Fokus på förövaren

Stockholm Efter att ha pratat med så många flickor/kvinnor har jag kommit till slutsatsen att jag är tacksam att jag inte är kvinna.

Män drabbas i högre utsträckning av våld på stan och vissa andra saker, men det står inte i närheten i proportion av den skiten kvinnan möts av. Våldet i hemmet, sexism och våldtäkter etc. Ett ofta dolt förtryck som finns över hela världen.

Jag tror att en av dom sakerna vi måste lyckas med är att byta fokus på skammen. Skammen behöver läggas på honom som våldtar och inte på offret. Men tyvärr är det inte så och resultatet är att skammen blir som ett lock som trycker ner kvinnan och skyddar mannen.

Det är ett system som finns över hela världen att mannen tar sej rätt att nyttja makt och våld för att trycka ner och få igenom sin lag.

Det är inte mitt ansvar som man att rätta andra män. Det är inget kollektivt ansvar som bara för att jag föds som man ska behöva bära. Inte mer än att det skulle vara mitt ansvar som människa att bry mej om en värld i krig eller svält. Inte heller mer än att en invandrare skulle ha större ansvar än en ”svensk” om en annan invandrare gör ett fel. Men jag kan och kanske borde jag ändå av egen vilja göra något åt det som är fel.

Jag själv jobbar ju i motvind när jag försöker förändra då synen idag är att jag är en vit machoman och helt fel person att ha en åsikt. Men tänk då på att det är i första han andra män jag vänder mej till. Unga förvirrade män som försöker hitta sin plats.

Min tro är att vi inte ser utanpå om en man är en liten råtta till våldtäktsman utan det kan lika gärna vara ingenjören med glasögon som macho-Johan på gymmet.

Problemet ligger i första hand hos mannen och det är där vi behöver hitta lösningen. På samma sätt som om vi ser ett problem inom en annan stor grupp. Vi män behöver uppfostra varandra och markera var vi står. Manlighet är inte att kränka en kvinna det är att respektera en kvinna och hennes rätt till sina egna kropp.

Att han inte skulle förstå ett nej är skitsnack då det märks tydligt om en kvinna vill eller inte. Kom igen nu sluta tramsa självklart märker man det på en bråkdels sekund. Även om hon skulle vara uppspikad på väggen, ber om smisk och annat som verkar modernt sen filmen ”Fifty shades of Grey” hade premiär så vet ALLA män om hon vill eller inte. Det märks på hennes blick, kroppsspråk och det märks såklart rent fysiskt.

Jag kan som man påverka folk i min närvaro med att markera min hållning, jag kan ingripa om jag ser något som känns fel, kan lära unga om respekt för kvinnans integritet och jag kan göra mycket annat som står i motsats till alla märkliga, vidriga, omanliga handlingar av egoism.

Vad jag också kan göra som bloggare är att plocka fram kvinnors historier så att dom inte blir bortglömda. Varje kvinna som utsätts är ett offer och mannen är förövaren. Kom ihåg att ingen skam ska ligga hos kvinnan. Som det ser ut idag så är helt sjukt det än är varje kvinna en hjälte som vågar trots vårt skamfulla misslyckade system. Ett system som totalt misslyckats med det som det egentligen skulle göra. Skipa rättvisa!

Här är en berättelse jag fick häromdagen av en ung kvinna vid namn My. En av galet många jag fått ta del av senaste tiden. Snälla förstå hur illa det är och hur viktigt det är att något görs.

