Hjältarna som ordnar saker på landet

STENKYRKA Många är de som kämpar och sliter och ordnar saker utanför Visby, för att skapa upplevelser och evenemang som gör Gotland till en fantastisk plats att besöka.

I Visby, det är bara att erkänna, där har arrangörer mycket gratis. Besökarna kommer dit förr eller senare oavsett vad, eftersom Visby är Visby och har en ringmur och allt det där.

Men de små orterna på landet, det är inga självklara besöksmål.

I lördags åkte jag till Stenkyrka, en tämligen sömnig socken som jag sällan har någon anledning att besöka i annat syfte än att döma fotboll på Gullbjerge IP.

Mina förväntningar var nog inte särskilt högt ställda inför festivalen Monsters of Rauk. Men visst, man måste ge saker en chans.

Och nu är det bara att lyfta på kepsen. Vilket alldeles utomordentligt trevligt arrangemang! Allt från entrén till scenen, området, hamburgarna, ordningsvakterna, ljudet (LJUDET! Har varit på många många festsivaler men det här var något i särsklass) höll yppersta klass.

Där ser man vad det lokala engagemanget kan göra. För det var naturligtvis inte bara intitiativtagaren Marcus Edmark som jobbade hårt den här kvällen. 

Vad gäller själva konceptet så är det genialiskt. En festival med bara tributeband. Alla väldigt väl förberedda, och med i vissa fall helt löjligt hög musikalisk klass. Några av öns absolut finaste musiker på scen, och alla går in för det med allvar, ingen slarvar bort det för att det "bara" är en tributefestival på skoj.

Och dessutom gästartister hela vägen från Trollhättan (Metal Warriors - Manowar) och Norge (Painkiller - Judas Priest).

Jag säger respekt.

Destructed Appetite

Förresten. En enda sak var sådär, om jag ska vara ärlig. Att tälta på en gammal majsåker är inte optimalt. Ställ alla husbilar och husvagnar där nästa år, och låt de som inte har några sängar få marken utan stenbumlingar...

En dröm som blev verklighet

Ni vet antagligen hur det känns. När något man jobbat länge för plötsligt händer, när man är mitt i det och lite förvånat ser sig runt och undrar om det verkligen är på riktigt.

Den känslan hade jag på onsdagkvällen i Vinterträdgården på Clarion.

Vi hade prisutdelning för Hela Gotlands Hjälte 2016, en idé som föddes i november, en ganska rörig eftermiddag på redaktionen. Bara en tanke som det plötsligt sattes ord på, någon sa "vi kör" och sedan sattes bollen i rullning.

När man gör något för första gången vet man aldrig hur det blir. Kommer någon att bry sig? Vill någon vara med? Tusen frågor och inga svar.

Men vi satsade och lade ned en hel del arbetstimmar, planering och pyssel. Många har varit inblandade här, för många för att räkna upp. Men vi gjorde det och det blev en på alla sätt fantastisk kväll.

Främst för att vi fick möjlighet att hylla alla hjältar, fem fantastiska personer som var och en på sitt sätt gjort enastående och osjälviska saker för sin omgivning.

Jonas Laveryd fick priset, men i min värld kunde det lika gärna gått till August Söderlund, Moa Lindqvist, Janne Eriksson eller Linda Todd.

Eller varför inte någon av de andra dryga 50 namnen vi fick in som förslag. Vi i juryn hade det inte så lätt att välja bland förslagen kan jag säga.

Det här priset kommer vi att dela ut även nästa år. Positiva och glada saker kan man inte få för mycket av i tider som dessa när världen brinner. För en liten stund bara fokusera på det som är bra, och att hylla dem som hyllas bör.

Tack till alla hjältarna som bjöd på sina historier och sig själva. Tack till er som kom, och ni som tittade på vår livesändning. Och främst tack till alla ni som skickade in nomineringar och röstade!

De kan allt utom en liten sak

Ni vet hur det är med de små sakerna, funderingarna som bara ligger och gnager och som man aldrig får något svar på.

