Överste Ardin gjorde en Bagdad Bob

För ett år sedan stod överste Mattias Ardin på ett näringslivsmöte och deklarerade att försvaret kommer att överklaga allt de kan som handlar om nybyggnationer och utveckling i närheten av Tofta skjutfält.

När vi fick höra det och ringde för att fråga om det verkligen stämde blev han mer svävande på målet, menade att det handlade om missuppfattningar.

Samtidigt medgav han förvisso att ” vi (försvaret), som vilken markägare som helst, kommer att vara noggranna med vad som händer kring våra intressen”.

Jag skrev om detta då också, men det verkade inte som att särskilt många tog det på allvar.

LÄS MER: Blogg: Försvaret verkar inte vilja ha några vänner

Med facit i hand gjorde Ardin en Bagdad Bob. Nu står det klart att Försvarsmakten blivit ett av de största hoten för utveckling av Gotland. Försvaret säger, precis som Ardin sade på det där frukostmötet, nej rakt av. Till allt.

LÄS MER: Byggnadsnämnden är mycket oroad

Den nya ansökan om miljötillstånd för skjutfältet innebär inte bara att man ska skjuta från socknar långt bortifrån, över civil bebyggelse in mot skjutfältet, utan även att i princip all nybyggnation stora områden i Västerhejde, Ygne, Gnisvärd och Tofta blir omöjlig.

LÄS MER: Byggstopp på i princip hela Tofta

Det finns redan exempel på personer som velat bygga om eller till befintliga sommarstugor som fått nej med hänvisning till skjutfältet. Försvaret har haft synpunkter på byggnation i Tofta Södra, trots att de nya reglerna ännu inte trätt i kraft.

Vill det sig illa hotas hela exploateringen av Tofta Strand, där entreprenörer vill skjuta in en halv miljard kronor för att utveckla området.

Region Gotland har hamnat i en rävsax här. Och dessutom tidsnöd, eftersom deras remissyttrande måste vara inne redan den 29 juni.

LÄS MER: Regionen redo för strid om Tofta

Mest drivande i frågan om att få tillbaka försvaret till Gotland har Liberalerna med Johan Thomasson i spetsen varit.

Frågan är vad de tycker nu, när det visar sig att återetableringen i praktiken innebär en död hand över några av Gotlands mest attraktiva områden för boende, turism och rekreation.

 

 

Vi tar inte betalt för allt - ännu

I dag måndag kom nyheten att den stora tidningskoncernen Mittmedia ska börja ta betalt, alltså hårdlåsa, (plusmärka kallar de det) allt lokalt material på sina nyhetssajter.

Mittmedia är en av landets största koncerner med stora och välkända varumärken som Gefle Dagblad, Arbetarbladet, Dalarnas Tidning, LT Södertälje, LT Östersund, Norrtelje Tidning och många fler.

Vi på Helagotland.se får emellanåt kritik för att en del av vårt material är låst för digitala prenumeranter, något vi började med i början av förra sommaren. Vissa invändningar handlar om att vi skulle vara i princip ensamma i landet om att göra så, vilket naturligtvis inte är fallet.

Snart är det i princip bara kvällspressen och de renodlade gratis/annonssajterna som inte tar betalt för sin journalistik.

Anledningen att Mittmedia fattar detta beslut är såklart ekonomiskt i slutändan. Koncernen har det tufft ekonomiskt, och något måste göras.

Men man saknar inte argument för sin sak. Att lokaltidningarnas viktigaste säljargument är just lokal journalistik är självklart. Och uppdraget är också viktigt, inte minst ur en demokratiaspekt. Vem ska bevaka det som händer utanför storstäderna om inte de lokala mediehusen?

– Under de här två åren har vi fått så pass många nya prenumeranter att vi är inte längre är beroende av att ha ett visst innehåll öppet. Och vi vet att innehåll om sådant som händer lokalt är lokaltidningarnas stora usp. Därför ser vi det som helt logiskt att välja denna väg framåt, säger Li L’Estrade, innehållsutvecklingschef till Medievärlden och syftar på att man i två år haft en betalmodell.

Trogna läsare av Helagotland.se som inte vill betala de 99 kronor i månaden det kostar att ta del av den journalistik som vår nya redaktion GT/Helagotland.se tillsammans med Gotlands Allehanda producerar har säkert märkt att vi börjat låsa mer material aktivt, istället för att låta det ligga bakom en frekvensmodell.