My

1. Jag har blivit våldtagen av en svensk. Av en svensk? Ja det är sant! Ja och detta jävla rättssystemet är helt åt HELVETE. Christer som är min våldtäktsman sa till polisen. Att vi hade sex. Att han körde in sin kuk i min fitta. Ja och de gjorde han också. Så vi har ju haft sex MEN jag ville INTE. jag sa nej och knuffade bort honom. Och bad han sluta flera ggr om. Jag reste mig upp men han knuffade ner mig igen. Han lyssnade inte på mitt NEJ. Han ville liksom inte ta det. Jag har svaga minnesluckor av händelsen. Orden som ibland kan spöka i mitt huvud är många men en mening minns jag så väl. Konstigt nog. "Äter du p-piller" med gråten i min hals hör jag mig själv svara " vadå da? Nä de gör jag inte " han drar ut den och jag känner mig som den äckligaste person i världen. Jag har ont och känner mig spräckt. Sönder knullad. Förstörd. Jag finns inte mer. Han tog en del av mig och försvann. Så det var inte på bådas villkor. Och vad kallas det då? Jo våldtäkt!! Jag fattade inte de då och inte efter 6 månader heller. Men jag kämpade. Det polisen gjorde sen va att lägga ner det för att de fanns "inga bevis." Men okej vadå inga bevis. " inga bevis på att vi haft sex?" Jo Men inte att jag INTE ville. För då hade jag rivit honom bitit eller dragit i håret. Fram och tillbaka hos polisen. Min våldtäktsman i häktet. Känslan att Inte våga gå ut på dagen. För att då kunde ju " dom andra" som va på hans sida se mig. Och vad skulle dom göra med mig då? Jag hade aldrig kunnat försvara mig. Eftersom det nu (då) inte fanns något längre kvar att ta ifrån mig. Enligt brottsofferjouren hade jag just vid de ögonblicket den stunden den största mardömen i mitt livs historia hamnat i chock. Tack vare all drama med slagen. Kränkt. Varit med om inbrott. Mobbning i alla år och Utfrysning. Och hotad för livet. Och nu våldtäkt. " ja det är inte konstigt att kroppen stänger av och hamnar i chock. Ja nä men de är klart att jag ville bli våldtagen också. Det var ju de som fattades. Jag gjorde motstånd men han va för stark och jag chockad och svag. 2. Men va lugn det är inte bara detta utan jag har blivit antastad också. redan i 2-3 klass av utländska. Och senare genom åren. Där Jag också självklart sagt likadant att dom ska sluta. Men nej. Fick sluta på min praktik t.ex. för att slippa det. Där han en turkisk kille gned sig mor mig när han skulle gå förbi mig i köket på cafét. Att vi som offer ska behöva inte bara bli utsatta för själva dådet (eller hur man säger) själv händelsen OCH leva med det efteråt. Utan vi ska behöva leva med att vi (jag) ska behöva flytta oss (på mig). När de är han i denna situation som ska bli av med händer och fötter. Ihopsydd mun. O.s.v. för de är så det känns. Jag ville inte och klarade inte av ta i mig själv efter våldtäkten. Klarade inte av att tvätta mig själv. Idag är jag anti rött och babyblå. (Ljusblått) och massa mer saker som är svåra än idag efter ca 5 år. Men sen kan jag vara ett levande tex. På att Jag är inte sexmissbrukare. Jag tog inte mitt liv även om jag har försökt flera ggr under mitt livs gång. För de sa dom hos brottsofferjouren att man kunde b.la bli. Men jag är tacksam att jag lever även om jag än idag kämpar med mina ätstörningarna, självskadebeteende. jag kan ha sex även om det ibland/ganska ofta kommer upp känslan ögonblicket som att de skulle vara han igen . Som att jag är där igen o blir våldtagen. Och att jag drömmer mardrömmar. Men vi kvinnor. Måste hålla ihop. Streck på dig. Jag vet att det är svårt. Men du är inte ensam. Jag finns där. Det låter jätte fel och dumt. Men Jag är en stolt psykiskt och fysiskt misshandlad tjej på 28 år idag 2017.

Massa kramar och kärlek till alla orättvist behandlade därute och massa förakt och skambeläggande till er s.k. män som någonstans på vägen gick vilse i sin manlighet.

#metoo

Gotland Jag skrev en text på min privata blogg(dvs inte på Helagotland)om ett ärende på Gotland kring sexuellt ofredande samt olaga hot av en pappa mot sin dotter.

