi kan se varandra i ögonen och känna stolthet över att vi gjord vad vi kunnat.

Men det akuta problemet är en sak, det har vi visat att vi hanterar. Det finns tak över huvudet, det finns människor som osjälviskt hjälper.

Men det är en dag i morgon också, och för den finns ingen plan. Helagotland.se skriver i dag om ersättningen som betalas ut till de semesterbyar som tillfälligt gjorts om till asylboenden. Det är inga fantasisummor, 200 kronor om dagen.

Därför har avtalen med Migrationsverket skrivits till våren, för det är då säsongen börjar för det här företagarna som tjänar sitt dagliga levebröd att hyra ut till turister. Då för helt andra summor än 200 kronor per skalle.

Det här förstår man så klart. Men det är ändå bekymmersamt, för var ska dessa människor ta vägen då?

Det är en fråga som Migrationsverket brottas med, och i dag finns inget bra svar på den frågan. 

Tills dess får vi gotlänningar göra det vi är bra på. Fortsätta vara medmänskliga, omtänksamma och ansvarsfulla.

Därför måste vi öppna våra hjärtan

De kom i natt, efter veckor och i vissa fall år på flykt.

Med sina saker i plastkassar, med fådda kläder i höststormen. Där var de som rest ensamma, där var familjer och små barn.

Jag tittar på bilderna och undrar vad de har varit med om. Vilka saker de har sett. Vedermödorna.

Främst är det barnen jag tittar på, och jag ser mina döttrar i dem. Jag ser deras pappor som försöker hålla trygga armar om dem, papporna som vill vara deras trygghet i allt det nya som de inte förstår.

Jag ser mig själv i dem också, försöker tänka mig in i deras situation. Hur hade jag gjort, om det var min stad som bombats sönder, min framtid som stod på spel?

Jag hade gjort vad som krävdes. Allt som krävdes. Så klart. Att vara förälder är universellt. Att kämpa för sitt liv är universellt. Vi människor gör vad vi måste, helt enkelt.

Egentligen är det självklart, kan man tycka. Även för oss som har hus och hem och ett fint land att bo i som inte har varit i krig på hundratals år. Självklart att vi ska hjälpa de som inget har. Vi är alla världsmedborgare.

Men riktigt så enkelt är det inte för alla. Rädslan finns överallt, även hos oss. Man kan se den i kommentarsfälten, man kan läsa om den på hatsajterna. Man kan se den i opinionsundersökningarna där SD går stadigt framåt.

Det må ta emot, men man måste ha respekt för den rädslan också. Och man måste bemöta den med resonemang och med tålamod. Det är inte lätt, tonläget i den här debatten är så högt att man inte hör vad som sägs emellanåt. Det skriks åt båda håll.

Argumenten mot är kända. Det finns inga pengar, inga jobb, inga bostäder och vid Sveriges gränser införs nu gränskontroller. Kristdemokraterna vill införa "transitzoner", ett ord som låter så extremt otrevligt att man knappt tror att det finns.

Och det här kan man lyssna på, och förstå på sätt och vis vari rädslan ligger. Vi som bor här får det sämre än vi hade det innan. 

Men å andra sidan, vi hade det väldigt bra. Och vi har det fortfarande så oändligt mycket bättre än de som bär sina saker i plastkassar utan hem att återvända till.

Alternativet kan inte finnas, att vi stänger om oss med en sköt dig själv och skit i andra-mentalitet. För vad finns kvar av oss då? Kan vi se oss i spegeln efter det? Kan vi leva med oss själva i vetskapen att vi inte gjorde allt vi kunde för de här människorna?

Jag tittar på bilderna och jag ser mig själv bland fäderna som försöker skydda sina familjer. Ser mina döttrar. 

Vi gör vad vi måste. 

Och vi gör vad vi kan. 

Välkomna till Gotland. Jag hoppas att ni ska finna frid, och att ni kan få sova om nätterna.

Grillchips är en grym frukost

Sådärja. Fyra veckor nästan utan kolhydrater till ända.

Jag har mer eller mindre lovat att rapportera hur det här experimentet har avlöpt.

Svaret är: Inte särskilt bra.

Det är nämligen så här govänner, om ni inte redan visste det, att kolhydrater och socker är roligt. Att äta mat utan är tråkigt. Det går inte att sammanfatta på ett enklare sätt än så, och då kan kostmänniskorna säga vad de vill.

