Proppen ur för powerforwarden

Anna Moberg hade bara gjort ett mål under de inledande fyra omgångarna och det kom i premiären.
I 5-2-segern mot Warberg gjorde hon två redan i första perioden och följde upp med ytterligare ett i tredje perioden (4-1) som dödade matchen.
Ett brunkarmål och två klassmål där hon på Mobergskt vis utnyttjar sin styrka, vänder bort backar och drar upp bollen i bortre krysset.
Det målen kompenserar säsongens största bom i första periode då hon med öppet mål sköt högt över efter fint förarbete av Elin Roos och Karen Farnes där.

För Endre var det viktigt att få igång Anna Moberg.
Hon är efter det lysande fjolåret (15+14) den naturliga målskytten bakom Sara Steen. 
Moberg själv som har landslagsambitioner vet att det gäller att producera om inte diskussionen ska dö ut redan i oktober.
Fortfarande lär hon vara med i snacket.

Jag intervjuade Elin Roos tidigare i veckan om hennes lyft efter att ha blivit omskolad till back. Ni kan läsa den här. Tycker att hon ånyo gör en stark insats och berövar bland annat Therese Arnesson på ett givet mål i mitten av andra. Elin Roos kröner sin insats med att bomba in 2-0 i första perioden och i tredje placera in 5-1. Hon har gjort poäng i samtliga matcher i år (3+3).

Rookiekeepern Thea Ekholt gjorde sin andra start i Endre och är stabil på nytt. En fin målvakt, reaktionssnabb och smidig. Ett gäng kvalificerade räddningar där man tar med sig bensaxräddningen framför Jenny Dahl efter ett snabbt utkast från Hanna Svensson i andra perioden.

Sara Steen gick mållös från andra matchen i rad. I hennes fall är det att jämföra med ökenvandring.
En förklaring kan vara att skyttedrottningen har missat veckans träningar på grund av sjukdom.

Endre fortsätter att beta av lagen på nedre halvan. Redan på fredag kommer Uppsala som i år lirar under Sirius flagg till Ica Maxi Arena.

Matchen då? Mja, segersviten intakt, försvarsspelet solitt, men mycket mer är det inte - nu.
Jag ser redan framemot omgång 8 (22/10) då Iksu - som på söndagsförmiddagen vann Champions Cup - gästar Ica Maxi Arena.
Det blir elddopet.

Viktig januari väntar Visby

Visby IBK fick med sig en pinne från bortamötet med FBC Kalmarsund.
Och var ett stolpskott från Ville Hirvisuo från tre poäng.
Trots att man saknade framför allt Kasper Broby och Kalle Bending.
Med tanke på den uppförsbacke man skaffade sig med 0-3 redan efter fyra minuter i första perioden tror jag att Visby IBK är rätt okej med att blev poäng.
Inledningen på matchen var genomusel från bortalaget. Försvarsspelet var - milt uttryckt - huvudlöst.
För Kalmarsund som efter att klubbledningen sopat undan hela lagledningen för att ersätta med sportchefen Adam Kallenberg som tränare i stället för Emil Stille var det bara att tacka och ta emot.
Jag kan tänka mig att det både en och en annan viskade om "Kallenbergeffekten" på läktaren i Kalmar sporthall.
Mja. Den kom av sig rätt fort.

Ville Hirvisuo klev som så många gånger fram även i den här matchen.
1-3 kom efter 9.25 och var direkt avgörande för att matchen inte skulle punkteras och sedan passade han fram till Wilmer Viinamäkis 3-3-kasse.
Markus Jovics 2-3-mål med 14 sekunder kvar av andra perioden var ett perfekt sätt att gå till pausvila samtidigt som FBC-spelarnas fick brottas med sina inre demoner i pausen.
Poängräddare blir IBK:s unikum - Wilmer Viinamäki - som kvitterar till både 3-3 och 4-4. Därmed har han gjort poäng i 19 raka matcher.

Måste även nämna målvakten Martin Stolt som ersatte Bending och klev fram både en och fem gånger. Flera fina räddningar och inte minst i tredje perioden.
Han visar att han vill fortsätta vakta kassen.