Tänkte inte lägga upp den här då det är ett känsligt ärende och jag ville avvakta innan åklagare Susanne Wihlborg beslutat om överklagan till hovrätt. Något jag själv tog för givet de rättegången var så vidigt dåligt genomfört dels kring rättssäkerheten, säkerhet(fanns hot(misstänkt)med i bilden som påverkade flickan) samt att rättegången var enligt mej sexistsiskt genomförd då flickan förvandlades till den åtalade och pappan gullades igenom hela rättegången utan några större protester.

Det var för mej en stor chock att Susanne inte valde att överklaga. Rättegången var ju så galet dåligt genomfört och det var så mycket som inte kom fram så att hon väljer att inte ta det till Hovrätten är för mej helt obegripligt. Varför kan aldrig någon ställa sej på de utsatta flickornas sida och med lite värme skydda dom. Istället kastas de nakna till vargarna där de fortsätter trasas sönder. Snälla snälla vi har alla en kort stund på jorden och livet är för kort för att inte ge lite omtanke och kärlek till de som behöver det mest.

Men då äntligen det börjar gå vindar som viskar att något är fel på vårt förlegade sexistiska rättssystem och #metoo sprider sej så vill jag sprida så mycket kunskap kring hur illa det faktiskt är och hur nära det ligger oss alla. 

Idag kan jag gå ut och våldta vem jag vill utan att behöva vara orolig att dömas för det. Är det så att kvinnan har en diagnos, många sexpartners eller på annat sätt har egenskaper som ger henne mindre skydd ja då är det utan tvekan good to go. Det låter hemskt men så är det.

Min blogg:

Helagotland skriver om hur en pappa frias av Gotlands tingsrätt för åtal om bla sexuellt ofredande. Men vi vet ju alla hur den typen av ärende brukar skötas och jag skulle vilja påstå med den kunskapen jag har i detta fallet att det knappast var en vinst för ett rättssäkert Gotland.

En av åtalspunkterna förutom sexuellt ofredande var ett mordhot från pappan mot flickan. Men trots allvaret i hotet hade ett vittne inte ens förhörts eller kallats till rätten.

Men ett mordhot kan man ju tänka sej att den unga flickan(brottsoffret) var mycket rädd för pappan vilket hon märkbart var. Trots detta lyckas Gotlands tingsrätt skicka ner pappan samtidigt som flickan går in i rätten så att de möts. Detta resulterar i att flickan bryter ihop inför att hon ska höras i rätten. Samma sak gäller flickans vän som senare också ska höras. De lyckas alltså skrämma upp båda flickorna inför att de ska höras. Hur kan man sköta ett så känsligt ärende så dåligt och låta det fortgå.

I rätten är det tydligt att det är flickan som är sen åtalade och pappan som är tidigare dömd kvinnomisshandlare samt rattfyllerist flertalet gånger blir i princip knappt hörd.

En annan märklig sak var hur rätten hela tiden fokuserade på allt förutom pappan. Man la stor fokus på att prata om flickans mamma och hennes förflutna och pappans nya tjej fick stort utrymme att prata illa om henne. Märkligt eftersom pappan själv sa att hans dotter hade det bra hos sin mamma. Hela rättegången handlade om allt förutom det som borde vara relevant.

Flickan blir ifrågasatt från början och pressas till gråt och pappans advokat lägger stor fokus på flickans diagnoser vilket han verkar tycka är förmildrande omständigheter för pappan. Vad har advokaten för kunskap i detta som gör att han har rätt att vända det mot ett brottsoffer?

Pappans advokat pressar två barn till gråt i rätten trots att de är brottsoffer och vittnen, men som vanligt när det gäller sexualbrott vänder man på det så offer blir till de åtalade.

Har inte ett barn med diagnos samma rätt till skydd? Vem säger att en autistisk flicka skulle ljuga mer när faktiskt min egna erfarenhet är att de oftast är för ärliga ur våra mått. Men hursom kan man ju fundera på varför man har rätt att använda det som argument för en friande dom. Är det inte den värsta typen av diskriminering och varför tillät rätten det?