Däremot kan man ägna en tanke åt hur mycket socker man stoppar i sig, och jag är säker på att jag kommer dra ned på den konsumtionen. Det blir mindre godis framöver. Och kanske inte chips framför tv:n var och varannan kväll.

Men i lördags när jag vaknade efter att ha firat av kollegan Dage (vi firade ordentligt och sent och ja ni fattar att jag kanske inte var så på topp på förmiddagen) då bestod frukosten av en påse grillchips med tillhörande dip och en iskall cola.

Inte så lchf, men mycket svårslaget.

Det finns ingen keso- och avokadoröra i världen som kan toppa det.

 

Jag älskar kolhydrater

Vecka tre utan kolhydrater. Det är märkligt att ett liv som kostar så mycket kan kännas så fattigt.

När jag lägger av med det här är det enbart på grund av tristess.

Hur kan man tycka att tillvaron är kul utan öl och ostbågar och choklad?

Eller bara en så enkel sak som min mellanfil med skivad banan och flingor till frukost. Hatar avokado och keso och ägg.

Men jag knegar på, och det går ganska bra trots allt tycker jag.

På den positiva sidan hamnar definitivt att jag är jämnare i blodsockret. Inga dippar på förmiddagarna, ingen matkoma efter lunchen.

Sen har vi fler positiva saker. Många fler. Eh...

Det finns säkert något mer positivt, men jag kommer inte på något på rak arm.

Negativa saker är desto lättare att hitta.

Förutom att det är dyrt som fan att inte äta kolhydrater och att jag saknar en hel del goda saker så saknar jag ännu mer min uthållighet. Jag är svag som en sjögurka.

Lyckades ta mig runt en mil i helgen utan att bryta ihop, och det är ju ett framsteg mot förra veckans haveri när jag fick gå hem med gråten i halsen.

Men jag har ingen kraft, ingen explosivitet. Jag har kört några pass på gymmet och det är snudd på pinsamt. CRX och Bur kallas passen, och det är modernt och tufft gymspråk för cirkelträning. Har orkat lyfta lika mycket som jag gjorde som tioåring.

 

Målet är inte att gå ned i vikt, som sagt, och tur är väl det för då hade jag varit helt knäckt. 79,7 stod vågen på förrförra måndagen, nu 79,1. Det är i princip ett toabesök som skiljer. Ett fiasko ur den synvinkeln.

Lever jag då som en asket? Nej, det gör jag väl inte. Bless me father for I have sinned.

Vi hade lagfest i helgen med fotbollen och då rådde undantagstillstånd. Det blev en hel del många öl.

Jag har även druckit whisky. Jag har ätit ett (1) pommes frites. Men annars har jag nog varit duktig.

 

Jag har aldrig varit en kostmänniska, så detta är helt nytt för mig. Jag har ätit det som jag varit sugen på, och det har funkat bra eftersom jag gjort av med med kalorier än jag stoppat i mig.

Men kostmänniskor är speciella. De är lite som fotbollsfans. Lättkränkta och allvetande. Jag har hamnat i diverse märkliga diskussioner där jag tvingats försvara det här experimentet mot kostmänniskor med ytterst bestämda åsikter om ditten och datten.

Jag kan inte försvara någonting. Det här är ett experiment. Jag vet inte vad som är rätt.

Av allt att döma är low carb skit, om ni frågar mig. Några andra dieter vet jag inget om och bryr mig inte det minsta faktiskt.

Men jag ska hålla ut mina fyra veckor, jag hinner ändra mig. Det hinner också bli fred på jorden och jag hinner även vinna drömvinsten på lotto.

Men det är inte omöjligt.

Återkommer i ärendet.

 

Till sist. Apropå gym. Jag har varit på väldigt många såna, Men Form City liknar faktiskt inget annat jag sett. Extremt snyggt får jag säga. Som en grotta. Fast stylish. Mycket imponerad av allt utom musiken.

Gymmusik är fruktansvärd generellt förvisso, så det får jag kanske ha överseende med.

Nu skulle ändå jag vilja påstå att inredningen är mer hårdrock än nåt annat, så kanske skulle man låta Palten välja musiken också och inte bara måla snyggt på väggarna?

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se och Gotlands Tidningar


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, fotbollsdomare, seglar tvåmänning, och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

Bloggar