Kim Nilsson är med Kim Nilsson-mått fortsatt sval. Går mållös från planen, men gjorde en assist. Klart mindre än vad som kan förväntas av någon med närmare 90-Alandskamper. Nilsson har 24 poäng på 12 matcher - det borde vara det dubbla.
Bara när han kommer upp i nivå blir Kalmarsund ett lag för SSL-kval.

Förlängningen blev mållös och slaget om östersjön slutar 4-4.

Visby IBK tar tre poäng av Kalmarsund i år - i fjol blev det noll.
Lördagens upphämtning var en styrkedemonstration och borde fungera som en riktig moralhöjare även om matchen knappst tillhörde någon av de mest sevärda eller välspelade.
Men det bådar gott och krysset gör att avståndet ner till just Kalmarsund fortsatt är fyra poäng.
Varje poäng kommer att behövas eftersom IBK har alla toppkonkurrenter på bortaplan i år.  
Januari blir som alltid extremt viktig:

  • 6/1 Fagerhult/Habo hemma.
  • 13/1 Lindås borta.
  • 21/1 Karlstad borta.

Visby ligger när tolfte omgången summeras på en fjärde plats med 23 poäng.
Lindås som suddenslog Karlstad är ny tvåa i allsvenskan södra.
En liten tillbakablick till samma tidpunkt i fjol: Visby IBK låg då sexa med 18 poäng.

Bilden som får Endre att jubla


Spana in fotot. En glad Stina Ander ser slutet på skadehelvetet.
Ikväll torsdag gjorde hon sin första träning med matchspel sedan oktober 2016: det är 14 månader.
I rosa väst (ej tacklingsbar) förvisso men ändå ett stort steg i rätt riktning.
Det har inte varit någon lätt resa den hårdskjutande backen.
I GA sade Stina Ander för en tid sedan:
"Innebandy är i och för sig bara en världslig sak, men för mig har innebandy alltid varit en stor del av mitt liv, det har varit skitjobbigt många stunder".

För Endre vore en hel Stina Ander en dröm. Det vore hon för vilken klubb som helst. I sina bästa stunder håller hon landslagsklass och att få in den bössan i powerplay-spelet.
Sista säsongen i Jönköping IK gjorde hon 20 mål på 24 matcher och när Sverige vann VM-guld i U19 2014 var hon lagkapten.

Nu är siktet inställt på Dalen hemma den 5 januari och Endre ser förstås en kvalitetshöjning till slutspelet. Som en sen värvning och klass rakt igenom.

*****
Apropå skador ett annat orosmoment. Formstarka Alva Olofsson som gjort poäng i alla matcher saknades på torsdagens träning och det är ytterst tveksamt om hon spelar mot Pixbo på lördag.

****
Alexander Brinkmann, tränare i Endre var på plats i Bratislava för VM. På uppdrag av Svenska Innebandyförbundet var han med och tog fram VM-analysen.
Jag passade på att be honom ta ut sin allstarfemma men där Endrespelarna ej var valbara.

Här är den, målvakt: Sara Hjorting, Sverige.
Backar: Stephanie Boberg, Sverige och Flurina Marti, Schweiz. 
Center: Denisa Ferencikova, Slovakien.
Ytterforwards: Amanda Delgado Johansson, Sverige och Vera Kauppi, Finland.

Den duger bra den.

***
Elvira Ekelund är klar för Endre IF. Egen produkt som varit på vift. Intervju här.

**
Visby IBK spelade traditonellt en plojmatch i ishockey i helgen. Den blev kostsam.
Kasper Broby stukade foten och missar Kalmarsund på lördag. Det gör också Kalle Bending (bäst på plan i premiären), Oskar Spetsare och Jonathan Harald. Onödigt att köra en sån match en vecka före en så pass viktig match som Kalmarsund är. Broby var dessutom en av IBK:s formstarkaste spelare.

Inte heller Wilmer Viinamäki deltog på torsdagens träning.

****
Jag tackar alla som visat sin uppskattning för mitt dokument om Bysarna supersäsong 1988.
För er som inte läst finns reportaget här.
Del 2 kommer den 27 december och handlar om 1980 när VIF Gute Handboll nådde högsta serien.