Triviala saker som inte alls har med världsfred eller andra viktiga ämnen att göra.

Varje gång jag flyger dyker en av dessa pyttefrågor upp. Man kan bygga avancerade flygplan, extrem teknik överallt. Prestanda och utveckling, ständigt blir de bättre och bättre.

Utom på en sak.

Ljudanläggningen, alltså den som kaptenen och flygvärdinnorna pratar i, den har varit standard sedan 60-talet. Helt omöjligt att höra vad som sägs, trots att volymen är på max och plinget skär i öronen. 

Hur svårt kan det vara att sätta in vettiga mikrofoner och högtalare? Sett till vad ett flygplan faktiskt kostar så kan det inte vara en besparingsåtgärd?

Eller tycker man att det hör till, att det ska ge en känsla av att man gör något såpass spännande att det är omöjligt att kunna kommunicera med passagerarna på ett vettigt sätt?

Det här kan man ju fundera på om man vill. Sen kan man ägna sig åt viktigare saker.

Inte bara ett i-landsproblem

Att mobiltelefontäckningen försvinner skulle kunna betraktas som ett i-landsproblem.

Men då har man inte tänkt efter ordentligt.

Att det finns täckning handlar inte bara om bekvämlighet, det är avgörande för att samhället ska fungera. Alla har mobiltelefoner, och många tjänster är beroende av ett fungerande mobilnät.

På Gotland skiljer det mycket från plats till plats, och även mellan olika operatörer. Därför gör vi en kartläggning av hur väl mobilnätet fungerar, och då behöver vi din hjälp.

Gå in och fyll i formuläret, det tar inte ens en minut. Men dina svar är viktiga för oss!

HÄR HITTAR DU FORMULÄRET!

Sämsta reklamen för Gotland

Att Gothemsgården misstänks ha storfuskat med att blanda svenskt och utländskt kött, och dessutom sålt det som kravmärkt, är kanske den sämsta reklamen för Gotland på mycket länge.

Arbetet med att marknadsföra Gotland som ett matlandskap har pågått länge, målmedvetet och framgångsrikt. Kött från Gotland har haft en kvalitetsstämpel på sig. Mycket tack vare Ejmunds stora framgångar, naturligtvis, men även slakteriet i Visby.

Egentligen är det ett lagarbete som ligger bakom framgångarna för gotländsk mat. Allt från ostar till grönsaker, delikatesser och kött.

Skandalen kring Gothemsgården smutsar ned allt detta. Smak av Gotland har fått en inte så angenäm bismak.

Detta är inte bara dåligt för Gotland. Livsmedelsbranschen som sådan drabbas också.

Konsumenterna är med rätta skeptiska redan från början, skandalerna har varit många. Men det här gör knappast saken bättre.

 

 

Hon lämnar ett tomrum efter sig

Årets gotlänning är ett pris som ligger mig varmt om hjärtat.

När jag arbetade som nyhetschef på Gotlands Tidningar var jag en av de som var drivande för att instifta priset i dess nuvarande form. Tidigare hade Gotlands Allehanda delat ut det, men då föll det i glömska.

I mina ögon är det ett av de finaste pris man kan få på Gotland. I hård konkurrens naturligtvis med Helagotland.ses nyinstiftade Hela Gotlands hjälte…

Endres storstjärna Anna Jakobsson är en synnerligen värdig vinnare. Hon är en förebild och en av Gotlands största idrottsprofiler. Och det hon åstadkom under 2015 var i sanning extraordinärt.

Årets spelare. Vinnare av skytteligan. Målrekord i högsta ligan. En viktig straff i VM-finalen, och VM-guld. Det är svårt att toppa detta.

Men som med alla stora profiler kan jag inte låta bli att tänka på det tomrum som hon kommer lämna efter sig den dag hon slutar. Jag hoppas att det dröjer några år till dess.

Grattis från mig och oss på Helagotland.se!

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se och Gotlands Tidningar


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, fotbollsdomare, seglar tvåmänning, och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

Bloggar