Andas för fan

Visby Terminen har börjat, skolan är igång, jobben rullar på och helt plötsligt ska vi tillbaka till vardagen, i vardagen så ingår allt annat också. Vara ekonomisk, äta nyttigt (inte bara pasta hela tiden, även om det ofta är det studenters mat cirkulerar runt), kanske träna lite, hålla igång hjärnan, ha koll på nyheterna, vara social, ha middagar med tända ljus och trevligt sällskap.

Jag blir trött bara av att läsa det här, det är så mycket press som vi lägger på oss själva (HERREGUUUD NÄR SKA MAN ANDAS DÅ???) och vi tillåter oss inte att ta det lite lugnt. Jag är precis likadan, jag ska alltid göra allt annars så blir jag uttråkad, men jag tror att det börjar ta ut sin rätt på kroppen och själen.

Jag är 25 år gammal, pluggar på heltid och har tagit på mig ett extrajobb utöver studierna, VARFÖR DÅ undrar ni. Jag skulle kunna säga att jag har lite extra tid att göra något av, men sanningen är att jag vill ha mer pengar. Att leva på CSN är inte något lyxigt, det är helt fantastiskt att vi i Sverige har den möjligheten att ta lån och få ett litet bidrag, men det är inte lätt att vara människa med den budgeten. Så jag, mitt stolpskott, har tagit på mig att extraknäcka ca 12 timmar i veckan. Vilket i teorin kan funka hur bra som helst och egentligen så funkar det bra i praktiken, förutom den där lilla detaljen att jag är trött, konstant.

Vilket ni kanske tycker är helt irrelevant för er, men det som jag vill komma fram till är stressen som hänger över oss konstant. Stressen som inte bara handlar om att prestera bra inom skola och jobb, utan den stressen och pressen vi utsätter oss själva för. Det räcker tydligen inte för människan att vara bra nog, utan vi ska hela tiden vara bäst, på allt. Vi ska vara snyggast, vi ska vara den som är mest hälsosam, den som lagar den godaste och nyttigaste maten (den ska speciellt vara bättre än ens vänners middagar), maten måste också se bra ut eftersom den ska upp på instagram.

Så tänker jag också på våra älskade ungar som också känner stress och press att prestera bra, i skolan med betygen, i det sociala och sen ska man ha massa fritidsaktiviteter också. Det är inte konstigt att vi är ett stressat folk, det är som att vi har glömt bort hur man andas och tar det lite lugnt. Det börjar ju innan man ens har kommit in i puberteten, inte konstigt att man blir galen när man är vuxen. Vi kan aldrig ta det lugnt eftersom vi själva inte tillåter oss att ta det lugnt.

Nä hörrni, det är kanske dags att andas lite för fan.

det måste vara jobbigt att vara man

Det måste vara jobbigt att vara man, just för att män är dom som syns och hörs mest, tänk vilken press ni måste känna över att säga roliga och bra grejer, fast ja om ni inte gör det så har ni i alla fall polarna som stöttar er, dunkar er i ryggen och säger “bra jobbat fan!”

Det måste vara jobbigt att vara man, speciellt när ni går hem från krogen och går bakom en tjej som vänder sig om lite då och då, ser rädd ut och misstänker att du ska våldta henne. Men du är ju snäll, så det är ju tråkigt att hon ska behöva vara rädd för dig, du är ju bara en vanlig snäll kille som inte vill en fluga något ont.

Det måste vara jobbigt att vara man och tjäna lite mer än vad kvinnor gör, eller det bara kanske känns gött att ni får lite mer cash helt enkelt. Vad vet jag? Jag är ju inte man.

Det måste vara jobbigt att bli hatad hela tiden, eller ja, jag hatar antagligen inte dig som person, men jag avskyr mansnormen och det som män gör. För vem tycker om någon som våldtar en person mitt under en konsert, eller i hemmet, eller på stan? Det är vi nog alla ganska överens om att ingen gör. Problemet är bara att det är så många män som blir så upprörda av att vi säger att vi hatar män, men är det egentligen konstigt att vi avskyr fenomenet män? Jag tycker inte det, för som kvinna så är jag alltid på min vakt. På valborg skickade jag ett sms till en ung tjej som jag bryr mig om, där jag skrev att hon ska ta det lugnt under kvällen och helst inte gå hem själv. HUR SKEVT ÄR INTE DET? Att jag på riktigt varnar henne att inte gå hem själv, för att hon kan bli våldtagen av en man någonstans. Hon ska väl inte behöva oroa sig, det är väl männen som ska hålla band på sig själva och inte känna att dom måste våldta någon, eller om dom ens nu har några känslor, för vem kan ha ett uns vett i huvudet när man våldtar någon.