Bysarnas magiska guldsäsong först ut

Jag har sedan en tid tillbaka ägnat timmar i tidningsarkiven och med start i dag och varannan onsdag framöver kommer ni att se resultatet.
Det handlar om en serie av retrodokument från några av de mest klassiska idrottssäsongerna och händelserna.
Jag har sökt information och plöjt tidningsartiklarna från när det begav sig.
Det handlar inte om ett klassiskt "Vad hände sen och vad gör dom idag"-reportage. Dokumenten är snarare en återblick om vad som hände och sades där och då.

Gotlands Tidningar sitter på ett fantastiskt bildarkiv utan vilket det här hade varit omöjligt att genomföra.
För en 1980-tals junkie som jag var första delen given.
Vi kickar igång med det gotländska speedwayundret.
Jag pratar förstås om guldsäsongen 1988.
Bysarna ägde svensk speedway det året och jag är tveksam till att någon annan speedwayförening haft en mer fulländad säsong.
Och man gjorde det med ett lag till största del bestående av egna produkter; Tony Olsson, Dennis Löfkvist, Kenneth Lindby, Micke Löfqvist, Kitte Hultgren och Niklas Johansson.
Och sen kryddat med ett par vassa värvningar som Per Jonsson, det danska framtidshoppet Brian Karger och pålitlige Lars Andersson.
Hoppas att ni minns tillbaka och jag hoppas också att ni som inte var födda eller kunde vara på plats finner det intressant.

HÄR HITTAR NI DEL 1: När Bysarna vann rubbet

***
Jag avslöjade i förra veckan att "Gutedödaren" Jens Hägg sannolikt blir FC Gutes nästa nyförvärv. I går presenterades Hägg tillsammans med Viktor Segerlund (Dalhem) samt Samuel Johansson som flyttas upp från de egna leden.
Det börjar ordna upp sig. Till slut.
Jag skulle gärna se en yttermittfältare av klass.
Chika Ezeh hade kunnat vara den spelaren, men det spåret har som jag tidigare skrivit svalnat efter att intresse från sydeuropa.

**
Snubblar över en artikel från november om att tidigare Gute- och Levidespelaren Robert Mambo Mumba efter att ha avslutat säsongen i Ekerö tränar med division 3-klubben Sala FF.
Vi får se om han hamnar där eller någon annanstans. Kanske på Gotland. Det är silly season så man vet aldrig.

VM-debut med guldglans

Någon ville att jag skulle lägga ut min krönika om Sara Steens VM-debut.

Sara Steen
har mentalt spelat många VM-finaler genom åren.”Tänk att det är en VM-final”, brukade mamma Annelie säga till dottern på flicklagsmatcherna och kanske var det vad som formade den vinnarskalle hon har i dag.

I lördags var det inte bara en tankelek utan inför ögonen på 3 660 personer i O Nepelu Arena i den slovakiska huvudstaden Bratislava.
Nu stod hon där – på riktigt. Det var ”Time to shine” (som det står på väggen i Endres omklädningsrum).

Vägen dit har inte varit spikrak. Det är den sällan.
Sara Steen hade förvisso utmärkt sig tidigt som en bolltalang oavsett om det handlade om fotboll eller innebandy.
Första tidningsartikeln om innebandyspelaren Sara Steen är daterad till 1 april 2005 i GA. Sara var 10 år då och spelade i klasslagsturneringen Påskcupen med Väskinde skola och GA:s Lasseman Larsson skrev: ”Vi tippar inte alldeles galet om vi tror att Sara Steen om sådär 6–7 år spelar i Endres A-lag, som då, förhoppningsvis, är kvar i elitserien och har SM-guld i sikte”.
Han var rätt ute, den gamle sportmurveln, men det tog bara fyra år innan hon nådde SSL.

Första gången jag såg Sara Steen var när hon som 13-åring dominerade division 2 Gotland. Det bör ha varit tidigt 2009 och Sara Steen vann den totala skytte­ligan i division 2.
Jag hade hört herrar som Harald Hoffman och Göran Nährström tala varmt om den här supertalangen och jag är nyfiken och ville se vad de pratade om med egna ögon. Jag minns inte vem Endre B mötte eller hur många mål Sara gjorde, men jag minns att jag förvånades över att den yngste spelare på planen hade en speluppfattning som ingen annan. På hösten samma år lyfte Endre upp sitt framtidslöfte och sedan dess varit bofast i SSL.
Däremot skulle det dröja innan hon tog steget från råämne till firad juniorstjärna (VM-guld U19 2014) och vidare till SSL-stjärna.
Under många år var hon en stabil tvåvägsspelare men ­inför säsongen 2014–2015 bestämde hon sig för att steppa upp satsningen. Hårdare träning och kosthållning infördes och i fjol såg vi resultatet när Sara Steen exploderade i SSL och nominerades till årets spelare.