Min erfarenhet är att barn med diagnoser oftare är utsatta eftersom de tar större risker och befinner sej ofta i mer destruktiva miljöer. Därför borde de om något ha ett större skydd, men i vårt rättssäkra Sverige sopar vi hellre under mattan och låter skiten ruttna bort.

Om jag har inbrott i mitt hus kommer jag bli ifrågasatt i rätten på samma sätt? Självklart inte, men vi har lyckats bygga upp ett system kring sexualbrott som är unikt. Varför är det så självklart att allt fokus ligger på att bevisa hur ett brottsoffer är mindre trovärdigt, slampigare, ber om det, förtjänar det etc. Hur ska man kunna döma någon om man inte fokuserar åtminstone lite på den åtalade? 

Inom feminismen pratas det mycket om strukturer och ja när det kommer till sexualbrott då kan vi prata om skeva strukturer och ett helt system som det är inbäddat ifrån oss, polis till rätten. En person är skyddad och det är mannen som våldsför sej.

Rätten menar att det inte fanns bevis för brott trots att flickans berättelse är mycket trovärdig vilket styrks av BUP, men såklart inget rätten var intresserade. I detta solida fallet fanns det till och med ett vittne till en av brottstillfällena. Så två personer säger att pappan gjort det men ändå anser rätten att det saknas bevis. Vad mer krävs för en fällande sexualbrottsdom? 

Jag såg idag hur en person gratulerade pappan på Facebook att han blev friad. Hur kan det finnas något att gratulera då det gäller hans dotter? Finns det en vinnare i ett sådan här fall?

 

Skaffa dig kontroll över din vikt

Södertälje Jag har tränat gym seriöst i lite mer än 20 år och har under åren utvecklat en ganska bra förmåga att styra min vikt. Men det har inte alltid varit så enkelt och från början hade jag faktiskt ingen koll alls och min förmåga att lägga på mej vikt var lika med ingen.

Innan jag var 19 år så hade jag tränat på gym i perioder men aldrig gjort några direkta framsteg. Jag var jättesmal och vägde ungefär 60 kilo vilket såklart är väldigt lite för min längd 179 cm.

Jag gick till gymmet och körde de övningar jag kände till utan att veta vad jag tränade. Jag åt som jag alltid gjort om än något sämre eftersom jag ofta missade mål. Jag hade för min kropp ett underskott av kalorier. 

Men när jag vart 19 fick jag för första gången hjälp med min träning och lärde mej av den gamla gymskolan att lägga upp program samt äta tillräckligt mycket.

Jag gick upp från 60 kg till en bit över 80 kg på mindre än ett år. Givetvis en del fett men helt klart en avsevärd mängd muskler med. Fick en mer välmående kropp och framförallt lärde jag mej kontrollera min kropp i högre utsträckning. Innan hade jag pga min bristande förståelse för min kropp inga som helst möjligheter att påverka vikten. Hur mycket jag än kämpade kom aldrig resultaten. 

Jag tror att man många gånger behöver förenkla synen på kroppen och inte fastna i för mycket teori.
Man behöver förstå att det finns två faktorer att ta hänsyn till i första hand om jag vill påverka min vikt. Hur mycket stoppar jag i mej och hur mycket jag förbrukar. 

Sen finns det hur mycket som helst som påverkar till viss grad. Hur gammal är jag eftersom med åldern förändras metabolismen och även var fettet lagras. Tex en man som blir lite äldre lägger på sej runt midjan, en kvinna ofta lägger på sej över rumpan och över magen.

Det är ju tyvärr också så att på på just de ställena förbränner man sist. Förbränningen tar oftast mest från fötterna och uppåt samt från halsen och nedåt och just i mitten försvinner det sist. Därför upplevs det ofta som att resultaten uteblir.