Och om detta har jag skrivit förut.

Li L'Estrade säger vidare i intervjun att man testat och utvärderat, och att man inte kunnat se några dramatiska tapp i trafiken på de sajter där man hårdlåst materialet.

Den analysen är jag böjd att hålla med om, för samtidigt som Helagotland.se låst fler artiklar har vi, faktiskt, ökat vår genomsnittstrafik både på desktop och mobil, samtidigt som vi har landets bästa lokala räckvidd med 84.4 procent (Orvesto augusti).

Vi har dock inga konkreta planer på att hårdlåsa allt vi gör. Ännu, ska jag lägga till. För det vi ser är en tydlig trend där fler och fler medieföretag vågar ta betalt för det arbete man gör, och att läsarna/kunderna också är beredda att betala för lokal journalistik med kvalitet.

Höstpremiärdags för Mediabaren!

Jag är en sommarmänniska och har inte mycket till övers för hösten. Krypa upp och unna sig kan andra göra, jag är rastlös och har inte tid att sitta i soffan.
Men allt är trots busväder och vind inte dåligt med hösten. Och en av de saker jag sett fram emot är höstpremiären av Mediabaren som är nu på fredag den 28 september.

När vi sparkade igång Mediabaren förra våren hade vi ingen aning om hur formatet skulle tas emot. En after work med livesända intervjuer, skulle någon ens bry sig?

Men gensvaret blev otroligt. Sedan dess har vi haft en parad av fantastiska gäster som bjudit på sig själva i ett format som inte tidigare funnits på Gotland.

Nu är det dags igen, på fredag är det höstpremiär och återigen har vi hittat tre fina gäster som jag tror att många är nyfikna på!

Lars Thomsson är välkänd för de flesta. Men centerpolitikern är vår nyaste riksdagsman, och på måndagen gjorde han sin första arbetsdag i Sveriges kanske finaste församling.

Susanne Liljenberg är en superentreprenör som brinner för företagande. Hon var med och grundade Granit, som i dag växt till ett jätteföretag. Och nu vill vi veta vad som hände sen, och vad som kommer att hända i framtiden.

Henrik Bergqvist från Pickit, it-företaget som sitter i Visby med hela världen som arbetsplats. De visar att Gotland är stort i världen, och har potential att bli ännu större.

Jag och Simon Frid inleder som vanligt från scen klockan 17.30 i Wisby Strands loungebar, och alla är såklart välkomna!

Geabs varumärke raseras nu

Just i dag tror jag inte att det finns något annat bolag på Gotland som är mer kritiserat än Geab.

De senaste totalavbrotten har helt gjort slut på gotlänningarnas tålamod. Internet och sociala medier översvämmas av arga kommentarer, näringslivet rasar, industrin använder ord som "katastrof" och det går inte ens att uppskatta vad detta kostar i kronor och ören för oss som lever och verkar här.

De senaste åren har Geab jobbat målmedvetet för att stärka sitt varumärke. Man jobbar aktivt med sponsring av främst barn- och ungdomsidrott, man tar en plats i olika nätverk, gnetar på i både uppförsbacke och motvind.

Ett extremt otacksamt jobb, för Geab har samtidigt höjt elnätsavgiften de senaste åren med mellan 30 och 50 procent, en höjning som bolaget motiverar med nödvändiga underhåll av elnätet. För en villakund med 25 ampere och 20 000 kwh om året motsvarar det en ökad kostnad med 3700 kronor.

Den motiveringen är inte helt lätt att köpa. Om man i år investerar 180 miljoner kronor med en avskrivningstid på 40 år blir kostnaden för detta bara 4.5 miljoner om året... Men storägaren Vattenfall har avkastningskrav, och gotlänningarna får notan.

Men vi har inget att välja på. Elbolagen har monopol på elnätet, och vi har bara att finna oss i detta och betala. Vilket gotlänningarna också har gjort, om än med visst knot och gnäll.

Nu när totalavbrotten avlöser varandra och när kostnaderna för detta hamnar på privatpersoner och företag samtidigt som Geab fortsätter att ta skyhögt betalt för sina tjänster tycks det som att måttet är rågat. Kraven på kompensation är många.

