Mora ännu utan seger i Ica Maxi Arena

Sunday bloody sunday?
Nej, söndag ljuvliga söndag är sanningen om du har 0498 som riktnummer.
Vilka matcher vi bjöds på under söndagen.
Det började med att Endre IF inför 825 personer i Ica Maxi Arena än en gång bröt ner Kais Mora.
Kais Mora ägde matchen inledningsvis och var det i inte för starkt försvarsspel och bländande målvaktsspel från Sophia Lundmark så hade gästernas ledning varit betydligt större än 1-0.
Endre mäktade bara med tre skott i första perioden och hade trampat i Moras gillrade fälla.
Dalalaget hade fått matchen dit man ville och ingenting talade för en vändning.


I andra jämnade Endre ut spelet och i tredje kom hemmalaget ut och gasade.
Tempot höjdes, det svängde och stundtals var det Kaos Mora.
Sara Steen visade vägen med att vispa in 1-1 på en intränad frislagsvariant som Mora inte han reagera på.
Kais Mora svarade direkt när My Kippilä revanscherade sig efter en straffmiss i första perioden.
En så snabb repliken sänker de flesta, det hände Endre mot Iksu nyligen, men den här gången skakade man av sig det.
Malin Andréason gnällde på domarna och tyckte att hela världen var emot henne, Amanda Hill likaså och där började Moras spel sakta trasas sönder.

Moa Svanström som varit en klippa under matchen kvitterade på nytt och när sedan Anna Wijk blev liggande bakom egen kasse efter en kollision med Anna Moberg uppträdde gästerna än mer splittrat. Elin Reinestrand skällde på Anna Moberg som bara log som att hon visste vad som komma skulle.
Slutminuten blev en uppvisning av hur en lagkaptener ska agera.
Efter 19.13 i tredje perioden spelade Alva Olofsson fram Endrekaptenen Olivia Ruthström fram och sköt 3-2 med sitt första mål för säsongen och 23 sekunder senare slet Morakaptenen av lindningen runt knäet hoppade in och sköt själv 3-3. Respekt.
I förlängningen klev Moras för dagen största hatobjekt Anna Moberg fram och backhandknackade upp 4-3 i nättaket och vild glädje.

Jag tror inte att Mora är särskilt till freds med slutresultatet, men det var faktiskt Moras första  poäng i Ica Maxi Arena efter två raka 1-4-förluster (2015/2016 och 2016/2017).
Det är inte utan att man inte går och fantiserar om en semifinal mellan lagen senare i vår.

Statistiskåskådning: Alva Olofsson gör en fin säsong. Assisten till 3-2-målet innebar att senast hon lämnade planen poänglös var den 2 april mot Täby i kvartsfinal 5. I år har hon gjort poäng i samtliga matcher - tio i rad.

**
Senare på söndagseftermiddagen var det dags för en ny mäktig vändning.
På bortais såg Visby Roma till att spräcka Huddinges förlustnolla och på ett imponerande sätt.
Efter att ha haft seriens längsta skadelista har det börjat ljusna och gårdagens seger var lagets sjätte raka.
Nu slåss man på  allvar om seriesegern i östra.
Jag har hyllat Markus Kinisjärvi ett par gånger tidigare och med all rätt. I går klev han i andra perioden fram och avgjorde matchen.
Huddinge hade precis gjort 4-2 när det var dags för Cirkus Kinisjärvi att ta över manegen.
Först spelade han fram två lagkamrater ­- Jonathan Granström och Mikael Adamsson - som med två snabba kvitterade. Båda målen gjorda i PP - en spelform som Visby Roma haft bekymmer i under säsongen.
Därefter gör Markus Kinisjärvi själv matchvinnande 5-4 och det i boxplay. En spelform där jag påstår att Visby Roma är vassast trots att den procentuella statistiken säger annat.
Visby Roma har spelat med en man mindre i 113 minuter i år och släppt in elva mål, vilket innebär att man dödar 86 procent av utvisningarna.
Elva insläppta kan sedan bakas ihop med att klubben faktiskt gjort tre i boxplay.
När Andreas Gröndahl efter förra säsongen pensionerade sig kunde jag inte se Visby Roma hitta en ersättare. Fortsätter Kinisjärvi så här har man lyckats.

Adam Rachidi har visat att hårt arbete lönar sig. Den 25-årige backen gör sin finaste säsong i Visby Roma och ligger nu trea i backarnas poängliga (4+6) och med +7.

