Försvaret verkar inte vilja ha vänner

Försvarsmakten är bra på mycket, men det här med att skaffa sig vänner tycks inte höra till de prioriterade kompetenserna.

Förra veckan, vid ett näringslivsmöte, deklarerade Försvarsmakten på Gotlands chef Mattias Ardin inför ganska många åhörare att försvaret tänker överklaga precis allt de har rätt att överklaga vad gäller bygglov. Det handlar om områdena kring Tofta skjutfält i expansiva Västerhejde bland annat.

Detta gjorde han samma dag som det blev känt att försvaret också, av mycket oklar anledning, överklagat hotellbygget i Kokkolokkoskogen i Visby.

LÄS MER: Oklart varför försvaret överklagar hotellplanerna

Flera åhörare hörde Mattias Ardins resonemang kring detta, och ur försvarets perspektiv är det logiskt. Men vill ha sitt skjutfält för sig själv, och mer bebyggelse i närheten leder till fler klagomål och fler personer att ta hänsyn till.

LÄS MER: "Det var inte så jag menade"

När Helagotland.se ringer och frågar Mattias Ardin om detta menar han att det inte alls var på det sättet hans presentation skulle uppfattas, men säger samtidigt att ” vi, som vilken markägare som helst, kommer att vara noggranna med vad som händer kring våra intressen”.

Han pratar vidare om ”influensområden” kring skjutfältet och att försvaret kommer kräva att det görs en prövning av varje enskilt fall, och att de kommer hävda försvarsintresse i de frågorna.

I mina ögon ser det ut som ungefär samma sak.

Jag hör till de som tycker att det är bra att försvaret kommer tillbaka till Gotland, med de arbetstillfällen och investeringar som blir följden.

Men att döma av vad som nu är på väg att hända kommer kanske jag, och många andra, att få ompröva våra åsikter. Försvarets nyetablering riskerar, med den här inställningen, att bli en rejäl black om foten vad gäller Gotlands utveckling.

Ödmjukhet har aldrig varit Försvarets starka sida, men när man öppet ber allmänheten på Gotland om hjälp med bland annat bostäder åt sin personal, och förståelse för olägenheter vid övningar, då bör man kanske också jobba på sin image och ge tillbaka med den andra handen.

Att överklaga för överklagandets skull har vissa enskilda rättshaverister ägnat sig åt med stor framgång på Gotland de senaste decennierna (lex Snäcks camping bland annat).

Försvarsmakten borde vara lite för fin för att ägna sig åt sådant. I synnerhet som man sitter med trumf på hand (försvarsintresset) och få rätt i princip oavsett hur oansenlig frågan än är.

En rättshaverist får inga vänner.

Här skiter regionen i barnen

Mina två döttrar går i Västerhejde skola, i trean och fyran.

Jag har alltså tillbringat en del tid i lokalerna de senaste åren och det är så deprimerande att jag inte vet var jag ska börja.

Färgen flagar från väggarna. Luften räcker inte till. Skolgården saknar belysning vintertid. Lokalerna är nedgångna och sunkiga, i synnerhet i den så kallade ”röda längan” som uppfördes som ett provisorium för 30 år sedan men där barnen fortfarande går kvar.

Matsalen är så trång att de yngsta barnen måste äta lunch tidigt på förmiddagen eftersom man annars inte får plats. Vilket leder till att de är utsvultna långt innan det är dags för mellis.

LÄS MER: Politiker utan svar på frågorna

Samtidigt som regionen strypt alla investeringar i skolan de senaste åren så har barnkullarna ökat. Delvis på grund av att Västerhejde är en expansiv socken, många barnfamiljer söker sig dit. Men också på grund av åtgärder som Region Gotland vidtagit. Man har flyttat klasser från Eskelhem dit, och man har flyttat storbarnsfritids från Vibble till skolans lokaler.

Man ser alltså till att proppa den redan fulla skolan ännu mer överfull, samtidigt som man helt struntar i arbetsmiljön för barnen och lärarna.

När Region Gotland på tisdagen presenterade sin budget för de närmaste åren ser vi att inte en spänn finns avsatt för Västerhejde skola.

Brittis Benzler (V) är ansvarig för UAF, tidigare BUN, och hon rycker uppgivet på axlarna och passar bollen till Tekniska nämnden som ansvarar för lokalerna. Där vet ingen vad man ska göra, utan skyller på bygglovsregler som tydligen ska sätta käppar i hjulet.

Den här katt- och råttaleken är ovärdig Region Gotland. Om man sätter saken i ett större perspektiv, att vi vill få barnfamiljer att flytta till Gotland, hur rimmar detta med den visionen?

