HITLÅTENS HISTORIA (GT) Med sitt alter ego Lea vill Martina Ahlmark ge unga tjejer en röst. Kaxiga debutsingeln ”Mitt läppstift” har strömmats över en kvarts miljon gånger.

Idén till titeln kommer från en Instagram-bild hon inte kunnat glömma; ”A girl should date a guy who ruins her lipstick, not her mascara”.

I klarspråk; gärna en kille att hångla med så att läppstiftet smetar, men tårarna ska han inte ha kontroll över:

Artikelbild

– Man ska få ha kul, men känslorna är det jag själv som bestämmer över. Ingen ska behöva sitta och gråta, vill han inte ha mig så synd för honom, han vet inte vad han går miste om.

Så säger hon det, Martina.

Hennes Lea är kaxighet, hennes musik är girlpower och pepp.

Hitlåtens historia om en låt som aldrig blivit någon riktig hit, inte i ordets bemärkelse. Men som debut har den ändå nått hyggligt resultat i en värld av streaming. ”Tänker man på hur många som hört den är det ändå helt fantastiskt” säger hon.

Vi ska återvända till den kaxiga Lea och hennes sätt att ta för sig, men först bakåt i tiden, till Garda där allting började.

Martina flyttade till Gotland från Stockholm med familjen när hon var sex år. Pappa Patrik är präst och hon kom därmed att växa upp med musiken omkring sig, kyrkan var ett rum fyllt av toner.

– Om vi inte flyttat till Gotland tror jag inte jag hållit på med musik, funderar hon. Där kunde jag verkligen bejaka den sidan av mig.

Hon sänder i sammanhanget en tanke till församlingens kantor, Barbro Olofsson. Hon fick fart på Martina när hon för en stund tröttnat på sång och spel.

Den här intervjun görs på telefon, men i tanken är Martina, där hon sitter i en andrahandstvåa i Bagarmossen, på ön i Östersjön.

I snart sju år har hon bott i Stockholm sedan hon flyttade dit för att gå Rytmus musikgymnasium.

Hon berättar minnen från deltagandet Tiljans talanger och Musik direkt, berättar om första egenskrivna låten hon över huvud taget sjöng för publik.

Hon skrattar åt minnet, hon är 23 nu, då var hon 15, det är så länge sedan:

– Det var en vårkonsert på Högbyskolan, låten hette ”Börja om” och handlade om en kille jag tyckte om, han satt i publiken med sina kompisar. När jag varit olyckligt kär har jag hellre skrivit en låt och delat det med andra än att sitta ensam och deppa. Så har det alltid varit.

”Mitt läppstift” gavs ut den 15 januari 2016 av Capitol music group och Snowflake music.

Låten är en bomb av känslor, det är kärlek, svek, sex och relationer till ett tungt beat och med det tydliga budskapet: Låt ingen annan styra dina känslor.

”Du fuckar upp mitt läppstift, men mascaran sitter kvar/ baby här bestämmer jag/ bara jag, bara jag”.

– Låtar om svek blir ofta väldigt melankoliska, inget fel i det, jag lyssnar också på sådan musik...men med Lea blir det mer attityd. Det behövs helt enkelt mer girlpower och mer peppmusik på svenska, säger hon.

Hon är i gott kyrkosällskap, Martina. Ola Salos pappa var kyrkoherde i Rottne utanför Växjö och Vincent Furniers far var även han präst, Vincent Furnier som så småningom blev Alice Cooper. Patrik Ahlmark lämnade Garda i november 2015 och är nu verksam i Skivarp i Skurups kommun i Skåne.

Lea, ja. Lea är bibliskt och Martina letade mycket riktigt i den heliga skrift när hon sökte namnet på sitt alter ego.

Lea gifter sig med Jakob och får sju barn, Jakob däremot älskar aldrig Lea utan istället hennes syster Rakel. Där har vi den olyckliga kärleken, vilket även Martina haft kännbara doser av.

Det har givit näring åt flera av de texter hon skrivit, på så sätt finns Gotland och hennes år på ön i hennes låtar.

Å andra sida betyder Lea härskarinna och lejoninna på latin...

– ...och det beskriver kontrasten i mitt artisteri, jag har båda sidorna. Lea är den sida av mig som är den tuffa tjejen, som vågar stå upp för det jag vill och tror på, det vill jag också att andra ska ta till sig av.

En röst för unga tjejer, helt enkelt.

– Ja, lite så. Att det är jag som bestämmer över mina känslor. Jag ska inte behöva gråta över andra, inte förminska mig själv. Titeln på låten är ett bra statement, tycker jag. Här ska inte gråtas bort någon mascara över någon fuckboy.

”Mitt läppstift” skrevs hösten 2015, under hennes andra och sista år på musikutbildningen ”Musikmakarna” i Örnsköldsvik.

Det är en skola i just musikmakande som inte enbart vässar låtskrivarfärdigheter utan ger en inblick i hela branschen.

Upprinnelsen hette ”Fuck you”, vilken var en rak hälsning till en snubbe på kursen.