Om någon person missat det så går det inte att punktförbränna fett och kroppen avgör själv var den plockar den avlagrade energin ifrån eller var den lägger på den. Så 1000000 situps om dagen är helt bortkastat om man tex vill plocka bort en mage. 

Åldern är en faktor, men också mående, hormoner, sociala matvanor och såklart olika sjukdomar eller mediciner mm. Men man ska nog se de bitarna som en del i pusslet och jobba grovare med in och ut.

Så det är inte rättvist hur enkelt det blir att gå upp eller ned i vikt, men en sak är säker att vad jag stoppar i mej och vad jag förbrukar är den faktorn som alltid är avgörande om jag inte kan tex gå ner i vikt.Vi kan påverka genom stödjande insatser till de påverkande övriga orsakerna. Men vi kan aldrig lägga på oss fett utan att vi stoppat i oss det.

Om vi flyttar ut på en öde ö utan tillgång till mat men små matpaket på 500 kalorier placerats ut dagligen på hemliga platser så vi måste leta. Ja då kommer samtliga gå ner i vikt gå ner.

Det är en fysisk omöjlighet att fortsätta lägga på sej vikt. Om man inte har solpaneler på kroppen som kan generera energi som vi sedan kan lagra. För fett på kroppen är alltid lagrad överskottsenergi och avsaknad av fett är motsatsen i bristande lagrad energi. 

För många är det svårare än andra men fortfarande är det bra att ha med det i beräkningen att det faktiskt är så. Det kan låta provocerande eftersom det är så olika svårt för oss. Men sannolikt är det vi själva som är det svåraste motståndet. Man kanske tycker att man gjort förändringar i kosten men inget händer, ja då är det tyvärr så att det inte räcker även om vi är hungriga. Sen är ju tålamod och att vara konsekvent extremt viktigt.

Vi kan ha medärvda matvanor, ett mående baserat på mat, sjukdomar etc som får det att mentalt kännas omöjligt, men det är inte omöjligt. Inte mer än att en alkoholist måste erkänna att han kanske inte dricker tre öl per dag utan det är fem öl och en flaska vin. Men även om det hade vart tre öl så hade det för just honom(hen) varit för mycket eftersom vi alla påverkas olika.

Nu kanske någon tycker det låter taskigt att jämföra alkoholism med viktproblem, men det är av högsta vikt att hålla moral och etik borta från frågan för det är ofta en del i problemet. 

Nej det är inte rättvist, men vi måste kliva ur fördomar, vårt egna system som uppenbarligen inte funkar, folks påverkan och själva ta kontroll över situationen genom att göra på ett nytt sätt och se på det objektivt.

För mej själv har det enklaste varit att äta riktig bra mat med en kolhydratkälla som ris potatis eller pasta. Sen styr jag min vikt med att dra upp eller ned på kolhydraterna men samtidigt behålla protein och fett. 

Kosttillskott anser jag att det är tre stycken som är riktigt bra och det är multivitamin med mineraler, extra d-vitamin samt omega 3/6. Har vi det har vi fortfarande en bra grund om vi ibland missar näring i maten så vi kan fortsätta ha ett bra immunförsvar, sova bra och vara hyfsat pigga. 

Träningen hjälper oss till viss del påverka vikten men fortfarande är det en stödinsats som kanske mer hjälper oss in i en mer hälsosam livsstil. Men för att styra vikten upp och ned i fettprocent, lägga på oss muskler så är kosten den mest nödvändiga delen. Jag kan träna hur mycket som helt men utan resultat om jag inte får i mej det jag behöver. 

Nr 1 och alltid det absolut viktigaste vilka förutsättningar vi än har. Hur många kalorier får vi i oss och hur mycket förbrukar vi. Det lär hjälpa oss bra mycket mer än 20 års kamp med hjälp av nån skvallerblaskas 4 övningar för att gå ner tio kg på fyra veckor. 

Bör ett barn bestiga Mount Everest?

