Ledare Gotlands Folkblad Återigen är en av Region Gotlands fastighetsaffärer i fokus. Denna gång är det markanvisningen gällande fastigheten Kolgården 12 och beslutet om vem som vann markanvisningstävlingen som debatteras.

Bedömningen skulle göras utifrån tre olika kriterier, gestaltning, hållbarhet och pris, vilka alla skulle ha lika stor betydelse. Det som nu hänt är att den bedömningsmall som regionens tjänstemän tagit fram inte tagit tillräcklig höjd för det marknadsvärde som tomten nu visat sig ha.

Det lägsta budet på 1,6 miljoner kronor fick en poäng, det näst högsta budet på 3,05 miljoner kronor fick fyra poäng och det högsta budet på 4,85 miljoner kronor fick fem poäng vilket också var maxpoäng. Skillnaden mellan det lägsta budet och det näst högsta budet var 1,45 miljoner kronor vilket blev tre extra poäng för det högre budet.

Skillnaden mellan det näst högsta budet och det högsta budet var 1,8 miljoner kronor, men gav bara en poäng mer till det högsta budet. Mallen för poängsättningen av priset hade ett tak som var på tok för lågt satt. Hade skillnaden varit 10 miljoner hade poängen ändå bara blivit fem.

Bedömningsmallen som naturligtvis gjordes innan de olika tävlingsbidragen öppnades har aldrig varit offentlig och har därför inte varit en del i det arbete som de olika entreprenörerna gjort. Bedömningsmallen kan därför inte jämföras med ett redan känt regelverk. Tjänstemännen kan inte heller ändra i den mall de gjort när anbuden väl är kända. Men det kan regionstyrelsen.

Jag har därför full förståelse för att majoriteten valde att gå emot tjänstemännens förslag då det byggde på en malla som direkt missgynnade det högsta budet. Jag har också förståelse för att oppositionen gör en stor affär av det hela, för hur man än vänder och vrider på frågan finns det en förlorare.

Man kan lugnt säga att det är lätt att vara oppositionspolitiker då man slipper ta ansvar för märkliga underlag och då man kan göra politiska poänger av ett beslut oavsett hur det hade gått. Men jag kan inte hålla med oppositionen om att beslutet i sig skulle försämra företagsklimatet på ön.

Det borde snarare vara tvärt om. Beslutet visar att den rödgröna majoriteten faktisk har det politiska modet att ändra förslag från tjänstemännen som inte är rättvisa. Om en entreprenör hittar nya arbetssätt som gör hens förslag billigare och att hen därför kan betala ett högre inköpspris så kan det väl inte vara bra för företagsklimatet om det inte premieras?

Nu måste regionen se över sina bedömningsmallar. Det ska inte vara möjligt att ett överlägset bidrag missgynnas så till den grad att det inte vinner upphandlingen.

Man kan, vilket detta tydligt visar, inte ha tak i bedömningsunderlagen. Regionen måste hitta ett annat sätt att betygsätta anbuden. Procentuellt, eller helt utan tak. Problemet blir då att kunna ge de olika kriterierna rätt värde jämfört med varandra.

Nu måste det också bli ett slut på alla märkliga turer kring regionens fastighetsaffärer. Oavsett vem eller vilka som strular till det blir det alltid negativa rubriker. Något som inte gynnar företagsklimatet, politiker, regionen eller Gotland.