– Det var en kille jag var kär i men som lekte med mina känslor...jag gick till studion med min vän Fredrik, var arg och lite ledsen och så skrev vi ”Fuck you”. Jag spelade upp den sedan och fick rätt bra kritik...så den andan behöll jag, även om ”Mitt läppstift” är en helt annan låt.

Visste han om det, den där killen, att ”Fuck you” handlade om honom?

– Ja, haha, jag har spelat den för honom. Jag skrev en som heter ”Psychobitch” också, jag kanske ger ut den senare, jag vet inte riktigt.

Det låter rätt farligt att vara ihop, och att inte vara ihop, med dig!

– Ja, man vet aldrig...det kanske blir en låt!

Så himla frustrerad hade hon varit rätt länge över killar som bara verkar vilja enda sak.

Den här gången berättade hon om sina tankar för Sebastian Lestapier och Anton Litens, två killar i Musikmakar-klassen, och de hajade direkt:

– Anton är fantastisk på text, vi har skrivit låten tillsammans och Sebbe hittade rätt med produktionen. Det var liksom ”fan ta alla fuckboys, nu ska vi sträcka på oss, vi tjejer, och omfamna hur awesome vi faktiskt är!”.

Det tog två, tre dagar innan låten var klar och när den sedan släpptes på nätet höll Martina på att bli tokig.

Det blir lätt så när antalet strömningar och delningar går att följa i realtid. Rent av blev det som ett gift, så hon tvingade sig bort från statistiken.

– Man blir galen om man tittar för ofta, men jag kan kolla nu, vänta...jo, omkring 200 000 spelningar på Spotify och en radioedit som nått 60 000...och så flög den ganska bra viralt också, så det är väl okej.

Okej, bara?

Hon drar lite på svaret, jo, okej. För förväntningarna var trots allt lite högre:

– Det var kanske dumt, men samtidigt måste man tillåta sig att tro på sig själv. Jag hoppades på över miljonen och att det skulle bli ett anthem för många tjejer.

Men om du vänder på det, det är trots allt en kvarts miljon som knappat in din låt!

– Ja...och det är så klart helt fantastiskt, det kunde varit 30 000 eller inte ens det. Och jag låg topp tio i tre veckor på Spotify viral topp 50.

Öhhh...jaha? Förklara för mig som inget begriper.

– Det betyder att den fått många delningar. Så visst, det är ett bra förstasläpp, den gjorde ändå ett visst avtryck.

Hon fick en del ”haters” också, säger hon. Det tycks vara lotten för kvinnor med attityd. Martina skrattar mest åt dårarna:

– De spred ju låten, så för mig blev det mest positivt, hatarna ska inte underskattas om man vill nå framgång, säger hon med hörbar glimt i ögat.

Jag frågar vilken av alla världens låtar Martina skulle vilja ha skrivit. Hon nämner Ariana Grande som en stor förebild, så varför inte hennes Max Martin-skrivna dänga ”Into you”? Men hon sticker inte under stol med att hon även är väldigt förtjust i Justin Bieber, trots att han, som hon säger, verkar vara just en fuckboy.

Martina Ahlmark har ett deltidsjobb i Stockholm, hon besöker Gotland, där halva hennes familj bor kvar, så ofta hon kan och så drömmer hon om att på sikt slå igenom med sin musik.

Hon är besjälad, rent av. Musiken gror och bubblar inom henne, tycks det när hon skissar sin framtid:

– Att släppa fler låtar och att leva på det här, det är mitt mål. Inte att bli kändis, det kommer i så fall på köpet, men att veta att folk gillar det jag gör och kan använda det för att få självförtroende...det vore skithäftigt.

Martina har bytt landsbygden och kyrkbänkarna i Garda mot Stockholm och dess musikstudior, men en stor del av hjärtat finns ändå alltid kvar på barndomens Sudret.

Uppväxten i kyrkan, vad har du med dig av den ut i livet?

– I kristendomen finns många fina värderingar, öppenhet för andra, att behandla andra som man själv vill behandlas, det där har jag förstås i mig. Kanske en andlig syn på livet, funderar hon.

Men det var heller inte alltid helt enkelt att vara prästens dotter, fördomarna hon mötte var många och hon själv rätt sen ut i festens virvlar.

Hon kände att hon hade ögonen på sig.

Apropå fest, förresten, så är det en riktig skiva hon har i videon till ”Mitt läppstift”, vilken går att se på Youtube.

– Jag bjöd in femton av mina kompisar till den lägenhet i Solna jag bodde i då. Det bjöds på vin, chips och popcorn, en riktig hemmafest med låten på repeat och en kamera som var med överallt. Själv var jag spik nykter men hög på adrenalin, det var sjukt kul!

Efter ”Mitt läppstift” har hon givit ut ytterligare en låt, ”Leva life”, också den om att stå upp för sig själv, om än inte lika provocerande som debuten. Den har gått hyggligt i studentradion men har inte lika många strömningar på exempelvis Spotify.