Visby Igår var jag på min runda och promenerade med Tarzan(min hund) och satte mej på en bänk i botaniska en stund. Jag kör ju typ egen kvälls/nattvandring i Visby för att förebygga våldtäkt, ofredande alternativt stoppa pågående övergrepp. Mest är det ju tänkt som en aktion för att få folk att tänka och våga ta ställning.

Jämte mej var två föräldrar och deras barn klättrade precis upp i den där gamla ruinen som är som ett torn. Högt och täckt med slingerväxter så blir det ju en ganska vansklig lekplats för ett barn och faktiskt likaså för en vuxen.

Barnen flyger upp i ruinen och efter en stund så ser inte föräldrarna dom längre och ropar lite glatt efter dom.

Jag frågar mamman som står närmst intill mej om hon tycker det är en bra ide att låta barnen klättra där. Hennes svar blir en motfråga om jag menar för att dom kan skada ruinen.

Jag förklarar för henne att jag är mer orolig för att hennes barn kan skada sej. För de är på en sådan höjd att de nästan utan tvekan skulle avlida om de hade trillat ner. Särskilt med tanke på att det är brant och med växter och annat är det ju rätt oklart var man kan sätta sina fötter.

Hon förklarar att det är viktigt att barnen får utmanas och var ska man dra gränsen säger hon. Men om jag är orolig att de kan skada ruinen så håller hon med, förklarar hon igen.

Jag blir otroligt irriterad men framförallt orolig att något ska hända. Det tar en bra stund för barnen att komma ner trots att den minsta flickan är väldigt kavat och inte verkar vara det minsta rädd. Kan ju inte annat än anta att det här är ett normalt inslag i hennes tillvaro.

Jag sitter kvar tills barnen kommit ner och går iväg sen. Jag kunde inte med gott samvete lämna situationen då jag upplevde den som mycket obehaglig.

Är det så att det är en ny våg att barnen ska utmanas för att få bra självförtroende idag? För jag känner igen det lite från hur jag upplevt vissa andra föräldrar om än inte riktigt skarpt som det var i det här läget.

Platsen som sådan är i min helt självklar att den av flera skäl inte ska beträdas. Det är ingen klätterställning och det borde väl inte behövas en skylt för att någon ska begripa det.

På en arbetsplats ska allt riskbedömas och åtgärdas idag, vilket även syns kraftigt i olycksfallsstatistiken. Gäller inte några av dom principerna för att barns tillvaro och är i så fall arbetsmiljöarbete helt onödigt.

Jag förklarade för mamman att det finns en klätterklubb nere vid hamnen som de säkert kan nyttja och där är barnen säkrade. Hon skrattade lite osäkert och sa att ja det kunde kanske vara bra.

Självklart kan man stärka barns självförtroende utan att riskera deras liv. Barns självförtroende stärks genom idrott, gemenskap, testa nya saker(utan att riskera livet och mycket annat.

För mej handlar det mer om föräldrar som inte förstår gränssättning. Öppnar man den kan jag förstå att det blir mycket svårt när man väl ska sätta en gräns eftersom det då blir helt godtyckligt.

Vet inte om det är helt okej att lägga sej i föräldrars hantering av sina barn, men helt ärligt struntar jag i det om jag upplever att barnet utsätts för fara. FULLSTÄNDIGT!

Så lite kort tänker jag så här att finns det risk för kraftigt olycksfall eller död så äör det ingen bra lek för barn. Även om man har vänner som gör lika dant borde alla sätta sina barns säkerhet först istället för att vara moderna föräldrar.

Hållbar träning, ett hållbart liv

Södertälje
Jag har en filosofi jag eftersträvar för min träning och det är att den i största möjliga mån ska vara hållbar. Låter såklart lite klyschigt men med min långa erfarenhet både i livet och i träningen så landar det stabilt i den tron.
För mej ligger hållbarheten att träningen ska vara i symbios med ens liv och sin hälsa. Den ska vara som en motor som tar mej framåt och stärker mej i övrigt. Ja då kan man ju undra hur det ska gå till och hur lite skrammel på gymmet ska kunna påverka så starkt.