*

Lördagen kan vi ju ta den fetaste märkpennan och stryka över efter att vi konstaterat att Visby IBK har slarvat bort det fina utgångsläge man hade skaffat sig efter starka resultat mot Karlstad, Kalmarsund, Craftstaden och Lindås. Nu förlorade man på hemmaplan med 2-3 mot nästjumbon Malmö. Helgen före suddenföll man mot slagpåsen Östra SK.
Inte okej under några omständigheter.
Nu ligger man fortfarande tvåa, men det skiljer bara en poäng mellan plats två och plats fem.

 

Steen kan avgöra VM-finalen

22 september fick Sara Steen veta att hon skulle få spela VM i Bratislava.
Jag skulle säga att då är du i stort sett så given du kan bli.
Sannolikt har hon varit klar för förbundskapten Andreas Lundmark sedan långt tidigare.
Så magnifik var hennes 2016/2017.
Nu kommer hon om en månad att ha ett "riktigt" VM-guld att placera bredvid U19-guldet från 2014.
Det skulle inte förvåna mig om Sara Steen avgör VM-finalen.
Hon har den specialkunskapen och det är väldokumenterat i den här bloggen.

Och där gjorde Daniele De Rossi 1-0 till Sverige på en styrning på ett skott från Jakob Johansson av alla doldisar. Jag har alltid gillat De Rossi.

Nyss hemkommen från Visby Roma - Hammarby.
Rätt trevlig match med två hyggliga målvakter: Sammy Gustafsson och hans gamle vapendragare Olle Wallberg.
3-1 till Visby Roma kändes rättvist och tog femte raka seger.
Det var inte skitlänge sedan Visby Roma var på väg att dras in i streckstriden.
Nu har man elva poäng ner och saken är klar.

Ola i klacken använde vid ett par tillfällen megafonen för att påverka DJ:n:
"Vi vill ha rock, inget jävla dansband".
Svaret kom levererat av Haddaway: "What is love".
Humor.

Lite sillynytt. FC Gute lyfter upp Samuel Wattskog och Theo Malmerfeldt i A-laget och då får man iallafall ihop en startelva i skrivande stund.
Lite provspelare på gång också. Jag har tjuvläst lördagens Gotlands Allehanda där Michael Häglund avslöjar två provspelare. Som bloggen spekulerade tidigare rör det sig om en utländsk målvakt - Dylon Powley, kanadensare med engelskt pass.
Enligt vad jag erfar undersöker man också möjligheten att låna en målvakt från en klubb ett par snäpp högre upp i seriesystemet...
Den andra spelaren det rör sig om är Chika Ezeh, snabb ytter från Nigeria, och med meriter från spel i division 1 i Skellefteå, Valsta Syrianska och Sollentuna. En poängspelare, som dock matchats sparsamt i år.

Sverige vann precis över Italien med 1-0 i första playoff-mötet. Helt otroligt.

Korsdrag på transfermarknaden

SILLYBLOGG Vansinnig start på silly season.
Pang på bara - transferfönstret vidöppet.
Jag gillar det.
Däremot är det inte lika kul när det handlar om minuskontot.
Gute (herr) och P18 (dam) som tappar flera nyckelspelare kan bekräfta det.

Hur som, här kommer lite sillyrykten och åskådningar.

... Anton Fagerström, 25. Målvakt Örebro. Utgående kontrakt, förlängs ej.
BP kanske kan vara något – lär tappa sin förstemålvakt Budimir Janosevic ryktas till AIK.

... Mikael Waktel lämnar Dalhem efter nio säsonger. Dalhem har bävat för den här dagen. Nu är den här.

... Henrik Löfkvist, 22. Mittback i Dalkurd. Kontrakt över 2018. Finns på flera klubbars radar – AIK det mest återkommande ryktet. Händer det något så händer det snart.

... P18 vill ersätta Ejla Lillro med elitettanrutinerade Camilla Ronström. Övergången var på gång redan i år, men då slet Ronström av korsbandet. Nytt försök 2018.

... Tim Yttergren, målvakt i Dalhem med nio säsonger i föreningen lägger av. Tiden räcker inte till.

... Efter att åtta spelare tackat för sig i Gute skrev Mikael Rynell på för ett år till och tillsammans med spelare som Sebastian Starkenberg, Villiam Dahlström och Marcus Nobell har klubben en stark stomme under kontrakt.

