Orienteringen har skogen och på senare år även staden som sin tävlings-arena.

En arena i ständig förändring och som kan förändras över en vecka.

Därför krävs uppdaterade kartor.

Artikelbild

| Skogsarbete. I vanliga fall går Anders Nilsson, Per-Inge Karlsson och Björn Ahrling ensamma i timmar för att servera orienteringssporten med uppdaterade kartor.

Det finns ett gäng som lägger ner åtskilliga timmar för att göra just detta.

Anders Nilsson, Per-Inge Karlsson och Björn Ahrling är några av de som hjälper till med att revidera och rita kartor.

Ett oerhört tidskrävande arbete som lätt faller i glömska, men utan kartritare ingen orientering.

Anders och Per-Inge har ritat i drygt 25 år. Båda har en bakgrund som yrkesmilitärer på A7, men när försvaret nedmonterades och de fick gå i tidig pension behövdes dagarna fyllas.

Artikelbild

| Kartritning

– När jag gick i pension årsskiftet 12-13 tänkte jag att när hustrun jobbar kan jag gå i skogen. Så ser det ut fortfarande, hon jobbar och jag går i skogen, skrattar Per-Inge.

Björn Ahrling är fortfarande nybörjare som kartritare.

– Det kul som fasiken, men det är dom har kunnandet och rutinen, säger Björn och nickar åt Per-Inge och Anders.Själv debuterade Björn i våras genom att revidera kartan kring Ica Maxi Arena för Lillkorpen. Nu hoppas han få chansen på fler projekt som exempelvis 2-dagars.

Det är kärleken till orienteringssporten har fått trion att viga en stor del av dagarna för kartritandet.

– För mig handlar det mycket om att betala tillbaka till orienteringen. Jag föddes in i sporten, men lämnade sedan när det gick så bra i handbollen (Björn var bland annat med i det VIF Gute-lag som gick upp i Allsvenskan våren 1980).

Per-Inge Karlsson stortrivs i skogen. Han är född där som han själv uttrycker det. För honom är det avkoppling.

– Jag får motion och naturupplevelser. Bäst tiden är ju februari, mars, april när naturen vaknar. En gång lufsade jag runt som vanligt och så brakade det till ovanför mig. Jag stod då under ett stort bo och två stora örnar gav sig i väg och kretsade sedan över träden, men som tur var det inte under häckningsperioden, säger han.

Björn Ahrling och Anders Nilsson håller med om hur avkopplande det kan vara att knata runt i skogen för sig själv. Det är en hobby.

– Du vet när du gått och ritat några timmar och sätter dig ner mot ett träd och häller upp en kopp varm choklad och tar en ostmacka. Det är inte dumt, säger Björn Ahrling.Orienteringen på Gotland får 50 000 kronor om året i kartbidrag som ska fördelas på trion och övriga kartritare på ön. Sett till hur många timmar som de här hjältarna lägger för att skapa de perfekta förutsättningarna för andra är det en spottstyver.

– Vi gör faktiskt vår egen idrottsplats. Skulle en fotbollsspelare komma in och linjerna inte är kritade så skulle det bli ramaskri och då är det någon annan som gör jobbet för dom, säger Anders Nilsson.

I dag riter Per-Inge Karlsson kartan inför 2-dagars i Fröjel nästa sommar. Före det åtog han sig jätteprojektpå Torsburgen.

– Jag gick i stort sett 2000 timmar i skogen så det tog ett par år. Då räknar jag inte med körtiden till och från och den tid man lägger hemma vid skrivbordet. Det är alltid saker som måste rättas till.

Är det inte ensamt att gå omkring?

– Ja, men det gör inget. Men visst måste du ha ett visst sinnelag för att klara av att gå ensam dag efter dag, säger Per-Inge.

Björn Ahrling fyller på:

– Jag har inga problem med att det är tyst, det går att lyssna på tystnaden och det är underbart. Det blir ett litet konstverk när man riter gläntor och sånt. Det gäller att få konturerna att stämma överens så bra som möjligt. Är det öppet får du rita på ett visst sätt och på andra ställen kanske finns inslag av enbuskar då är det på ett annat sätt.

När Anders började rita var det penna och papper som gällde. I dag är det GPS, handdator där man arbetar mycket med lager.

– Utrustningen gör det ju enklare nu eftersom det är datoriserat och du kan lägga till grejer i datorn bara en vecka före en tävling om det behövs, säger Anders.Kraven på uppdaterade kartor har skärpts. Inte minst när flera av Sveriges och världens bästa stjärnor tävlat på Gotland det senaste året.

– Då duger inte med gamla kartor. Då måste det vara perfekt annars kommer dom inte tillbaka, säger Anders.

– Det är åtskilliga beslut du måste fatta varje minut för hur du ska redovisa terrängen. Du måste tänka som en orienterare hela tiden.

Per-Inge Karlsson är ute flera dagar varje vecka.

– Jag går inte dagligen men näst intill. Så fort det är tjänligt väder och jag inte är upptagen av något annat som är väldigt viktigt då åker jag i skogen. Jag brukar gå till batteriet i datorn lägger av.