Jo först kan vi ju se på delen jag behandlade i förra inlägget här på bloggen att utveckla sin förmåga att sätta upp mål och GENOMFÖRA dom. Det i sej är ju något viktigt för oss personligen och träningen kanske blir den första platsen där jag känner att jag faktiskt effektivt och med munterhet lyckas med det.

En god fysisk hälsa är ju en annan del då många idag har antingen stillasittande jobb eller tunga monotona som sliter på kroppen. Vilket det än är så tjänar man ju på en fungerande stark kropp. För kroppen är ju gjord och genom evolutionen utvecklad för att stimuleras av sin omgivning.

Att vara nöjd och ha möjlighet att påverka sin kropp är ju också något fantastiskt. För alla kan ju i princip göra något åt sin kropp om de är missnöjda. Inte enbart för att man jämför sej med andra(för det gör man varesej man vill eller ej) men för att man själv ska fatta ett beslut och trivas med sej själv.

Det som jag tycker är otroligt spännande idag är att vi börjar se en större variation i kroppsidealen. Något som växer fram till stor del i fitnessindustrin. Ett ideal som skapas av oss själva och inte av den trånga hårda modevärlden som sitter kvar i något gammalt.

Vi ser tävlingar där en större variation av kroppar lyfts fram och fler olika klasser. På sociala medier är det plusmodeller som likas av flest och människors starka resor att förändra sina kroppar hyllas. Inte som ett tvång utan för att de beslutsamt bestämt sej för en förändring om en roligare kropp och en bättre hälsa.
En annan aspekt är kosten som är så central i träningen.
 
För en maximal utveckling krävs bra mat och idag är det riktig mat som står på schemat. Kosttillskott blir ett tillskott och medvetenheten om riktig mat ökar. Kunskap om näring utbyts av nyfikna och skräpmat byts ut mot kyckling, potatis och grönsaker. 
För att få bra resultat är det nyttig riktig mat som krävs och det är detsamma som våra kroppar och själar mår bra utav.

Jag ser många som byter ut missbruk och självskada mot träning. Ätstörningar, för mycket alkohol, droger och annat. Saker som faktiskt inte är kompatibelt med utveckling i träning och följer man principen om hållbar träning kan man få ett träningsbruk istället för missbruk.

Att säga att man byter ett missbruk mot ett annat är felaktigt då ett missbruk förutsätter att det skadar dej. Även om många som går från ett missbruk till ett träningsliv kommer hamna i obalans sannolikt även med träningen så lär de hitta balansen med tiden eftersom det ligger i utvecklingens natur att få alla bitarna att stämma.

När jag jobbade mer aktivt med ungdomar var träningen ett av mina starkaste kort där jag kunde möta dom och utveckla dom. De har ett sådant enormt behov av att hitta bara något där de kan få fokusera sin energi och uppnå något.
Alla människor behöver något för att utvecklas och få må bra, särskilt de som inte har något.
Det finns inga sunda personer idag som lär ut en träningsform som är ohållbar vilket betyder att den allmänna skolan är en positiv norm som alla får chansen att falla in i med tiden. En dålig träning, dålig kost och allt ohållbart kommer ganska snabbt mötas av goda tips om bättring.

Så idag är det väldigt lätt för unga nyfikna vilsna själar att hitta rätt. 
Det finns otroligt många fler saker att ta upp här men om vi bara tittar på det jag nämnt och bakar ihop det så blir resultatet ett längre liv med bättre kvalitet och sannolikt ett bättre mående.

En balanserad grund som jag kan stå på är en solid chans att klättra upp på det högsta berget. Däruppe kan jag få frisk luft och se länge än vad jag någonsin kunde drömma.

Det var ju bara en dröm

Visby Jag vaknade upp imorse efter en mycket märklig och obehaglig dröm. Tror aldrig jag i hela mitt liv blivit så påverkad av en dröm och mitt sätt att agera i drömmen. Eller kanske ska säga mitt icke-agerande i drömmen.