... Kevin Wickman förlänger (troligen) med Gute, men vill fundera lite till. En som däremot är Emil Salomonsson troligen förlorad.

... Elias Stenhoff, 20, målvakt i Oskarshamn. Kontrakt över 2018. Gute pejlade intresset efter David Thorngrens avhopp, men fick nobben. Stenhoff trivs bra och vill slåss för att bli förstekeeper.

... Apropå Gutes keeperjakt. Det kan bli utländskt mellan stolparna kommande säsong.

... Alexander Ahl Holmström har också varit på tapeten som nyförvärv i Gute, men den förlorade sonen trivs bra i Kalmar FF och stannar där.

... Viktor Segerlund, Calle Starkenberg, Kalle Kayal och Emil Segerlund, Dalhem är alla inbjudna att träna med Gute. (Uppdaterad fredag 17.33)

... Nyblivna svenska mästaren Linköping har fortfarande P18:s Ebba Ronquist under uppsikt. Ronquist tränade nyligen med Linköping och klubben vill värva henne till sitt U19-lag.

... Har du spelarövergångar eller andra nyhetstips så mejla mig på mattias.karlsson@gotlandsmedia.se. Jag finns också på twitter @omatte

Avslutar med en lista över Sillygotlands fem tyngsta tapp hittills, enligt mitt sätt att se det:

1) Mikael Waktel, tränare lämnar Dalhem.
När Micke Waktel tog över Dalhem var det som en stabil mittenklubb i division 4. En säsong senare var man given tvåa på Gotland och så har det varit de nio senaste åren. Tre seriesegrar i divison 4, snodd på kval till division 2 två gånger om och tre DM-guld bekräftar det.
Waktel har varit guld värd för Dalhem och lämnar ett enormt tomrum efter sig.
Micke Waktel är Dalhems Bob Paisley – blir ingen lek att ersätta honom.

2) Ejla Lillro, mittback lämnar P18.
Ejla Lillro var precis vad ett ungt P18 behövde som trygghet efter att Margaret Power flyttat hem för läkartstudier. Ejla fostrad på Sudret, hade skaffat sig flera års erfarenhet i Enskede innan hon vände hem. Klok som en uggla och en ledare i den unga backlinjen. Kommer att bli saknad.

3) Sarah Forde, målvakt lämnar P18.
Sarah Forde var precis så duktig som P18 hoppades på och för en gång skull satt man inte och dagdrömde om MJ Vandal. Forde var stabil utan att vara flashig. P18 slutade sexa i serien, men bara ett lag släppte förbi färre mål.

4) Tayler Estrada, miffältare lämnar P18.
Klasspelare som både jag och P18 gärna hade sett mer av. Snabb, bollskicklig och passningssäker.

5) Marcus Burman, mittfältare lämnar FC Gute.
Marcus Burman är i sina bästa stunder en riktigt fin fotbollsspelare. Löpstark, teknisk och med ett precist tillslag. Går vidare efter två säsonger och jag hoppas att han hittar en klubb där han får speltid och möjlighet att utvecklas.

Makalös fotbollsvecka för exporttrio

Vilken - för att sno ett uttryck från Henrik Löfkvist - "euforisk" vecka det varit för öns gotländska fotbollsexporter.
Två allsvenska avancemang och ett SM-guld inom loppet av sex dagar.
Den som hade sagt det i våras antingen ljuger eller så jobbar hen som kejsare  i en galax långt, långt borta och kan förutse händelser.
Vi tar det största först.
SM-guld.
Anna Oscarsson är bara 21 år, men har redan vunnit SM-guld, EM-guld, EM-silver och fört upp laget i sitt hjärta - Hammarby - till damallsvenskan.
I somras valde hon trots att Bajen låg på nedflyttningsplats att prioritera den egna karriären och ta chansen när regerande mästaren Linköping lockade att vinna guld och spela Champions league.
Nu har hon gjort båda delar.
Hon berättar själv för helagotland.se hur svårt beslutet var.
- Beslutet att lämna Hammarby var väldigt svårt att ta. Faktiskt så känns guldet nästan lika mycket värt nu som att de verkar kunna klara sig kvar.
Guldet säkrades i dag - söndag - efter 0-0 mot förre Gutetränaren Jonas Björkgrens Kvarnsveden.
Nu ser Anna till att Åsa Jakobsson och Lotta Edmarks guldduo blir en trio.
Läs hela guldintervjun här
Hammarby med Alma Nygren från start spelade i lördags 0-0 mot Clara Markstedts Vittsjö och i nuläget spelar båda klubbar allsvenskt även nästa säsong.
Och Anna Oscarssons fantastiska säsong tar inte slut med damallsvenskan.
Den 8 november drar åttondelsfinalen i Champions League igång mot Sparta Prag och först efter returmötet väntar lite semester.