Det lär ingen ha något för, det finns inget i avtalet som säger att Geab måste kompensera sina kunder för den här typen av avbrott. Missnöjet växer, Geabs varumärke har nått ett all time-low, men i slutändan har vi inget annat att göra än att knyta näven i fickan och fortsätta betala våra fakturor.

 

Långt utanför min bekvämlighetszon

Hur ofta gör du saker du inte kan? Som verkligen utmanar dig?

Ju äldre jag blir, desto mer sällan kliver jag utanför min bekvämlighetszon.

Det är bara så det är antar jag. Det rullar på. Man gör det man kan, och det finns inte riktigt tid och ork att prova nya saker hela tiden.

Men de där gångerna jag gör det, det blir nästan alltid med en känsla av tillfredsställelse. Och flera viktiga erfarenheter.

Förra året blev jag övertalad att gå en kurs för att bli fotbollsdomare. Jag har spelat fotboll i 37 år och brukar halvt på skoj och halvt på allvar säga att jag dömt varje match jag spelat.

Men att verkligen vara den som bestämmer och inte bara en störig mittback som skriker offside så fort det slås en passning på defensiv planhalva, det är något helt annat.

Det är svårt. Utmanande, Ställer höga krav. Och det är väldigt utvecklande på alla sätt.

Grunderna är ju enkla, två lag som vill vinna, elva på varje sida.

Men varje match är unik. Du kan inte förutse hur spelarna kommer att agera i vissa situationer. Och gränserna och reglerna är ju till för att testas, eftersom jag själv emellanåt spelade på gränsen förstår jag de spelare som alltid ligger där i närheten av att bli avblåsta och varnade.

Det är en chanstagning och en del av spelet. Men så svårt för en domare att på en tiondels sekund fatta beslutet, blåsa, och sedan omedelbart kunna stå upp för domslutet.

Jag är långt utanför min bekvämlighetszon, och jag lär mig nya saker varje match trots att jag har 37 års erfarenhet.

Så. Om du är en sån som jag, som ibland har svårt att hitta nya saker och tenderar att fastna i ditt invanda mönster, ta tag i det. I alla fall en gång. Gör något oväntat.

Det värsta som kan hända är ju att du bara kommer fram till att du inte ska göra om det.

Och i bästa fall har du fått ett helt nytt intresse.

Hjältarna som ordnar saker på landet

STENKYRKA Många är de som kämpar och sliter och ordnar saker utanför Visby, för att skapa upplevelser och evenemang som gör Gotland till en fantastisk plats att besöka.

I Visby, det är bara att erkänna, där har arrangörer mycket gratis. Besökarna kommer dit förr eller senare oavsett vad, eftersom Visby är Visby och har en ringmur och allt det där.

Men de små orterna på landet, det är inga självklara besöksmål.

I lördags åkte jag till Stenkyrka, en tämligen sömnig socken som jag sällan har någon anledning att besöka i annat syfte än att döma fotboll på Gullbjerge IP.

Mina förväntningar var nog inte särskilt högt ställda inför festivalen Monsters of Rauk. Men visst, man måste ge saker en chans.

Och nu är det bara att lyfta på kepsen. Vilket alldeles utomordentligt trevligt arrangemang! Allt från entrén till scenen, området, hamburgarna, ordningsvakterna, ljudet (LJUDET! Har varit på många många festsivaler men det här var något i särsklass) höll yppersta klass.

Där ser man vad det lokala engagemanget kan göra. För det var naturligtvis inte bara intitiativtagaren Marcus Edmark som jobbade hårt den här kvällen. 

Vad gäller själva konceptet så är det genialiskt. En festival med bara tributeband. Alla väldigt väl förberedda, och med i vissa fall helt löjligt hög musikalisk klass. Några av öns absolut finaste musiker på scen, och alla går in för det med allvar, ingen slarvar bort det för att det "bara" är en tributefestival på skoj.

Och dessutom gästartister hela vägen från Trollhättan (Metal Warriors - Manowar) och Norge (Painkiller - Judas Priest).

Jag säger respekt.

Destructed Appetite

Förresten. En enda sak var sådär, om jag ska vara ärlig. Att tälta på en gammal majsåker är inte optimalt. Ställ alla husbilar och husvagnar där nästa år, och låt de som inte har några sängar få marken utan stenbumlingar...

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se och Gotlands Tidningar


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, fotbollsdomare, seglar tvåmänning, och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

Bloggar