Vad som förvånar mig lite i den här soppan är att lärarna hittills varit så tysta. De är där dag efter dag, år efter år. Vad gör skyddsombuden?

LÄS MER: Barnen får alvedon med sig till skolan

Att rektorerna slutat en efter en är också bekymmersamt, om än förståeligt. Men kanske kan nya rektorn Eva Karin Rönnfors (som vi förresten sökt för en intervju med ljus och lykta) vara en pådrivande kraft?

De barn som redan går i Västerhejde, och de som ska börja till hösten (Det blir förresten 17 elever till i höst énligt Eva Karin Rönnfors) bryr sig inte särskilt mycket om visioner.

De bryr sig om att de tvingas äta alvedon för att orka med en hel skoldag.

Jag undrar nu, Brittis Benzler, Tommy Gardell, Karl-Allan Nordblom: Vad tänker ni göra åt detta?

Ni är för övrigt välkomna på besök närsomhelst. Stanna gärna en hel dag i röda längan. Tips: Ta med alvedon.

 

 

Regionen kommer backa om nazistbeslutet

När de politiska partierna i arrangörsgruppen nu vädjar offentligt om att Region Gotland ska riva upp beslutet att hyra ut mark till nazister är jag övertygad om att så kommer att ske.

Frågan är bara när och hur.

Pressen på Region Gotland är helt enkelt för stor. De ansvariga kan inte förhala detta längre. Till och med statsministern har gått ut och sagt att yttrandefrihet inte är samma sak som att garanteras tillträde till alla arenor överallt.

Problemet är att det tycks ha gått prestige i det här. Ledande företrädare för Region Gotland har hittills duckat så djupt att de i princip befinner sig under markytan. Och regionstyrelsens ordförande Björn Jansson är inte så tydlig som man kunde önska när han kommenterar de senaste händelserna.

Regiondirektör Peter Lindvall gör också en klassiker och hänvisar vidare.

Nu är det dags att visa lite ledarskap. Det är inte okej att låta projektledaren Mia Stuhre återigen svara på allt. Det funkar inte att hänvisa till tekniska nämndens ordförande Tommy Gardell.

Sätt ned foten någon gång och ta ansvar.

När regionen backar, för ja det kommer man att göra, så kommer det självklart att svida en del hos de som ståndaktigt hittills försvarat markuthyrningen. Men det är faktiskt inte intressant hur ont det gör för vissa egon.

Ett ändrat beslut kommer ändå att applåderas av alla utom den högerextrema kanten, och en och annan expert som uttalat sig tvärsäkert om nazisternas rätt att nyttja den yttrandefrihet de så gärna vill avskaffa.

Och det kommer vi att överleva.

Ett självklart beslut - för sent

Sent omsider kom det alldeles självklara beskedet från Almedalsveckans arrangörer att nazister inte ska tillåtas vara med i det officiella programmet.

Detta presenteras som ett ställningstagande, att nu har vi minsann satt ned foten och markerat.

Jag har lite svårt att applådera, för det här beskedet skulle ha kommit tydligt och klart för en vecka sedan när Gotlands Allehanda avslöjade NMR:s planer på att hyra mark av regionen.

Istället har arrangörerna slagit knut på sig själva i sin iver att skjuta ansvaret på någon annan, vilket har lett till enorm badwill för det för Gotland så ovärderliga arrangemanget.

Det här naturligtvis ett självklart beslut, och knappast något man behöver sätta ned foten om.

Lika självklart är det faktiskt, anser jag, att säga nej till att hyra ut mark.

Region Gotland har alla möjligheter, med hänvisning till säkerhet och befarade ordningsstörningar om inte annat. NMR är en organisation med ett stort våldskapital, och väpnad kamp är något man gillar att prata om på sin officiella hemsida.

Arrangörerna ska inte ha förutfattade meningar om NMR, menade projektledaren Mia Stuhre i en intervju med Aftonbladet. Jag menar att det är tjänstefel att INTE ha förutfattade meningar om NMR, baserade på vad organisationen gjort och vill göra.

Det handlar inte om att ta debatten. NMR pratar om yttrandefrihet samtidigt som de i princip vill avskaffa densamma och införa folkdomstolar. På deras hemsida är det legio att vilja döda meningsmotståndare. 

Vad finns där att debattera? Vilken fråga behöver vi prata mer om? Judefrågan? Rasfrågan? 30-talet ringde visst och ville ordna ett litet torgmöte...