****
Det är alltid svårt att jämföra prestationer, men det Joel Qwiberg och Henrik Löfkvist gjort i år är mäkta imponerande.
Brommapojkarna går på två säsonger från division 1 via superettan till allsvenskan.
Joel Qwiberg har varit en bärande spelare i BP, med sin outtröttliga löpvilja längs vänsterflanken.
Nu bär det vad det verkar västerut och det uppges vara mer eller mindre klart med en flytt till MLS och San José Earthquakes trots lockrop från klubbar som Hammarby och IFK Göteborg för att nämna några.
Jag vet att Joel redan under cupsuccén i våras sa till mig att BP mycket väl kunde gå raka vägen upp i allsvenskan.
Jag var skeptisk och blev inte mindre när klubben sålde spelare som Junior (Bajen) och Felix Beijmo (Djugården).
Joel fick rätt förstås. Själv har han startat 26 matcher och stått för fyra målgivande passningar.

***
Jag var ännu mer skeptisk när jag intervjuade Henrik Löfkvist i januari 2016. Han hade då skrivit på för nyblivna superettanklubben Dalkurd FF.
"Klubben har gjort en otrolig resa, den stannar inte i superettan"
Jaha du, det gör den inte, tänkte jag för mig själv efter att ha följt fem ångestsäsonger med Hammarby i samma serie.
Henrik fick rätt förstås. Efter att Dalkurd slutat fyra första säsongen, missat allsvenskt kval med en pinne mindre än Halmstad som sedan tog steget upp. I år säkrade man direktplatsen i lördags (näst sista omgången) och Henrik Löfkvist har varit en bärande vägg i Borlängeklubbens mittlås. Löfkvist har varit dominant och så stabil att ingen på gamla Domnarsvallen behövt sura över att radarpartnern Jesper Nyholm värvades till AIK.
Löfkvist har gått från Gute i mitten av division 2, via division 1 (Akropolis) och superettan till allsvenskan på tre år.
22 starter har det blivit, men inget mål. Däremot tre avslut i virket varav en nick i ribbans undersida i seriefinalen mot BP.
Nu får vi se om han spelar ut sitt treårskontrakt med Dalkurd 2018 eller köps av någon av storklubbarna.

**
Tyngre går det för de gotländska målvakterna i allsvenskan.
Anton Fagerström är fast på bänken i Örebro SK, medan Lukas Jonsson när han väl fick chansen har knappast fått den allsvenska start han fantiserat om.
Här är Jonssons mardrömsstatistik: Fem matcher från start, 18 insläppta mål ger ett snitt på 3.6 insläppta mål per match. Ett var 25:e minut.
Trist, men till Lukas försvar har Sirius efter en lyrisk vår checkat ut och spelar numer ett försvarsspel som knappt hör hemma på flygets fotbollsplaner.
Jag sätts Lukas Jonssons psyke och Sirius tålamod på prov.
Kontraktet med Sirius sträcker sig över 2019 och så dålig som siffrorna visar är han inte.

*
Snappade upp denna åskådning i mitt twitterflöde.
Fem senaste vinnarna av division 1 norra har alla nått allsvenskan.
2012: Östersund.
2013: Sirius.
2014: AFC.
2015: Dalkurd.
2016: Brommapojkarna.
Vi får se om Brage som tog hem norrettan i år kan hålla den sviten vid liv.

 

Silly season är här...

SILLY SEASON Säsongen 2016 var Gutes bästa på många år, men den kostade också. Efter säsongen tappade man spelare som Robert Mambo Mumba, Elias Stenhoff, Alexander Ilic, Jonas Sandhagen, Alexander Ahl-Holmström och Aleksandar Avric.
Uppförsbacke.
Nu skriver vi 2017. Årets säsong var bättre poängmässigt än 2016, men redan nu står det klart att spelare som Daniel Killgren, David Thorngren, Max Onambele, Tyrin Hutchings, Max Grönkvist och Marcus Burman lämnar klubben (Separat artikel här).
Uppförsbacke och inget Gute var beredd på.