Time to shine var det ja. Inledningen på VM blev knappast vad Steens femma hade hoppats på. Visst gjorde ­formationen en del poäng, men det fanns mer att hämta. Det visste alla.
I finalen lossnade det. Sara Steen glimrade och kom till betydligt fler avslutningslägen än tidigare. Sara Steen volleysköt 2–1, spelade fram till 4–1 och var plus 2 i matchen. Hon kom också till betydligt fler avslutningslägen än i tidigare matcher och kunde lika gärna ha blivit tremålsskytt.
I svenska laget var det ett fåtal som överglänste Steen. Sara Hjorting så klart, Amanda Delgado Johansson ­likaså, men i deras kölvatten följde bland annat nummer 27 från Endre IF.
Jag har skrivit många krönikor om Sara Steen det ­senaste åren och det blir garanterat fler kapitel i den sagan.
Hon är fortfarande bara 22 år och en av de som ska bära landslaget i många år.

Guld-Sara på väg hem

Sara Steen landar på Visby flygplats ikväll klockan 22:25.
Jag pratade nyss med henne.
Då var hon på flygplatsen i Bratislava och fortfarande lite omtumlad.
Det senaste dygnet har varit ”sjukt”.
Och finalen blev känslomässigt berg- och dalbane-åk.
Årets VM var Sara Steens första och hon var med för att se och lära även om hon i finalen överglänste betydligt mer rutinerade VM-spelare.

Finalfacit: Ett mål, en assist och två plus i statistiken i en match som slutar 6-5 efter straffläggning talar klarspråk.

Sara Steen tar nu rygg på Anna Jakobsson (som förövrigt visat sig vara en naturbegåvning som expertkommentator) i raden gotländska världsmästare i innebandy. 

I nästa VM – 2019 i Schweiz – är tanken att Sara Steen ska vara en av hörnstenarna.
Redan nu står det klart att det också blir en ny förbundskapten.
Andreas Lundmark byter landslag och rutinerade Åsa ”Kotten” Karlsson går från assisterande till huvudcoach för A-landslaget.
Sara Steen känner ”Kotten” och ”Kotten” känner Sara Steen sen gammalt.
Endrestjärnan var en av de mer tongivande spelarna i det U19-landslag som 2014 vann VM-guld och förutom Steen har Johanna Hultgren (Iksu), Amanda Delgado Johansson (Iksu) och Ellen Rasmussen (Malmö) tagit steget upp.
Sara Steen är positiv till förbundets val:
- Det kommer att bli jättebra, jag gillar henne mycket som tränare och hon har verkligen fokus på individiden och att du ska bli bättre. Redan i U19 hade jag jättestor respekt för henne och den känslan har förstärkts nu. Det kommer att bli riktigt bra, sade Sara Steen.

Det finns ett gäng till från U19-guldlaget som pockar på Karlssons uppmärksamhet.
Från Endre tänker jag närmast på Sophia Lundmark, Elin Gabrielsson och eventuellt Stina Ander (kapten U19-VM 2014) om hon blir kvitt sina skadebekymmer.
Även Endrespelare som Alva Olofsson, Anna Moberg och Elin Roos vill vara med i snacket och det ska bli väldigt intressant att se kommande landslagstrupper.

Såg ni bronsmatchen förresten? Corin Rüttimann.
Schweiziskan såg på egen hand till att skjuta hem bronset med ett hattrick i 3-2-matchen mot Tjeckien.
Nu har centerstjärnan gjort 40 VM-mål och det är ingen annan som gjort fler.
Önskar att man fick se henne oftare.

 

Välkommen till min hörna. Här skriver jag av mig när tidningarna gått i tryck eller sidorna inte räcker till. Fokus ligger naturligtvis på gotländsk idrott.
Namn: Mattias Karlsson Yrke: Sportchef på Gotlands Media. Bor: Visby. Familj: Sambo och tre barn. Nyhetstips eller kritik mejlas till: mattias.karlsson@gotlandsmedia.se

Bloggar