Som feminist får jag ofta etiketten "manshatare" stämplad på mig. Självklart är jag ingen manshatare, tvärtom faktiskt. Jag har stött på tusentals män i mitt liv, och jag hatar knappast någon, även om vissa inte alls är särskilt älskvärda.

Att vi är manshatare är en av vanlig anklagelse mot feminister, framförallt kvinnliga feminister.Anklagelsen upprepas och fördomen lever vidare av en specifik orsak. Nämligen för att hindra människor från att kalla sig feminister, att misstänkliggöra dem och tysta kritik mot det ojämlika samhället. Strategin fungerar. Men det stämmer inte.

En grupp forskare ledda av Peter Glick, professor i psykologi vid Lawrence University i Wisconsin, USA, har nämligen undersökt om det stämmer att feminister hatar män. I en omfattande studie av värderingar hos över 8000 personer fann de att feminister uppvisade mindre fientlighet mot män än icke-feminister. Detta skulle alltså innebära inte bara att fördomen inte stämmer, utan faktiskt att det snarare förhåller sig precis tvärtemot. Män har alltså ytterligare ett skäl att uppskatta feminismen.

Studien omfattar 16 länder och visar att kvinnors fientlighet mot män hänger tydligt samman med ett lands nivå av jämställdhet. Kvinnor som lever i samhällen med mer traditionella könsroller kallar sig i lägre utsträckning för feminister. Dessa kvinnor är både mer beroende av män, och mer frustrerade av den manliga dominansen. Forskarna tror att kvinnor i traditionella kulturer känner en större avoghet gentemot män på grund av grövre former av maktmissbruk från mäns sida i dessa samhällen. Men paradoxalt nog innebär denna avoghet inte ett starkare ifrågasättande av traditionella könsroller. Manshat, visar forskarna, hänger nämligen samman med positiva känslor kring mäns roll som beskyddare och försörjare. Könsgrundat förtryck leder således till onda cirklar - roten till förtrycket, könsrollerna, ifrågasätts inte men frustration kanaliseras istället i hat. Forskarna visar också att ju mer fientlighet som finns bland män gentemot kvinnor, desto större är kvinnors fientlighet gentemot män. Män som hatar kvinnor ger kvinnor som hatar män.

Vår kultur är överdrivet fokuserad på män. Män leder och har alltid lett storföretagen och regeringen, män tjänar mer, äger mer och förväntas dominera samhället på de flesta områden. Ständigt påminns vi om detta. Exempelvis nu under OS när handbollsspelaren Victor Skillhammar skrev "hur kan man låta en brud vara ’expert’ under en herrhandbollsmatch".

När feminister kritiserar detta förtryck av kvinnor så uppfattas det som manshat. Ett förtryck som på en lång rad sätt även drabbar män. Men ett motstånd mot förtryck är alltså inte samma sak som manshat. Tvärtom.

Att vara feminist är att erkänna att det sker en systematisk diskriminering av människor med "fel kön" och att vilja göra något åt det. För många med mig så grundar det sig i en vilja till att alla människor ska få det bättre, oavsett kön.