Men hur illa är det egentligen? Jag skulle vilja påstå att läget var värre i fjol eftersom fyra av tappen (Stenhoff, Ilic, Sandhagen och Avric) var givna i startelvan och var kapabla att tillhöra startelvan i ett topplag. Dessutom stod man då utan tränare.

Av årets hittills sex spelarförluster var fyra givna i startelvan (Thorngren, Killgren, Hutchings och Burman), men i min bok är det bara Marcus Burman och eventuellt David Thorngren för som är tillräckligt bra för att vara startspelare i ett lag med uppflyttningsambitioner.
Marcus Burman är en fin spelartyp som Gute gärna behållit och kommer att bli saknad. 
David Thorngren är duktig målvakt som gör en del fina reflexräddningar, men har också stått för en del tavlor. Ibland på egen hand och ibland efter att kommunikationen brustit med backarna.

Gute kommer att slå så väl Anton Fagerström (Örebro) och Elias Stenhoff (Oskarshamn) en signal inom kort.
Frågan måste självklart ställas till släkten först.

Gutes svaga länk under årets säsong var försvarsspelet och då framför allt backlinjen.
Det poppar knappast upp från ingenstans utan snarare var det väntat.
När Sebastian Starkenberg slet sönder ligamenten i foten inför säsongen befarade jag detta: "Ur min synvinkel är det en alldeles för bräcklig mittbacksbesättning för att gå in i en säsong, åtminstone om man vill slåss i toppen."
Som jag ser det är Sebastian Starkenberg den ende back som är given en startplats i ett division 1-satsande Gute.
Med det sagt vill jag också se mer av honom. Han har ju det mesta och framför allt fötterna att starta uppspelen. Nästa år vill jag se honom äga sitt straffområde och ta rollen som den där försvarschefen i mittlåset bredvid nye Mr X. För Mr X måste in liksom två ytterbackar (en på varje kant) - alla av högsta division 2-klass.
De finns inte i dag.
Joel Elofsson har stor potential, men skulle stimuleras av lite större konkurrens än han har idag.
Kevin Wickman som egentligen är en mittback har mestadels spelat högerback i år och med tanke på förutsättningarna gjort det bra och håller för division 2, men inte hög division 2-klass. Perfekt som backup vid skador och avstängningar.

Den offensiva stommen är stadig. Mittfält och anfall håller för en toppstrid och de även utan Marcus Burman.
Mikael Rynell är ett bollgeni som förtrollar och med en säkrare backlinje bakom sig kommer han att att skina ännu mer nästa säsong.
Emil Engqvist och Shafik Zzimula två talanger som ofta gör det bra när chansen ges och borde vara flygfärdiga för startelvan 2018. Samtidigt finns intresse för Engqvist klubbar högre upp i seriesystemets radar. Han provspelade nyligen med superettanklubben Öster. Tidigare har också Kalmar FF visat intresse för den centrala mittfältslöftet.
Framåt ser det riktigt skapligt ut med Marcus Nobell som given nia och med målgaranti flankerad av Villiam Dahlström och Marcus Kettler och med Martin Silva hängande i hasorna för att ge dem en match om en starttröja när han är tillbaka efter skada.

Vad som händer med spelarna utanför startelvan är oklart, men jag kan tänka mig att spelare som Jonathan Westergren, Mattias Wihlborg, Gustaf Lawergren och Emil Salomonsson är hyfsat trötta på att nöta bänk. Gute kommer nog vilja behålla de flesta, men de behöver kontinuerlig speltid och jag är tveksam till att man får det utan att byta miljö. Dalhem IF och division 3 känns som ett rimligt alternativ för att boosta självförtroendet och för att få spela 90 minuter per vecka istället för per månad.

Det pratas ju om ett samarbete mellan klubbarna och kanske kan de här spelarna vara pusselbitar i det.

 

Välkommen till min hörna. Här skriver jag av mig när tidningarna gått i tryck eller sidorna inte räcker till. Fokus ligger naturligtvis på gotländsk idrott.
Namn: Mattias Karlsson Yrke: Sportchef på Gotlands Media. Bor: Visby. Familj: Sambo och tre barn. Nyhetstips eller kritik mejlas till: mattias.karlsson@gotlandsmedia.se

Bloggar