Och ni män som klagar på att vi hatar män, ni borde i stället klaga på varandra, för det är inte kvinnor som gör att kvinnor är rädd för män, det är männens ansvar. När män slutar våldta, då kanske det blir lite enklare att tycka om män.

Ni lever ett hårt liv, ni män. Det måste verkligen vara jobbigt att vara man.

//Antonia

Mansplaining

Ett ord som kommer att provocera lika många som ordet hen, eller ja det kanske kommer att provocera när ni förstår vad det betyder. För när ni väl förstår vad det betyder så kommer ni antagligen förstå att ni är en del av problemet. Men det är okej, ni kan bättra er.

För det är såhär, män har en förmåga där dom mer än gärna vill förklara allt så att alla ska förstå, speciellt så att kvinnor ska förstår vad det är dom menar. Många gånger vill dom förklara så himla mycket att dom inte ens tänker på att personen som dom förklarar för kanske redan vet vad det handlar om. Man förklarar så grundligt och bra för att alla ska förstå in i minsta detalj, och gärna så förklarar man lite mer än så.

Många unga tjejer är ofta med om det här, där dom får mycket förklarat för sig. Ungefär som när killar förklarar hur det är att ha mens, hur ont det gör, hur arg man blir, hur mycket det blöder. GRABBAR! Ni har ingen koll, ni kanske borde låta dom som har mens, snacka om hur det är att ha mens.

Varför ska någon komma och förklara saker som jag redan har koll på? Jag förstår verkligen inte varför man inte kan ha en öppen konversation i stället, jag är inte tappad, jag är faktiskt ganska smart, så tror inte att jag inte har koll.

Här kommer en lite förklaring till ordet och fenomenet mansplaining från sidan mansplaining.se, det är förresten en bra sida, kolla in den.

"Ordet mansplaining är ett teleskopord (portmanteau) bildat av de engelska orden “man” och “explaining” och innebär att förklara något för någon på ett överlägset och/eller förminskande sätt. Det är oftast män som gör sig skyldiga till detta beteende även om det inte behöver begränsas till män."

Till slut så blir man trött, så himla trött på att män ska förklara livet för mig, vad som händer i EU, varför priserna sjunker på hotellen i Stockholm under sommaren, varför det är så roligt att Island har tagit sig så långt i fotbolls EM. JAG VET! Och om jag inte hade vetat, då hade jag frågat om jag hade brytt mig. 

Så killar, män, gubbar, pojkar osv, tänk efter och sluta mansplaina. Tack!

//Antonia

Hur du får strandkroppen 2016

Nu är det sommar och jag är så jävla trött på kropphetsen, den som började direkt efter nyår med löften om att träna hela våren för att ha en slimmad kropp till "stranden 2016". Har vi verkligen inte kommit längre än så? På riktigt.

Jag blir bara så trött att jag inte riktigt vet vad jag ska ta vägen. Att vara smal är något som jag alltid har drömt om (ibland så drömmer jag fortfarande om det), och jag är inte ensam om det. Dom som är smala verkar ju ha det goaste livet, i alla fall så säger alla tidningar, serier, filmer, reklamer osv det. En tjock person som skrattar när den dricker en god svalkande läsk i sommarvärmen, har ni sett det? Inte jag heller.

Eller har ni sett ett tjockt par som kysser varandra på film? Har ni gjrot det så har det säkert varit karaktärer som är dom där roliga personerna som det är menat att man ska skratta åt. För av någon konstig anledning så är aldrig huvudkaraktärerna tjocka, och om dom är det så är det en komedi. Nu får ni inte missförstå mig och tro att jag hatar smala människor, det gör jag verkligen inte, det är ju bara en kropp. Men andledningen till att jag skriver om det här är för att det är inte så många som pratar om tjocka. Eller vi pratar om att alla är lika mycket värda osv, men så fort man börjar snacka om att det är ganska nice att va tjock så ballar världen ur och säger att man är ohälsosam. Jag blir så trött.

I sommar ska jag gå omkring i korta kjolar, tröjor, bikini och alla andra kläder som jag vill ha på mig, om ni tycker det är jobbigt, så får ni väl göra det. Jag vill inte gömma min kropp för att någon blir ombekväm. För jag tänker ha en strandkropp 2016, min strand kropp är en helt vanlig kropp som är på stranden, år 2016.