Hursomhelst så är det två män i drömmen där den ena har sadistiska drag som gör illa en kvinna på ett mycket obehagligt sätt. Jag känner hela tiden att han agerar efter en agenda, men att det egentligen handlar om en njutning av att göra illa kvinnan. De berättar ju också för mej att de planerar göra illa kvinnan av oklara skäl. När dom är färdiga berättar dom om det och säger att dom nog lika gärna kan döda kvinnan.

Jag träffar kvinnan och det är dessutom en nära vän till mej(på riktigt och inte i drömmen)som är illa tilltygad och rädd. Hon försöker skoja med mej fast med rädsla i ögonen och förmå mej att hjälpa henne.

Men av någon ytterst märklig anledning i drömmen så gör jag inget. Det är som att en likgiltighet och oförmåga att agera drabbar mej i sömnen. Jag mår dåligt över det som händer men ett yttre tryck i frågan gör att jag inte ska agera på något sätt.

Känslan är en större gruppmentalitet som talar om för mej att acceptera och spela med. Lite som ondskan av nazister som spärrar in oskyldiga i läger och människor bara tittar på. Eller kanske grabbmentalitet där det blir skoj att äckla sej med flickor och man dunkar varandra i ryggen, fast nog många skruvar sej inuti mycket obekväma.

Jag vet att hon kommer skadas och jag gör inget. Kvinnan i fråga kommer från Iran och lever i Sverige med flyktingstatus. Skulle hon bli utvisad skulle hon sannolikt drabbas av något liknande som i drömmen. Så drömmen är inte helt obefogad då saker skulle kunna ske henne i hemlandet, men såklart också i vårt kalla Sverige där kvinnan många gånger är rättslös.

Här vaknar jag upp i drömmen och har en fruktansvärt obehaglig känsla i kroppen. Det är så olikt mej att inte agera på orättvisa och jag har svårt att förstå vad drömmen handlar om och varför jag blir så paralyserad.

Det var ju bara en dröm men ändå sitter känslan kvar i mej av obehag vad de gjort mot kvinnan ihop med min egna feghet. Jag är så berörd att min fina hund som blivit förpassad till en egen hundbädd på golvet hoppar upp i sängen och får lugna mej.

Slutsatsen av drömmen får ju bli att det kostar att inte agera och för min egna del är det otänkbart att vara en fegis när det kommer till viktiga frågor. Samtidigt som det alltid varit något av ett ok att vara en känslig person som berörs av saker är det för mej själv en styrka att ha en pondus där jag kan sätta mitt egna åt sidan och agera för något större.

Som människa kan man alltid göra något i sin närhet. Små handlingar som för en annan kan få en enorm betydelse. Som man har man ofta fördelar genom styrka och större möjlighet att påverka, så varför inte använda det till något vettigt någon gång ibland.

Kan inte unga killar få lära sej att man inte accepterar vissa saker och det är helt okej att säga ifrån om något är fel. Vi äldre lite äldre män kan utan tvekan påverka unga killar i deras sätt och hur en man borde vara. Även om vi alla är olika så finns det vissa saker som bara är rätt och fel. De har ju inte per automatik kompassen inställd rätt då det finns många störande moment i deras väg.

Det är sjukt att vi vet att under en större festival kommer flertalet tjejer att utsättas för sexuella ofredanden och även isch 2-3 våldtäkter. Men det är ju ännu sjukare att vi nästan accepterar det och det blir till en acceptabel siffra då det ändå kanske har sjunkt med några procent.

Feghet är en sjukdom som är extremt smittsam. Dock är motsatsen omtanke minst lika smittsam och står på bra mycket mer solida grunder. Hmmm vad ska jag välja? För det är onekligen så att jag kommer ställas för det här valet många gånger till.

Namn: Kalle Fritz Läs även: Han är Gotlands nya samhällsbloggare 


Kontakt: kallefritz1978@hotmail.com


Instagram: kallethetiger

Bloggar