Har man inte förutfattade meningar om NMR, då är man helt enkelt inte påläst, och inte förberedd.

Men nu har arrangörerna, extremt dåligt uppbackade av sin egen region och politiker, slingrat sig runt frågan så många gånger att man inte hittar ut, alldeles yra i mössan.

Yttrandefrihet säger man å ena sidan. Ingen svarar däremot på frågan vad som kan hända om regionen säger nej och hänvisar till ordning och säkerhet.

Polisen äger beslutet, säger man å andra sidan. Som om det är polisens sak att bedöma vad som ska finnas i det offentliga samtalet.

Feministiskt initiativs Elin Bååth skriver detta bra i en debattartikel:

”Det finns JO-beslut som stöder ett nekande när ordningsstörningar befaras, men vad som egentligen är juridiskt rätt får vi aldrig veta om frågan inte prövas. Och det kommer alltså inte ske nu, eftersom regionen väljer att backa från sitt ansvar och lägga över denna demokratiskt viktiga fråga på tjänstemän och polis”.

Region Gotland hade mycket väl kunnat säga nej. Sedan hade frågan fått prövas. Och oavsett vad som hade hänt då skulle arrangörerna kunnat stå rakryggade.

Då hade man satt ned foten.

Nu står man däremot väldigt ostadigt.

 

 

Arrangörerna står helt handfallna

Det är med stigande förvåning jag följer debatten om nazisterna som vill – och uppenbarligen även ska – hyra mark av Region Gotland under Almedalsveckan.

Sedan Gotlands Allehanda avslöjade NMR:s planer förra veckan har det blivit en mycket omdebatterad riksnyhet.

Det är så mycket som gått snett här.

Hur kan arrangörerna står så uppenbart handfallna inför detta? Borde de inte ha räknat ut att det här skulle kunna hända och haft en genomtänkt plan att arbeta efter, hur medier ska hanteras, vilka frågor som kan komma, och framförallt – vilket beslut ska vi fatta?

Nej. Istället kan inte ens Almedalsveckans ordförande Leif Dahlby (S) ge ett rakt svar på vad som händer om NMR (nazistpartiet) vill vara med i det officiella programmet. Arrangörerna ”måste ha ett möte” innan man kan bestämma sig.

Men för i hela friden. Hur svårt ska det vara att säga att ”nej, det kommer inte på frågan. De är nazister, de gillar våld, är antidemokratiska och tror inte på människors lika värde, de får ingen plats i vår katalog”.

Ett möte först. Måste de ha. Jag tror inte mina öron.

Yttrandefriheten är viktig, absolut, och en grundbult i vårt demokratiska samhälle.

Läs igen: I vårt demokratiska samhälle.

Vad NMR står för har inte mycket med demokrati att göra. Var och en får tycka vad man vill, men den bästa sammanfattningen av den här härdsmältan som jag sett hittills är skriven av Sofia Mirjamsdotter på Sundsvalls Tidning:

”Yttrandefrihet är rätten att uttrycka en åsikt utan att straffas av staten. Det är inte rätten att tvinga andra att lyssna, eller tillträde till varje tänkbar arena.”

Men härdsmältorna bara följer på varandra, och i Aftonbladets morgon-tv på tisdagen förklarar Almedalsveckans projektledare Mia Stuhre friskt, apropå nazisterna, att ”att ha förutfattade meningar om en arrangör innan de är här, det är väldigt svårt för oss att avgöra”.

Förutfattade meningar. Om nazistiska NMR. Är det ens något man behöver googla?

Mia Stuhre känns, precis som alla andra inom arrangörsgruppen, helt tagen på sängen av detta. Hennes resonemang får mig att tappa hakan.

Historieläraren Andreas Szczepanski konstaterade i en insändare på tisdagen (obs: pluslänk) att med arrangörernas resonemang hade Adolf Hitler fått komma och vara med. Inga problem.

Gotlands Allehandas Mats Linder skrev det också bra. Han menar att man måste våga säga nej för att åtminstone pröva lagstiftningen.

Det är mycket möjligt att lagen säger annorlunda, och den har jag respekt för. Men jag menar att säga nej till NMR inte är att trampa på deras yttrandefrihet. Det är tvärtom. Det är att försvara det vi tror på – medmänsklighet, demokrati och jämlikhet.

Och genom att säga nej har man åtminstone klargjort vad man står.

Jag tror att arrangörerna håller med om detta, egentligen. Men eftersom man var dåligt förberedd hamnade man i det här hörnet. Och nu sitter man där.

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, seglar tvåmänning, thaiboxas och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

Bloggar