Älskade ni, åk till stranden, sola och bada, drick saft, spring ifrån getingarna, skratta. Gör allt det där i din egen kropp, en strandkropp. Va stolt över din kropp, visa upp den, och visa att du inte skäms över din kropp för dom som ser upp till dig, det är då vi påverkar på riktigt.

Va stolt på stranden med strandkroppen 2016!

//Antonia

"Det var här de sköt i höstas"

Paris Just nu så är jag i Paris och hälsar på min vän som bor här. Det är verkligen en fantastisk stad, precis som alla säger. Staden är som filmerna målar upp, klyschig och vacker.

Igår när jag kom hit så gick vi ut och tog ett glas vin på baren precis bredvid lägenheten vi bor i. Vi sätter oss ner och personerna bredvid oss börjar prata och är väldigt trevliga, sen säger en av dom "Ni vet om vad det här är för ställe va?"
Jag tittar på min vän som säger "Jo Antonia, såhär är det. Det är en av barerna som dom sköt på i höstas."
Jag blev lite tagen och väldigt tyst, lutade mig tillbaka och tänkte.
Min vän sa "Men det är väldigt fint, för dom har bytt ut alla fönster och fixat i ordning, och på öppningsdagen så var det fullt med folk här som hade bestämt sig för att visa att dom inte är rädda. Visst är det fint?"

Det var en fin stämning på stället, en gemenskap som inte går att förklara. Ett folk som enar sig, visar att tillsammans är vi starka.
Som nu, vi behöver gemenskap med det som hände i Orlando. Vi alla behöver stå enade i rätten om att få vara den man är och älska vem man vill. Det ska inte handla om kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Trans, homo, queer, bi, homo, listan fortsätter.
Vi är människor. Punkt!

Älska den du älskar, klä dig som du vill, använd vilket pronomen du vill, du är inte ensam.
Vi är inte ensamma, vi håller varandras händer när det är svårt, vi kämpar tillsammans och vi ska inte vara rädda.

Ta hand om varandra. Vi har bara ett liv, ta vara på det. Älska mer.

//Antonia

 

Glad tisdag!

Visby  

Hej på er!

Idag är det tisdag om någon kanske har missat det, och igår var det måndag. En vanlig sketen måndag, eller ja det var ju röd dag, så vissa var lediga (det var inte jag, men jag var inte ledsen för det), och en del kanske tyckte att det var en helt sagolik och speciell dag. Jag är inte en av dom, för jag vet inte varför vi firar vår nationaldag, den är inte så mycket att skryta om.

Om det faktiskt finns något som vi borde fira så är det väl kanske att Sverige är ett ganska gött land, jag skulle välja Sverige och Gotland alla dagar i veckan. Det är klart det finns mycket (med betoning på mycket) som skulle kunna förbättras, men jag är så himla stolt över att vara svensk och gotlänning vissa dagar. Speciellt det senaste halvåret och året, då vi gotlänningar har varit så otroligt mänskliga mot människor som har flytt från sina länder, och vi på Gotland har tagit emot dom med öppna armar.

Jag fick frågan om jag ville vara med och lära ut svenska på ett flyktingboende i våras, självklart sa jag ja och det var helt underbart. Jag har aldrig fått så mycket kärlek, skratt och värme från människor som jag inte ens kan förstå, och dom kunde ju självklart inte förstå vad vi sa heller. Men vi kom långt med skratt, kroppsspråk och en white board (vi fick verkligen till våra ritkunskaper där i slutet). Jag har fortfarande kontakt med några av dom vi undervisade och idag säger dom att dom saknar Gotland. Jag förstår dom, Gotland är fantastiskt på många sätt och vis, men det är nog människorna och medmänskligheten som vi har på den här ön, som gör allt.

Det är klart att det är kul att vara ledig (om man har tur) en gång om året för att vi firar något (som vi inte riktigt vet vad), men då tycker jag hellre att vi ska ta vara på varje dag, och inse att vi är ganska goa människor, som välkomnar andra goa människor med öppna armar.

Så ha en glad tisdag och välkomna människor med öppna armar. Det blir kul, jag lovar!

//Antonia, med öppna armar och ett stort leende

Namn: Antonia Broén
Det här är jag: Feminist, samhällsintresserad och bara jävligt tuff

Bloggar